… och fastän man VET att bilfönstren måste skrapas och att det krävs minst tio minuter mer innan man kommer i väg, så blir man likt förbenat försenad den första dagen det sker. Tills man förstår att man behöver tio minuter mer för rutinerna på morgonen 🙂
I dag hade jag min sista terapisits. Jag började gå där i maj för snart ett och ett halvt år sedan. Den första tiden gick vi ibland tillsammans med ex-maken och jag är väldigt tacksam för att han gav sin tid till det här, fastän det inte handlade om att hitta tillbaka till varandra. Terapin gav oss något på varsitt håll, och när jag i dag kramade terapeuten tackade hon också för att hon fått lära känna oss och vara med på den här resan.
I maj 2014 hade jag knappast trott att jag med ett brett leende på läpparna skulle lämna hälsovårdscentralen ett och ett halvt år senare. Men det gjorde jag. Och även om resan många gånger var tung och fylld av både tårar och obesvarade frågor vet jag med facit på hand att jag inte skulle stå där jag står i dag, om jag inte sommaren 2014 hade förstått att jag behöver hjälp för att ta mig genom den livskris som skilsmässan utlöste.
Därför säger jag till alla som av olika anledningar mår dåligt. Krisen må handla om vad som helst, men sök hjälp – sådan finns att få.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
sv; tack! haha absolut 😉
Precis så tror jag med; terapi är bra för alla. I kväll lyssnade jag på en paneldiskussion med anledning av att St. Lukas i Umeå firar 40 årsjubileum. De bedriver en erkänt bra terapi. Synd bara att inte alla får möjlighet till den.
Nä, kanske det är så att alla som VILL ha hjälp inte alltid får den, man har ju hört om de som bett om hjälp men aldrig fått den och sedan har det i vissa fall gått illa.
Men många vågar/orkar inte/förstår inte att be om hjälp heller. Kanske det är lite skambelagt… därför vill jag tala öppet om det.
Kram!
Jag är bilbefriad! Känns bättre än vad jag trodde. Tar med varmt sadelöverdrag ut till kall cykel och har två rediga cykelkorgar för mattransport. Ser annorlunda på livet nu. Blir handlat mer av det allra nödvändigaste. Storpack och svulstiga passa på-priser får planeras. Mer motion, starkare ben och pengar att lägga undan. Trevlig helg!
Jag har också tänkt att jag ska sälja min egen bil, den skapar för stora utgifter.
Sedan måste jag ha bil i jobbet då jag rör mig mellan Lovisa och Borgå, åtta mil fram och tillbaka.
Och i jobbet överlag, igår körde jag 11 mil, i dag blir det elva till 🙂
Ett och ett halvt år? jag vet inte vad jag tycker om terapi,i svåra fall kanske nödvändigt men tror du inte att du hade kommit över det snabbare ifall du inte hade behövt möta eländet varje gång hos terapeuten?
Nä, så funkar det inte. Sopar man bekymmer under mattan kommer de fram nästa gång jag möter en kris.
Nu är allt bearbetat så långt det var möjligt att bearbeta. Jag tror på det där med att man inte kommer över något genom att hoppa, man kan inte tvinga sig förbi det eller försöka kräla under det eller förneka att de sorgliga känslorna finns.
Man ska GENOM allt.
Men var och en tror som den vill och tar itu med sina bekymmer eller låter bli.
Bra att du fick kvalificerad hjälp. Det kan behövas för att man ska kunna gå vidare.Än så länge har jag sluppit att skrapa rutorna på bilen men den tiden kommer nog snart.
Så tycker jag med. Alla tror ju inte på terapi, eller kanske inte vågar gå på sådan, för där lyfts ju verkligt svåra saker till ytan och man gråter mycket.
Men jag tror att gråten helar på sikt.
Glad att du är bättre och känner livsglädje igen!
Och ibland bara måste man ta hjälp utifrån och få lite rätsida på livet!
Så är det! Bara att erkänna det då man känner det direkt, det vill säga att man inte orkar på egen hand.
Det är inte bra att bara bita ihop och sopa känslor under mattan ”som om inget hänt”.
Du har haft så rätt när du skrivit att jag ska ta ett steg i taget och lita på att livet bär.
Kram ❤
Kram kära vän!