Den här bloggen handlar väldigt långt om mitt liv. Min vardag med alla upp- och nedförsbackar som hör därtill.
Sedan juni 2014 har jag skrivit rätt mycket om hur det kändes att bli övergiven efter sexton års äktenskap. Stundvis mådde jag riktigt dåligt. Jag försökte berätta hur det kändes och varför.
Med tiden blev inläggen mindre ledsna, helt enkelt för att jag själv blev både starkare och gladare. Livet är mycket positivare i dag än för ett knappt år sedan, och jag kan tänka mig att många tycker att det nu är dags att fokusera endast på det positiva.
Men skriver jag inget om ”eländet” i mitt liv är den här bloggen inte ärlig.
Om jag hade haft möjlighet att få med mig alla de här blommorna från affären och om jag hade kunnat dela ut dem alla på en och samma dag, så är ni många som hade fått blommor. Jag tror att ni alla som varit med på min lilla helvetiska resa och som stöttat mig känner igen er. Vare sig ni gjort det i verkliga livet, via Facebook eller bloggen. Så de här blommorna är till er ❤
För ni ska veta att det ännu finns dagar då jag känner mig som den här moppen.
Till först av allt måste jag ändå förtydliga att min ex-make inte är den skyldige då jag berättar vad som senast gjorde mig ledsen.
Via FB fick jag häromdagen ett meddelande som i sin korthet lät så här:
Jag har inte i denna dag hört ett enda positivt ord om dej. Tänk på det. Inte ett enda.
Jag har också fått höra att jag inte ska tro att jag har några riktiga vänner. Sådana får man inte via bloggar.
Eller att de flesta lär ha tröttnat på mitt skilsmässopladder och helst vill springa sin kos då de ser mig.
Jag vore väl inte en människa om jag inte blev ledsen för de här påhoppen.
Fastän jag vet att personer som skriver så här har det jobbigt själva.
Så i dag beslöt jag mig för att berätta hur det känns ibland. Inte ofta men fortfarande då och då.
Och de här skoporna av ”ovett och sanningar” får jag kanske just för att jag är öppen om allt, för att jag inte ”har vett att hålla tyst om mitt liv”.
Det finns alltså människor som inte tycker om
– att jag vågar säga att jag är stolt för att jag åter är på benen
– att jag ids och täcks berätta att jag träffat nya män som är yngre än jag själv
– att jag berättar att min blogg har hundratals och ibland över tusen läsare varje dag
– att jag skriver hur jag genom terapin lärt mig förlåta och därmed även med handen på hjärtat önskar min make och hans nya allt gott.
Till råga på allt vågar jag kalla mig själv storsint och påstå att jag har ett gott hjärta 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Kram till dig Carita! Jag tycker du är stark som vågat dela med dig om motgångarna (och framgångarna!) och dessutom är du både storsint och godhjärtad! Stå på dig och strunta i folk som ”vet bäst”, som du säger har de antagligen inte så lätt i sina egna liv när de måste ”trampa ner” andra. Allt gott till dig!! 🙂
Tack Petra! Utan alla peppande ord på bloggen och in the real life skulle jag inte ha klarat mig… Jo, jag försöker strunta i dem som ”vet bäst” för jag tror att de själva mår dåligt.
Kram!
Hmm, visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste texten! Hur elak får man vara? Måste dock skratta högt när jag såg bilden på moppen!
När jag såg moppen i går på balkongen tyckte jag den var en spegelbild av mig själv 🙂
Och ja, om meningen med orden var att göra mig ledsen, så klart att hen som skickade meddelandet till mig lyckades med det.
Självklart att elakheterna tynger ner en, men det är ju även helt klart att sådana elaka ord berättar mera om personen som häver ur sej dem än om DIG KÄRA VÄN!
Tack ❤ Jag försöker tänka på dina ord.
Fy fan… Vad jag kokade upp. Den enda som inte har vett i huvudet är den personen som skrev till dig på Facebook.
Kan fundera över vad som felas på henne och varför är hen är nöjd över att skriva så. Det är såna som kallas för troll. Hen är en riktig trollpack som inte har fått uppfostran. Mer vill jag inte säga för då blir jag som hen. Och det vill jag aldrig bli.
Kramar till dig Carita och tack för blommorna. 🙂
Varsågod, tog du kanske bougainvillean, den var fin!
