… som man av olika anledningar minns.
Man kan minnas dem med glädje, ha något att fira. Men datum kan också innebära sorg eller vemod.
Med det här inlägget vill jag visa att det finns en allvarligare sida hos mig än den jag av olika orsaker visat upp här på bloggen under de senaste veckorna.
Den här våren och sommaren har några personer jag känt gått bort. Med mitt utpräglade sifferminne minns jag säkert deras dödsdatum rätt länge.
Och jag tänker på deras anhöriga. Säger inte att jag förstår vad de känner och går igenom, för varje sorg är unik. Men vet att också de för evigt kommer att ha vissa datum ristade i sina minnen.
I sorgen gäller det att ta en sekund i taget, sedan tar man en minut i taget, sedan en timme och så småningom klarar man en dag, en vecka, en månad.
Snart har det för min del gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade bedragit mig. Den första dagen i varje månad räknar jag fortfarande som en månadsdag, men jag gråter inte alls lika mycket som förra sommaren. Månadsdagen har på något sätt också blivit en segerdag som visar att livet har gått vidare, trots allt.
Det första sorgeåret ligger bakom mig. Och det är väl något sådant jag önskade jag kunde förmedla till dem som får sorg i dag, vare sig det är en skilsmässa eller någon kär som avlidit… att det är så viktigt att tillåta sig sörja en stor förlust.
Våga tala om den du mist, eller skriv ner dina känslor.
Det kan finnas stunder då du av olika anledningar bara måste bita ihop för att klara vardagen. Men försök inte sopa sorgen och de ledsna känslor under mattan. De försvinner ingenstans innan du bearbetat varje molekyl av dem.
Processen med att ”fejsa eländet” är sällan lätt, men det lönar sig att ta fajten.
Våga gå i terapi, du har allt att vinna på det.
Det här inlägget skrev jag för att ni som läser min blogg inte ska tro att varje dag är en tjohejsan-dag för mig även om livet är lättare nu än för ett drygt år sedan.
Jag har ju lovat att vara ärlig och mig själv här. Så långt det är möjligt, utan att såra utomstående.
Efter den första september som är månadsdag sedan dagen-då-jag-fick-veta-allt kommer den 3 september som är bloggens 6-års dag! Och den 4 september är det ett år sedan jag flyttade till mitt nya hem inne i stan. De dagarna ska firas ❤ 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
För två år sedan dog min bästa vän i en så onödig trafikolycka. Hon var bara 16 år, och jag 19 då. Sorgen finner mig ännu också nästan dagligen. Att hitta föremål och bilder som påminner mig om våra år tillsammans är det vackraste jag vet.
Tack för din kommentar ❤ Du skriver fint om din sorg och hur just du upplever den. Sorgen finns alltid kvar och minnena, man lär sig leva med dem.
Att prata ur systemet hjälper mycket. Eller skriva ur , eller båda och. Att hålla tillbaka blir ingen hjälpt av.
Jag älskar din datummanick. Den är underbar.
Kram!
Den är verkligen manuell datummanicken, inget som sker utan handens kraft 🙂
Och ja… att prata och skriva hjälper.
Kram ❤
Jag är nog också litet av siffermänniska. Minns födelse- o dödsdagar och när jag träffade barnens pappa m.m 😉
Datum som haft betydelse för ens liv stannar kvar i minnet.
Kram!
Det finns olika sorger. Personligen tycker att jag en skilsmässa absolut inte kan jämföras med ett dödsfall efter en sjukdom – t ex cancer. Sorry – som sagt det finns olika sorger…
En skilsmässa är också en stor sorg fastän den kanske inte direkt kan jämföras med dödsfall. Sorger är också väldigt personliga, därför vill jag inte säga att något är si eller så. Efter det jag varit med om vill jag inte heller säga att jag vet något och att så här är det… för alla reagerar så olika då det gäller att på något sätt mista en nära och kär.
Döden är i och för sig absolut och konkret men också i en skilsmässa mister man en kär person.
Sorgen kan vara väldigt stor även då om du inte kommer åt att bearbeta den, t.ex. om den du skiljer dig från inte vill ha med dig att göra, flyttar långt bort osv.
Jag hade förmånen att ha min ex-man med i terapin under de första tio svåra månaderna.
❤
Tack för din hälsning!