… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…
Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.
Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.
Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”
Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du har nog inte varit ensam om att försvaga stolen, du var bara droppen, som fick bägaren att rinna över.
Svante
Tusen tack för de tröstande orden! Nån skrev så till mig på Facebook också, då jag länkade till inlägget där.
Tur det gick bra ändå – att du, i stort sett, kom undan med blotta förskräckelsen!
Ja, och då man gör det, – då kan man ha lite humor och bjuda på sig själv 🙂
Gud så pinsamt! Att sitta sönder en stol och drattar i golvet hemma utan publik är ju en sak. Att göra det med ”åskådare” på en pressträff är ju aningen pinsamt. Bra att kollegorna brydde sig och lät bli att skratta, för det var ju inte roligt, och du kunde ju faktiskt ha skadat dig ordentligt. Tack och lov att det ”bara” blev ett blåmärke!
Ja, hahaa … det var både överraskande och något pinsamt men jag vet ju att jag inte väger SÅ mycket att stolen inte borde ha hållit, där var nog nåt fel – tänk om nån sågat i den för att sedan på candy-kamera kunna följa allt 😀
Dålig kvalité på stolen. I USA hade Du fått rejält med skadestånd. Men god kaka är också gott!
Ja, nu skulle man ha bott i USA 😀
Eller hur?
Pinsamt, men verkar som om du lyckades göra ngt riktigt bra av situationen! Föroppiningsvis ådrog du dig inga skador och ja, den chokladen förtjänade du verkligen efter den händelsen!
Ja, det var liksom lättast att skratta bort men klart att det gjorde ont.
Verkar som om jag klarade mig med ETT stort blåmärke.
Skönt att du inte skadade dig. Det kan hända oss alla och jag har själv halkat ner från en stol och slagit mig rätt mycket för ett antal år sedan. Kakan ser jättegod ut och en sån gång behöver man tröst för det blir som en chock som man inte är beredd på
Ha nu en skön fredag
kram
Malin
Jag slog mig mest på stolen som fanns intill, tror jag. Allt hände ju så snabbt.
Ha en skön fredag du med – kram!
Åh nej. Det är inte roligt och kan gå riktigt illa. Tur att du kom undan med ett blåmärke. Självklart behöver man en tröstande kaka efter den skräcken.
Tog foto av armen, mest som dokumentation om det skulle leda till nån komplikation… ingen bild jag ids lägga ut här 😀
Det var klokt tänkt!