Ja usch, jag blev mycket ledsen för kommentarerna, det var säkert meningen att jag skulle bli det också.
Kram Antonia ❤
Egentligen ska inte en sån människa ha utrymme alls, men jag förstår att man vill få ur sig smärtan man känner. Det är ju en rejält övertramp. Kommentaren tar min sämsta fram hos en. Och det är jag inte alls stolt över.
Att säga att du inte ska bry dig om hjälper säkert inte, men vi är många som skickar dig tröstande kramar. 🙂
Att skriva om både glädje och smärta i den här bloggen hjälper mig. Jag vill hela tiden förhålla mig sakligt till allt, ofta är det svårt och tungt. Men jag säger som du, man vill ju inte bli likadan som den ”argsinta” själv.
Om du är ledsen någon dag vill jag också trösta dig.
Kram!
Det är ju viktigt att inte stänga in saker inom dig för det leder aldrig till något gott. Och det mesta måste ju ändå komma ut gör att kunna gå vidare.
Jag själv skulle inte kunna skriva på min blogg då jag råkade döpa den som mitt företag heter och mina kunder och blivande kunder kan ju läsa.
Men å andra sidan har jag inget problem alls att dela mig i verkliga livet att dela mina tankar och problem med andra. Tills jag har fått ut så mycket att jag orkar inte ta upp det en gång till.
🙂
Kram.
Jodå, många ord måste vägas på guldvågar innan man kan skriva saker på social media och i bloggar i dag, men alla väger inte sina ord, en del spyr bara ur sig 🙂
Så sant som det är skrivet. 🙂
Men så otroligt elaka kommentarer! Självklart är det som du skriver, att dessa personer mår dåligt men usch så ledsen jag skulle blivit om jag behövt läsa sånt. Kanske är de avundsjuka på dig för att du törs skriva och för att så många som läser skriver positiva kommentarer. Trots att du och jag inte träffats irl känns det som om jag känner dig, just för att du är så ärlig. Kramar i massor ❤
Tack Hyrestanten – du är en av många som ger det stödet som bidrar till att jag orkar vidare.
Jag har inte på månader behövt radera kommentarer här eftersom alla varit snälla och förstått att jag skriver av mig för orka genom det helvete som en skilsmässa på en liten ort innebär.
Men visst blev jag jätteledsen och grät för kommentarerna…
Kramar!
Så sant som det är sagt. Det som kommer över våra läppar speglar oss själva! Jag läser din blogg med glädje även om jag inte känner dig personligen!
Tack för dina ord – jag mådde ju bättre ett tag men for ner i en rejäl svacka igår då jag fick diverse ”sanningar” serverade för mig.
Hoppas du fortsätter titta in här och tack för ditt stöd!
Herregud… jag råkade se att en bekant på fb hade likat det här, jag har aldrig tidigare läst din blogg, men någon som säger sådär som i det meddelandet du fick på fb är och har aldrig varit någon att klassa som en vän, såna idioter som trycker ner andra sådär har ingen annan avsikt än att bete sig som en idiot, säg upp kontakten för alltid. Jag hör till den yngre generationen så det är kanske något där i generationsskiftet som jag inte förstår, men i min kompiskrets är förmågan att orka leva med elände och orka stå upp igen det starkaste man kan göra, hur kan någon se ner på sånt? Skit i såna människor, de förtjänar verkligen inte besväret att hålla kontakt med. Jag har ju ingen insikt i vad som hänt men oberoende vad är det fantastiskt att du orkar ta dig igenom allt och mår bättre!
Jag har öppen profil på FB så man behöver inte vara min vän för att klanka ner på mig, men jag tog emot, läste och försökte förstå. Tills jag kom på att den som skrev det där till mig mår dåligt själv och det är tråkigt. Jag skulle vilja hjälpa hen men tror inte hjälpen tas emot.
