… satt jag och skrev i min dagbok. Klockan var 15.45 den 16 juni 2016.
Jag har sagt upp mig…
Hjärtat slår jättehårt…
Jag vill gråta.
Av rädsla och av lättnad.
Jag satte min tillit till en högre makt. Skrev att jag måste lyssna på mitt hjärta. Att göra så kan inte vara fel.
Jag ville känna arbetsglädje.
Jag ville inte längre gråta i bilen på väg hem från jobbet.
Jag var inte den där tuffe nyhetsjournalisten som ifrågasatte allt, jag ville inte ställa folk mot väggen. Skrev jag nyheter ville jag göra det på mitt sätt. Sakligt refererande.
Så jag lämnade min fasta anställning på ett medelstort företag inom mediebranschen.
I dag har två år gått. Hittills har allting ordnat sig. Jag har ett eget medieföretag. Jag har lärt mig jättemassor om allt från lagstadgade företagspensionsförsäkringar till skattetekniska frågor.
Alla de uppgifter som jag åtog mig 2016 (många bäckar små, blir en stor å) har jag inte kvar. Jag orkade inte jobba både vardagar och helger, det blev för splittrat.
Någon betald semester har jag inte haft på två år. Men jag har fått en helt annan frid och frihet i mitt liv.
Fortfarande vill jag lita på att allting ordnar sig. På något sätt gör det det, då man lyssnar till sitt ❤ .
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du har varit modig och det gläder mig att det lönat sig för dig. Jag tänker på det ibland att du förändrats under de år jag läst din blogg från att vara lite ängslig till en stark säker kvinna. 🙂
❤ – ligt tack min vän Maria!
Säkert har jag förändrats och blivit starkare, andra märker sådant bättre än man själv.
Fortfarande känner jag mig liten och osäker ibland, men just det där med att lyssna till hjärtat, till den inre rösten, är viktigt för mig.
Och det där som nån sa nån gång "ta ingen skit" 🙂
Det är toppen att du vågade och att du känner att vingarna bär!
Jag gjorde det med tanke på mitt eget välmående.
Klart att oron hela tiden finns där, hur ska jag klara ekonomin? Men en månad i taget, och sällan är fastanställningar i dag heller tryggheten själva.
Vilket modigt jättekliv du tog då. Helt fantastiskt.
Märks ju klart och tydligt att det var ett mycket viktigt kliv du tog, även om du inte fått någon semester.
Kram
Det var ett stort kliv – ja 🙂
Semester tar jag längs med året, då och då – förlängda helger. Allt ordnar sig!
Du tog rätt beslut och dessutom har du lyckats fullt ut. Det är bara att gratulera. Tycker du ska ge dig själv en klapp på axeln!
Klappar på axeln ger jag mig rätt ofta.
På morgnarna säger jag även ”du måste inte stiga upp nu, du FÅR vila” 🙂
Och så skålade jag med goda vänner i dag för ett beslut som jag inte ångrat.
Jag kommer ihåg när du gjorde det sa upp dig alltså och jag tyckte att du var enormt modig.. Och ja jag har också märkt förändringen hos dig, från den ständigt lessna kvinnan till en ständigt upptagen och glad och nöjd kvinna 👩 det känns jättebra att se.. Kram på dig
Tack Nicki, det känns så bra att höra! Är ju så pass nära mig själv att jag nödvändigtvis inte märker förändringen.
Om jag läser gamla dagböcker och blogginlägg ser jag ju det, att jag mest var ledsen 2014 – och jag vill inte glömma det.
Men, livet har gått vidare 🙂 Kram!
Ja du är verkligen en gladare tjej nu det känns fint för mig att märka förändringen kram på dig…
Kram ❤