… kändes det då kollegan Nette och jag pilade iväg på utryckning i dag.
Alltså med förr i tiden menar jag, såsom det gick till då jag jobbade på tidningen Östra Nyland 1987-2014.
Man hör att sirenerna ylar. Det är brandkårer och ambulanser, och det slutar inte yla på några minuter. Då vet man att det är nåt större på gång. Kollar Tilannehuone, en sajt som listar en del av utryckningarna.
Rakennuspalo – Loviisa – keskisuuri (byggnadsbrand – Lovisa – medelstor).
Samtal till räddningscentralen, som kan ge en ungefärlig adress. Hoppa i Nettes bil och hon trampar på gasen. Femton kilometer senare ser vi de första brandbilarna som väntar vid huvudvägen. Föraren i en av dem säger längs vilken väg vi ska köra, ”men åk inte ända fram, det är smala vägar och trångt där”.
Ingen kom till skada i branden. Uthuset hade brunnit ner då vi hann fram. Eftersläckning pågår och en brandmästare ber oss att inte komma närmare för snart blir det nytt tryck i slangarna och brister nån av dem kan det gå illa för oss.
Det är kruttorrt i terrängen och här ligger sommarstugorna tätt. Många grannar är oroliga för det blåste också lite i dag.
Intervjuar några grannar. Talar med räddningspersonal på plats, de få som har tid med sånt och som dirigerar trafiken. Känner röklukten i mina kläder och jagar bort sommarens första myggor som verkar gilla mig.
Återvänder till staden, skriver artikeln. Sätter en länk till vår artikel på Tilannehuone.
Det låter dramatiskt. Vad bra att ingen skadades. Det är viktigast. Stugor kan man bygga upp igen. Har läst artikeln också 😀 Ha en lugn kväll, kram!
Det var allt vad jag hann få ut eftersom deadline för papperstidningen närmade sig och efter branden hade jag en hel massa annat att göra för tidningen.
Så är det då man jobbar på en liten lokaltidning där ”alla gör allt” 🙂
Och ja, det viktigaste var att ingen skadade sig.
Kul att du gick in på vår webbsajt! Tack för det!
Plötsligt händer det! Även om det är en trist händelse måste det ju ha varit jätteintressant för en reporter/journalist att vara i händelsernas centrum. Så skulle jag känna i alla fall. Där fick du dagens scoop i alla fall.
Inte direkt lättillgängligt terräng där inte. Nio brandbilar, hur f*n fick dom plats där. Det kan inte ha varit en lek precis.
Ville personerna som du intervjuade inte vara med på bild? Du namnger dom inte heller. Det är lite annorlunda i Sverige.
Jag hade ungefär en halvtimme på mig att göra grejen då jag kom hem för tidningen skulle ut följande dag.
Webbversionen blev därför samma som i papperet. Hade branden inträffat igår tisdag, hade jag haft mer tid att intervjua och ringa runt.
Nu fanns inte den tiden 🙂
Så dramatiskt! Det var ju tur att man kunde släcka elden så att den inte spreds. Det är torrt i markerna nu!
Kram, Ingrid
Ja, det är som vanligt i maj – mycket torrt i terrängen även här.
Kram!
Tur att ingen skadades, men nog var det säkert roligt med lite mera äventyr som på den gamla, goda tiden ändå….😉
Ja, det bästa att ingen skadades – men jodå, lite spännande var det allt!
Alla dessa bränder. Tur att ingen skadades. Här i Stockholm brinner typ hela tiden. Kan inte förstå alls varför. 🙁
Vet inte hur den här uppstod heller. Extra farligt nu då det är så torrt i terrängen.
🤔
Spännande! Måste säga att du har en så vacker blogg, blombuketterna gör den så härligt somrig, gillar skarpt, kram åt dig!
Tack och kram ❤
Byter bakgrund då och då, lite enligt årstid och stämning 🙂