Ett minne från seglatsen, då vi hade lagt till vid Fagerö i Sibbo skärgård. Vi strosade runt där en kväll och då hittade jag den här rastplatsen för hundar. Tror inte de fyrbenta skulle ha något emot att tumla runt bland hund()!)floka och annat gräs, men, men… i dessa fästingtider…
Del 19 i serien ”Hur galet som helst”.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vi har också hundrastgårdar – mitt i stan till och med. Men där finns det inte ett grässtrå. Bara träd, berg och jord.
Så ska det ju vara 🙂
Jag kan tänka mig att det är jobbigt att hålla hundarna fria från fästingar.
Jo, det tror jag med – har inga djur nu, men har haft en collie.
Ser ju inte så väldigt bra ut, med tanke på fästingarna som du nämner … Nog kunde de väl klippa ner gräset lite i alla fall …
Vi har en jättefin hundrastgård här, bara några hundra meter från vårt hem. Där klipper de gräset och så har de en helt egen sandstrand där de kan bada … 😀
Tyvärr kunde jag inte nyttja den rastplatsen med vår hund när han levde. Han gick inte ihop med andra hundar, så det var bättre att låta bli. Men det är många som går dit med sina raringar, utan att det för den delen är någon särskild trängsel …
Hittade det här inlägget på en blogg när jag letade bilder från hundbadet …. 😀
http://sabakuu.blogg.se/2011/may/8-maj-hundbad.html
Jag tror att den här inte är i användning mer, men då tycker man ju att skylten kunde tas bort.
Och jo, på en hundrastplats är väl det minsta man kan kräva att hundarna kan uppföra sig något sånär 😀