… gamla kyrkogårdar. Jag tycker det känns fridfullt att vandra där och att titta på alla gravstenar. Många av dem är extra gamla, från 1800-talet.
I Lovisa har vi två stora kyrkogårdar, de ligger på varsin sida av en ås. Den som är närmare Lovisaviken kallas gamla kyrkogården, den andra kallas nya.
Bilderna togs då vi hade mors dag i Finland den 10 maj.



Mycket mossbelupet och vackert. Gillar också gamla kyrkogårdar. Här andas forntid. Gammalt och snett, gnisslat av tidens tand.
Glad Pingstafton på dig! 😉 Kram ❤
Glad pingstafton på dig också! Kram!
Mossigt, fint och rofyllt! Kram
Just det där med det rofyllda, det stilla och tysta tilltalar.
Instämmer…det är nåt speciellt med gamla kyrkogårdar…förr var det lite pampigare stenar också.
Sist jag var på en kyrkogård insåg jag hur stora en del är..vi gick och gick och med en vägbeskrivning bestående av nummer och område hittade vi till sist rätt.
Idag föredrar ju många minneslundar…så vill nog jag också sluta min tid här på jorden…den som vill minnas mig gör det nog ändå.
Tillönskar dig en superb afton.
Minneslundar är ju också fina på sitt sätt. Att kunna tända ett ljus eller sätta ner en ros på en annan plats i världen där en kropp inte ligger begravd.
Många tankar väcks.
Ha en bra kväll du med!
Nu slog du an en sträng hos mig, längtan att gå på en kyrkogård, var väl inget jag som ung hade en tanke på, men nu lockas jag sedan många år av tanken. Jag har mina tillkortakommanden när det gäller det fysiska men fick nu en idé att ta bussen en bra dag till kyrkogården, i långsam mak strosa runt och se det förgängliga i vitögat, i ensamhet låta en tår trilla ner för kinden och kittlas lite i sin bana för att sen få sucka så där djupt som starka känslor av lättnad kan frambringa. Ett nyöppnat kafé granne med kyrkogården ska sen få besök, kan väl aldrig vara fel med äppelkaka, vaniljsås och kaffe som avslutning. Ser du vad du ställer till det för mig? Kram
Ja, men det är väl bara en fin sträng vi spelar på nu 🙂 Är glad om jag inspirerar dig att åka i väg, att strosa runt där och känna något i sitt innersta är aldrig fel!
Kram ❤
Gillar också kyrkogårdar! Å i ditt fall är jag väldigt förtjust i den gamla, mera karaktär där tycker jag.
Alla bilder här är från gamla kyrkogården. Jo, den har mer karaktär – nytt är nytt men rätt mycket är förstås fint där också.
Jag delar ditt intresse. Man fantiserar om vad som ligger bakom orden på stenarna. Ibland ser man att det är barn som har dött och ibland en del som har blivit väldigt gamla. Jag tycker också om att läsa vilka yrken man hade. En del titlar finns inte kvar men säger nåt om historien.
Ja, det var ju vanligt med titlar på gravstenarna förr. Särskilt då någon borgmästare eller annan högt uppsatt hade gått bort.
Jag gillar också att gå på kyrkogårdar och läsa på de gamla vackra stenarna. Vilka fina titlar alla hade förr i tiden. På tal om titlar, en av de mer ovanliga har jag läst i en telefonkatalog. Det var en man här i Klintehamn som jobbade på ett bageri och han kallade sig Brödpackmästare. De du!
Ha en Glad Pingst!
Kram, Ingrid
Dagens roligaste titel! Tack för den!
Gamla telefonkataloger kan vara riktiga skatter 🙂
Pingstkram!
Har deltagit i en guidad rundtur på gamla kyrkogården. Mycket intressant, en mängd olika mänskoöden. Brukar med en väninna besöka kyrkogårdar i nejden. På grund av hennes jobb så har hon träffat en massa mänskor o hittar ofta gravar med bekanta namn. I år skall vi gå på en guidad rundvandring på en gammal gravgård i Fredrikshamn.
Ja, har hört att de guidade rundturerna på gamla kyrkogården i Lovisa är toppen!
Önskar dig en givande utfärd i Fredrikshamn senare i sommar!
Jag älskar också att strosa runt på kyrkogårdar!
Det är intressant och fascinerande att läsa, både namn och förr ofta också vilka yrken dom haft!
Fantasin kommer igång!
Lite makaber kan man känna sig förstås då man smyger runt där men är ju en vän av historia, inte nyfiken 🙂
Jag är BÅDE vän av historia, har livlig fantasi och är nyfiken!!!! 😉
Det är inte en illa combo det! 🙂
😉