Igår träffade jag två väninnor hemma hos den ena i trädgården. Somliga är duktiga på mycket, till exempel att med ganska enkla medel skapa feststämning och att ha ett tema som går som en röd tråd genom bjudningen.
Plus 23 grader och lagom blåsigt, därför inte alls för varmt. Tog en kort promenad. Hade systemkameran med. Men insåg sedan att jag inte hade satt minneskortet i kameran… 🙄
Tror att jag i framtiden på mina promenader tänker fotografera bara med mobilen, det är enklare så. En systemkamera väger en del och känns otymplig att släpa på ibland. Någon väska bär jag nämligen inte på då jag promenerar.
Temat den här veckan hos Elisamatilda är Struktur.
Vilket område i ditt liv är mest organiserat?
– Utan vidare den tid jag ger till mitt jobb. Utan struktur där skulle det bli kaos. En papperskalender på bordet där allt viktigt skrivs in. Många listor, bland annat en på datorn över planerade redaktionella jobb. En annan lista på bordet på ett papper där jag bockar av allt jag gjort.
Vilket område i ditt liv behöver mer struktur?
– Kanske det att jag skulle avvara tid för att städa och att gå ut på promenader ibland.
Har allting sin egen plats i ditt hem?
– Det kan jag med gott samvete säga att så är det. Det är sällan jag behöver leta efter något, men klart att även det händer. Gillar inte att ha det stökigt, men ibland blir saker på hög då jag inte hinner med allt under hektiska arbetsdagar.
Vad om något bland dina rutiner ändras nu till hösten?
– Nu då det inte längre är så stekande hett ute ska det bli något fler promenader än under juni-juli. Andra rutiner som kommer till under hösten torde vara att jag påbörjar ett nytt pussel och att det oftare blir tända ljus på borden och på balkongen.
Hur ser du till att skapa struktur i vardagen?
– Listor, listor, listor, kalendrar, kom-ihåg. Har jag det noterat på listor är det bort från hjärnkontoret som stressmoment.
I trädgården finns såväl nyttoväxter som prydnadsväxter. Prydliga skyltar informerar på finska och svenska vad växterna heter.
I parken rör sig nuförtiden också en katt. Den bor troligen i någon av granngårdarna och den har blivit flitigt fotograferad. Den verkar komma direkt som den ser människor röra sig trädgården. Och sedan kråmar den sig och låter sig välvilligt fotograferas.
På museet i Lovisa kan man till och med februari nästa år se utställningen ”Paparazzi”. Fotografen Aatos Åkerblom var ett original, och jag minns honom mycket väl. En udda figur men en person som verkligen kunde fånga ögonblick.
Bland annat finns det ett foto på utställningen där man ser ett olycksoffer med blodigt ansikte bäras in på Lovisa sjukhus. I dag skulle det vara helt otänkbart att ta sådana foton. Åtminstone inte med en tanke på att publicera dem i en tidning. Men Aatos fotade inte heller för tidningar utan mest för eget bruk, av eget intresse.
Han fotograferade inte bara societeten utan även samhällets utslagna. Texten som beskriver Aatos kan läsas under länken här ovan, den leder till Lovisa stads webbsajt. Samma text som den stora tavlan i museets fönster, men lättare att läsa via webben.
Det går att hitta fina fönster också i Lovisa, fastän jag ibland tänker att jag lättast hittar dem på andra orter och speciellt utomlands 🙂
I dag har det åter blivit rätt många timmar vid datorn, såsom vanligt då vi gör Nya Östis. Brukar räkna till 50–80 mejl som jag svarar på, skriver själv per dag. Och det är bara en liten del av hela produktionen. Via Messenger håller jag kontakt med biträdande redaktionschefen, med korrekturläsningen, med layouten, med prenumerationsavdelningen och med språkvården som vi nyss satt in en extra växel med.
Tog en paus och åkte på en liten shoppingrunda då jag behövde toalettpapper och olika sorters rengöringsmedel. Så där på sidan om hittade jag även en fin svart klänning av ett härligt mjukt material 😍
Träd, träd – det finns ju lyckligtvis träd nästan överallt.
Det var rätt länge sedan min gamla hushållsassistent gick sönder. Låsmekanismen, som fanns i hårdplasten till locket, brast och då var dess saga all. Den gången fick jag slutföra brödbakningen med händerna, vilket jag inte gillar. För den som känner mig vet att jag vill undvika kladd så långt det går 🤣 I vilket fall som helst vill jag inte kladda med händerna!
Nu hade jag nöjt mig med en förmånligare variant som bara knådar deg, men sådana verkar inte finnas. Här kom en blender med, en citruspress och allehanda bett som bidrar till att man kan skära, krossa och riva allt möjligt ätbart. Heureka – jag kan till och med vispa grädde med denna!
Få nu se hur ofta och till vad jag mest använder assistenten. I första hand inköpt för att jag åter ska kunna baka mitt bröd själv ❤
Hösten kommer snart och jag kan få inspiration att baka något annat också, vem vet?
Det sägs ju att trädgårdar och trädgårdsarbete gör människan lycklig. I alla fall den som tycker om att påta i jorden. Blommor gör väl nästan vem som helst glad?
I går hade vi kräftkalas med Pia, Robin och Minna.
Jag som inte äter kräftor fick en jättefin räkmacka med majonnäs, sallad och kokta ägg.
Själva innehållet tycker jag också om, egentligen. Men jag tycker inte om allt besvär man ska ha innan man kan få ut nåt att äta från djuret. Det är ett sådant otroligt pillande och kladdigt ävenså. Men det lär ska vara just det som är själva grejen 🙄😆
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 