Tack för att du kom in här, läste och kommenterade ❤
Nämennnnn wow…hur lågt kan en människa gå att dom via FB skickar ett såndären helt onödigt meddelande,men som du skrev dom har inte det bra själva,verkligen synd att dom måstä försöka slänga skiten i nacken på någon annan bara för att lixom…OHHO…
Man blir ju nära på ett helt obeskrivbart sätt,via att läsa någons blogg,man vet en stor del av den andres liv fastän man inte kanske känner personen i verklighet,man blir en vän,om man kommenterar och får svar tillbaka,det är ju som att skriva via fb men i mindre skala eller att skicka sms…jag tycker det är fint att bli vänner på detta sätt,det kan i framtiden kanske bli så att man sätter sej ner i samma café bord om det råkar sej och vem vet vart det går sen. Och det är något jag ofta pratar om med bekanta hur roligt det egentligen är,
Jag tycker fortfarande att man skall prata ut om saker som känns tunga,om det då är något som känns ännu efter 2 år och är samma prat stund om och om igen…en vän som är av riktig kaliber lyssnar,lyssnar och kanske ibland lyssnar med öronen fast men ändå lyssnar..det är riktigt sak samma hur många gånger det pratas om samma sak,det hjälper i längden och alla skall ha möjlighet att få berätta.
Du har rätt i så mycket. Att riktiga vänner orkar lyssna och lyssna och lyssna. Jag har haft många sådana under året som gått och försöker återgälda dem så gott jag kan.
Och det här med öppenhet – SÅ viktigt att inte skämmas speciellt då man blivit lämnad.
Kram till dig!
Nej men va sådär får man inte skriva till någon person. ❤ många kramar till dig!
Du har rätt Daniela, så där skriver man bara inte till nån, men ibland får jag dylika ”hatkommentarer”.
Kram tillbaka ❤
Men jösses! Hur skriver man så?! Hen är väl avundsjuk på dej som har så många fina vänner som stöttar dej!! Om nån inte gillar vad och hur du skriver så behöver väl inte den läsa det. Fortsätt du bara med din egen stil!
Visst har jag vacklat ibland och tänkt att månne så många personer tycker illa om mig och föraktar min blogg så det påstås… men tror att det är ett allmänt problem för bloggare med många läsare, att få sura och även elaka kommentarer. Dock har jag inte behövt moderera bort en endaste en kommentar på månader härifrån, påhoppen sker via andra forum.
Tack Ulla och kram till dig!
Skrattade gott åt moppen, som är lite smutsig (mörk) på den ena sidan och helt ren (vit) på den andra. Ganska så symboliskt alltså.
Vad gäller sådana elaka kommentarer på FB så kan jag bara säga vad jag alltid sagt: Om man tror på att man får/har ”riktiga vänner” på FB är man tyvärr bara naiv, sorry. Är personerna som kommenterar redan kompis/vän med dig är de en annan sak. Men FB är världens sunkigaste hat-platform för många – tyvärr.
Hahaa, hade inte tänkt på färgsymboliken 🙂
Personen som kommenterade hos mig på FB är inte min vän. Jag har helt öppen profil så vem som helst kan därför skicka meddelanden till mig. Tänker fortsätta vara öppen där också 😉
Då ber du liksom om det och får skylla dig själv. Samtidigt ska du då inte bli besviken och ledsen över idioternas kommentarer. Gud vad jag hatar FB. Man ska ju aldrig säga aldrig, men FB är en plattform jag aldrig kommer att (ut-)nyttja. Bloggvärlden är så mycket trevligare, även om det förekommer snedsteg där också.
Jag tycker inte att jag genom att ha en öppen profil på FB ber om att folk ska skälla ner mig där.
Läste din rubrik, först nu tar jag mig tid att läsa inlägget.
Jag norpar snällt till mig en blomma, tack tack och du får en bukett rosor tillbaka, för det är du värd.
Du har en alldeles speciell hjärtligt/rå humor, som jag tror du utvecklat ut ur din situation, du har kommit till din ”rätt”, tror jag. Positiv utveckling.
Vi har mycket gemensamt och mig har du definitivt som riktig vän 😉 hoppas vi någon gång får träffas IRL.
Kram ❤
Vet du hur mycket jag egentligen börjat längta efter att träffa alla er härliga bloggvänner på riktigt, både ni som finns i Sverige och ni i Finland som jag ännu inte träffat. Det är liksom en dröm det också, att uppfylla, som Hurtigruten.
Du är värd alla blommor från hyllan och jag tar emot rosorna med tacksamhet ❤
Ja man undrar hur lågt någon kan gå som måste vara elak på FB. Jag har varit med om samma sak, blivit utskälld på FB av en som kallar sig min Goda vän. Jag blev arg och ledsen men kom ihåg min pappas ord: Du ska sätta dig över småsinta mänskors elakheter och tänka att de har problem med sig själva och sitt liv, sa han.. Jag strök min Goda vän ur vänlistan. Gör du sammalunda Carita och var tacksam över att du inte själv behöver smutskasta någon för att livet ska bli intressant. Fortsätt med din ärliga blogg. Jag läser den..
