Eller borde man säga ”hur härligt som helst”?
I Kirkonkylän koulu i Lappträsk finns det en stor tavla gjord av mjukisdjur. Jag fick inte alla med på bilden.
Jag vet inte alls vilken idé som ligger bakom det här konstverket. Fanns inga barn att fråga då jag var där på ett möte en kväll.
Del sju i min serie med smågalna motiv hittar du här.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Sååååå söt! Ett dagisprojekt kanske, men vilken dammsammlare;-)
Ja, DET har du rätt i… vem dammsuger den här?
Gillar din serie med smågalna motiv. De serierna andra med. Men speciellt dessa. Spindeln var ju jättefräck.
Konst ska väl få tankar igång. Detta är väl inget som jag själv skulle vilja ha på väggen. Jag tycker synd om mysdjuren. Kanske tavlan ville väcka empati??
kramis
Jag tyckte faktiskt också lite synd om mjukisdjuren men vet inte varför jag gjorde det…
Kul att du gillar mina serier 🙂 I Hur galet som helst platsar rätt mycket.
Kram!
Oj! Fast mina barns samling av mjukisdjur är nästan lika stor. Den gläder numer barnbarnet mest.
Kul med dina teman!
Tror att mjukisdjur ”delar folket” 🙂 För att de samlar damm, är svåra att göra sig av med, för att de är så kära osv.
Och kul att mina läsare gillar mina olika serier.
Häftigt! Där fanns mycket att titta på i det konstverket 🙂
Ja, verkligen 🙂
Barnen hade många gossedjur, undrar vart alla tog vägen? Populärast var Pricken, som varit med sedan hustrun var barn. Han lever än, men är rätt handikappad.
Åh, kära Pricken – bra att han finns hos er fortfarande!
Visst har vi väl alla haft våra gosedjur, men som barn i början av 60-talet hade jag nog inga mängder, några nallar, och min första har jag kvar i mitt hem ❤
Lite småfränt så där! Kanske det var som med avlagda nappar, som de samlade ihop på något ställe. Fast här med avlagda gosedjur. 😉
Vet du – jag tänkte lite samma, men fick inte tankarna satta på pränt så som du, att djuren var som avlagda nappar 🙂
🙂