Jag har många bilder i arkivet, bilder som jag inte planerat använda på något speciellt sätt. Tror att jag ska börja portionera ut dem så småningom.
Här är en sådan bild som jag tog på inredningskvällen. De här vykorten från Lovisa är stilrena, vackra och lite annorlunda tycker jag.
Den här dagen fortsätter med sorgkant för många. Media följer upp och rapporterar kring de utredningar och förhör som följer efter knivdådet där en pappa tog livet av sitt barn i Borgå i går.
Själv ska jag snart på ett möte som har med en publikation att göra. En historisk återblick från en liten by. Boken ska snart komma ut. Detsamma gäller en jultidning jag varit med om att producera. Och i morgon har jag ett möte som gäller ytterligare en publikation, men den är först i startgroparna.
Så här går dagarna. Trots alla ofattbara våldsdåd går livet vidare och vi kan inte göra annat än ta hand om varandra och försöka sprida kärlek ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vilka vackra kort, så stilrena o strama och annorlunda. Läste med förfäran om dådet, nånting står inte rätt till i skallen på förövaren, den saken är säker. Och hur ska modern kunna leva vidare efter den förlusten? Ondska på högsta nivå…men jag blir mer arg än ledsen! Hela världen tycks mig ibland bestå av ett gäng galningar , det ena dådet värre än det andra. Finns blott en gemensam nämnare, de är alla män….Hur skulle världen se ut om kvinnor hade makten?
Ja, ordet stram passar också in här – gällande korten 🙂
Angående dådet i Borgå finner man ju inga ord… jag tänker detsamma, hur ska modern orka vidare i livet… och alla andra anhöriga och vänner till familjen.
Vi läste om det även här- det känns alltid så fruktansvärt onödigt. Och man blir både förtvivlad och ledsen.
Ja, det går inte att sätta ord på känslorna i de här fallen 😦
Spännande projekt du har. 🤗
Och ja, det mordet på barnet är så fruktansvärt att jag inte kunnat läsa det hela. Förstår inte hur man kan. 😦
Precis. Tusen frågor, inga svar.
Det går inte att begripa hur någon kan göra så där… 😦
Väldigt vackra och stilrena vykort. Vissa saker går bara inte att förstå. Oerhört tragiskt, den pappan måste ha drabbats av psykisk sjukdom. Det var ju en pappa i Sverige som kastade ner sin baby på betongen i ett vattenkraftverk.
Ja usch, så hemska saker händer… och klart är att de som gör sig skyldiga till sådana här dåd inte alls mår bra… Hjärtat gråter.
Precis så. Hjärtat gråter. Ofattbart.
Hur livet än är så rullar det bara framåt. Fina grafiska kort om Lovisa. 🙂
Kram!
Ja, så är det – vad som än händer ska vi försöka orka vidare – men nog känns det säkert för många nära och kära till barnet som dog väldigt svårt att ta sig vidare. Det går inte att se en mening i våldsdåd … 😦
Det finns aldrig mening i den.
Kul att se att det fortfarande görs vykort! De är verkligen fina och annorlunda. Tror de skulle göra sig perfekt inramade på väggen.
Du gav mig en idé! Tack 🙂 Kanske förverkligar.
Det är så märkligt, att världen snurrar vidare trots allt hemskt som händer. Det skulle vara rimligare att den stannade upp, men så fungerar det ju inte. Så hemskt att föreställa sig ångesten hos barnet… och hos mamman…
Ja, man utgår ju från att ett barn litar på en förälder och gärna följer med ut till lekparken…
Men sedan händer det som inte ska få hända 😦
😦
De vykorten gillar jag. Ibland kunde man (jag) kommer på idén att samlar på dem. Snart finns inga längre.
Roligt att du har jobb hela tiden. Kram!
Visst finns det en del kort som är SÅ fina, och jag kom nyss på en idé – att kanske ha dem under en glas-skiva? På ett bord.
Kram!
Låter riktigt bra!
Nice,svartvitt,snyggt!
Javisst, mina favoritfärger!