Jag behöver inte stryka hen från listan för hen är inte min vän där – jag har öppen profil och därför kan vem som helst ta kontakt, med eller utan onda avsikter.
Känns fint att höra att du läser min blogg, det här inlägget har läst närmare tusen gånger – alla kommenterar ju inte, så tack för din åsikt också och för att du vågar skriva under eget namn.
Vilken dålig person du är! 😉
Inte!!!!!
Jag gillar bloggar där människor delar med sig, öppnar sig utan rädsla för vad andra tycker. Andra tycker så mycket om saker dom bara vet väldigt lite om.
Som jag brukar säga – har folk problem med dig är det deras problem. Har du problem med folk är det ditt problem.
Och riktiga bloggvänner finns visst! Den som tror något annat har troligtvis inga bloggvänner…
Jo, bloggvänner finns. De är också mycket fler än dem som hatar mig. I dag kom den första försvarskommentaren till hen som skrev elaka saker till mig. Och antagligen kommer fler, men de som har behov av att racka ner på andra har ju problem själva.
Kram!
Jag har alltid svårt att tro att någon skulle ha skrivit dessa rader åt dej utan orsak, att det måste var en del av något större, kanske ett svar på vad du skrivit åt en annan. Lite ensidig bild du föröker måla upp.
Jag visste väl att du inte vågar publicera min kommentar. För att du inte vill att någon ska tro att den heliga Carita inte skulle vara delaktig i härvan. Du är en skenhelig person enligt mej. Kanske helt rätt det personen skrev.
Kära Isa! Jag har fått så många svar här att jag inte hunnit med att publicera alla, en del hann jag läsa i går, resten läser jag på lunchen i dag.
Klart jag vågar publicera din kommentar, och jag väntade nog att det skulle komma kommentarer av någon som försvarar de elaka kommentarer som skrivits.
Att du kallar mig skenhelig säger mer om dig än om mig.
Ha det gott ändå.
Visst är det märkligt att personer som slår ner på ens personlighet alltid är anonyma och aldrig har en egen blogg tex att länka till?
Just det. En gmail-adress vanligtvis som går att skapa på en minut… och ingen blogglänk.
Men IP-adressen gav mig en ledtråd om var ”Isa” fanns då hen skrev sin småsura kommentar.
Jag blir så besviken när jag läser det här. Mer besviken än upprörd faktiskt.
När man inte drivs av kärlek, mår man nog inte gott. Man vill ha sällskap i avgrunden..
När någon, medvetet släcker glädjen i någon annans ögon blir jag väldigt ledsen. Speciellt när det rör sig om en väns. Du är en av de finaste bloggvänner som jag har. Tycker att du uppvisar glöd, i medgång, samt motgång. Låt ingen ta det ifrån dig.
kramis
Tack Mickan ❤ Jag blir rörd av det du skriver – och måste inse att jag inte har alla de fel och brister som några få påstår. De som säger elaka saker till mig har de största problemen själva.
Jag fortsätter kämpa och vara mig själv.
Men oj vilket elakt meddelande! Tänkte jag läste fel först…..
Kram ❤
Jag blev väldigt ledsen för de elaka kommentarerna, men det var säkert meningen att jag skulle bli det också…
Tack för kramen!
Fy att få så mycket elaka kommentarer! Jag fattar inte att folk orkar hålla på så där. Om man nu mot förmodan skulle reta sig på något i din, eller någon annans blogg, är det ju bara att låta bli att besöka och läsa just den bloggen. Det finns ju tusen och åter tusen bloggar av alla de slag! Men de här missunsamma och inkrökta människorna måste absolut få ur sig sin galla och då passar det bra att göra det helt anonymt, att såra och förminska andra som har modet att öppna sina hjärtan och släppa in andra i sina liv. Fy och åter fy!
Kram, Ingrid
Kloka ord Ingrid. Varför läser man min blogg om man hatar den? Konstigt beteende tycker jag.
Det där med att ”förminska andra” har du rätt i, och nättrollen, hatarna är ju ofta anonyma…
Men vi kämpar vidare!
Stor kram till dig min vän!