Det är min bloggvän i Sverige, BP, som håller i trådarna för Skyltsöndag. En av många trevliga utmaningar som finns i Blogglandia.
Sådär bildligt sagt kan jag säga att flera pusselbitar har fallit på plats då det gäller min vardag med jobb och fritid.
Ett faktum är att jag bor ensam och på det sättet inte har någon att direkt dryfta olika frågeställningar med. Proportionerna på olika så kallade problem har en tendens att minska så fort en människa får dela sina bekymmer med en annan människa.
En väninna säger att hon upplevt samma sak. En person som bor ensam fyller ofta dagarna med ett jobb som känns meningsfullt, och mitt jobb är just sådant.
Vissa problem kan uppstå även då vi som hela tiden är vana att prestera och vill vara duktiga inte inser våra gränser. Vi kör på för att vi tycker att vi måste, men även för att det finns en inneboende drivkraft – vi vill göra bra ifrån oss.
En annan väninna sa att en människa nödvändigtvis inte blir stressad av arbetsbördan i sig. Det känner jag att kan stämma. Jag har gjort mycket för att reglera det här de senaste åren. Delegerat, prioriterat, skippat.
Stress kan ändå skapas för dem som har stor pliktskyldighetskänsla. De känner stort ansvar i sitt jobb.
Men nu har jag börjat tala om detta och jag får allt mer stöd från olika håll. Säger jag inget kan ju ingen förstå hur jag känner.
Är jag fel kvinna på fel plats? Då visar tiden det och jag hittar en ny plats i livet.
Är jag rätt kvinna på rätt plats? Då möts jag av förståelse och får stöd.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Den skylten gillar jag skarpt, även om jag inte håller med författaren. Jag hade nog sagt ”Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som de borde vara”. Nu fick du mig att tänka;-)
Grattis till ytterligare ett färdigställt pussel! Å visst finns det många pusselbitar som måste falla på plats även i ens privatliv. Det är alltid roligt och inte minst tacksamt att ha två till lyssnade öron och en till arbetande hjärna när man själv vill ”diskutera” någonting. Det sägs du att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg. Det stämmer nog.
Stort tack för en tänkvärt skylt och länken:-)
Kloka ord också av dig BP. Det lättar ju direkt då vi får tala med nån annan, nån som ens lite förstår.
De behöver inte alltid hålla med till fullo, men om de kan stötta och komma med bra råd, så går livet åter lite lättare vidare.
Jag är ju rätt mycket ensam, fastän jag har många vänner. Men ensamma tiden hemma gör att jag jobbar för mycket, har svårt att se mina gränser och är FÖR ansvarskännande.
Kloka ord av dig Carita. Jag läste dina funderingar tre gånger. Tog till mig och funderar ännu. Skylten är fin, men helt håller jag inte med om det skrivna. Tror att vi ser det vi vill se, från vår egen horisont. Det här kan man utveckla hur mycket som helst! Lycka till med allt!
Det var ju ingen skylt egentligen och jag håller inte heller med, men det är ett talspråk – eller heter det ordspråk?
Känns fint att det ska skrev väckte tankar hos dig.
Kram!
Så bra sagt av henne.
Ja, utan mina kloka vänner vore jag vilsen – då jag berättar för dem hur jag känner mig får jag ofta bra vägkost, de peppar och lyfter.
De ska man vara rädd om. 🙂
Texten på gatan är ok men håller inte med.
Tack för de kloka orden i inlägget. Det är viktigt att dela sina tankar med någon men tyvärr har inte alla den möjligheten. Bloggen är bra för då känns det som man har någon.
Kramar från oss
Ja, så är det också för mig. Via bloggen har jag fått många vänner, bland annat dig och Minton!
Cybervänner är inte alls att förakta, de stöttar en oavsett vilken bakgrund vännen på bloggen har.
Kram!