Få se om jag överlever denna måndag…
Jag har länge tänkt skriva om detta, och gör det nu kvällen innan jag ska till tandläkaren… detta är således ett förhandsinställt inlägg, om det skulle gå så att jag inte klarar av att skriva något måndagen den 29 juni.
För snart ett år sedan tog jag mod till mig och gick till tandläkaren… hade inte gått på över tjugo år på grund av allehanda rädslor som bottnade i barndomen.
Rädslorna är sådana som få kan förstå. Bara de som själva genomgått något liknande kanske kan sätta sig in i min situation.
Jag skulle liksom hellre dö än att gå till tandläkaren… och om jag ändå går dit är jag otroligt rädd för att få panikångestattack, svimma osv.
Det oaktat… jag gick till kommunala tandvården sommaren 2019. En vän stöttade mig hela vägen, kom med till mottagningen och jag blev väl mottagen där. Fick förtroende för kvinnan som vårdade mig. Men nån vecka senare gick hon i pension. Jag fick en ny tandläkare, och många gånger även nya hygienister.
Varje gång var jag tvungen att upprepa min historia. Jag ville berätta om min tandläkarskräck. Det blev som en mardröm, att möta nya personer gång på gång. Varje gång upplevde jag stor press och stress.
Jag tror att det handlar om att jag känner mig utlämnad till en person jag inte känner. Jag är inte trygg då jag möter en okänd läkare/hygienist. Hur ska jag kunna veta om han eller hon är empatisk?
Ett stort ingrepp måste göras i min mun. För ett år sedan blev mycket öppet kring det. Vem klarar av att göra det och när? Ska det ske kommunalt eller privat? Månaderna gick. Slutligen bestämde jag mig för att NU måste det ske. Den 14 april fick jag tid till ett större ingrepp.
Men som ni vet blandade corona bort allt. Tre tider som jag hade bokat inhiberades. Situationen med tanden förvärrades. Oron har ökat dag för dag.
Förra veckan ringde jag tandvården och sa att även om jag inte har värk så MÅSTE något göras nu, jag har väntat snart ett år.
Det känns som att domedagen är här.
Känns lite krystat att säga Glad måndag i dag. Men hoppas att jag kan säga det från hjärtat på sena eftermiddagen i dag…
Älskade vän du fixar detta. Jag och Minton tänker på dej.
Kramar
Tack mina fina vänner ❤ Jag fixade det och skrev ett nytt inlägg om våra empatiska vårdare i Lovisa. Nu är jag inte rädd mer!
Du får inte låta det bli en utdragen historia.
Svante
Nej – tack och lov var det över på 15 minuter i dag. På torsdag tar det längre tid.
Jag läste att det gick bra och jag blir så glad för din skull. Kram
Det var ett enormt steg för mig i dag då en tand skulle bort, ska få nåt ersättande snart.
Har plågat mig så länge… inte haft värk, men ändå.
Kram och tack för hälsningen!
Vad glad jag blev 😀 läste att du fixade det!!! Ja, det är ett stort ingrepp. Jag gjorde samma i början januari – februari och det var av akut art. Men jag har aldrig haft varken läkar- eller tandläkarskräck, men jag har drunkningsskräck, så jag vet vad skräck är, men har också arbetat bort mycket av det.
Varm kram!
Alla lider vi säkert att nåt slags skräck om allt möjligt.
En del är rädda för höjder, andra för spindlar osv.
Men jo, nu är en etapp åter avklarad.
Tack-kram!
Det är ju jättemånga som är rädda för tandläkare, så du är långt ifrån ensam. Men jag såg rubriken på ditt senaste inlägg, så det verkar ha gått bra. Ska läsa de strax. Då blev det ju dubbelglädje den här måndagen:-)
Ja, det blev det slutligen – dubbelglädje 🙂
Jobbigt men säkert nödvändigt. Såg i inlägget över att det gick bra så nu är det ju överstökat och då blev det ju en GladMåndag till sist.
kajsalisasblogg.wordpress.com/2020/06/29/gladmandag-efter-regn/
Ja, det blev nog slutligen en superglad måndag.
Tack för att du med i utmaningen!