Vackra snötäckta träd i Kapellparken.
I november månad gick jag 98 286 steg, målet var 75 000.
Har promenerat alla dagar sedan första oktober, alltså 61 totalt.
Några få gånger har det känts motigt, men varje gång som kängorna och jackan kommit på och då jag väl är där ute, är det så skönt. Jag är också helt nöjd med mig själv om jag går runt två eller tre kvarter. Inga prestationskrav här.
Aktivitetsprocenten på klockan har ökat mycket sedan min orörligare tid och antalet steg likaså. Hurraaa för mig!
Mot slutet av veckan hoppas jag kunna vara mer social och även lite ledig. Det har varit tre långa och ganska tuffa arbetsdagar igen. Vet inte om jag blir mindre stresstålig med åren. Jag blir mycket avbruten och behöver ibland hålla fem, sex bollar i luften samtidigt. Det går, men tid för återhämtning behövs. Ett evighetsprojekt att lära sig säga nej, prioritera, delegera, skippa sånt som inte är viktigt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Mycket vacker bild på snötäckta träd! Du kan verkligen berömma dig om att ha skaffat en ny hälsosam vana, roligt att du har upptäckt hur skönt det är att komma ut och gå, bara man är rätt klädd. Hurra för dig!
Ja, det behöver inte vara långa promenader. 20-30 minuter per dag räcker utmärkt!
Kram och tack!
100 000 steg motsvarar ungefär 50 kilometer. Så du har gått från Lovisa till Helsingfors – ungefär alltså. Stort, stort GRATTIS!!!
Vad gäller jobbet så har du dock lite kvar att lära dig, precis som du själv inser. Att säga nej är faktiskt lättare när man blir äldre, så var det för mig i alla fall. Stresståligheten är en ”vanesak”. Gillade/gillar positiv stress under arbetstid inte på kvällarna eller helger.
Skojigt att du räknade ut längden på promenaden.
Från Lovisa till Borgå har jag då gått – det är vår västra grannstad. Till Helsingfors är det över åtta mil.
Grattis! Att säga nej lärde jag mig för kanske 10 år sen, en avgörande punkt i mitt liv i alla fall. Lycka till med det 😀
Ibland lyckas jag, ibland inte – men när orken börjar tryta och tiden för privatliv naggas allt mer i kanterna – då måste jag lära mig säga stopp och nej, delegera, skippa, prioritera. Och så stänger jag telefonerna.
Vacker bild. Jag gillar ljuset. Hoppas verkligen du kan återhämta dig snart. Roligt att du är nöjd med dina nästan 100000 steg. Snart blir det en vana att gå dagligen.
Ja, det är en vana redan att gå minst 2500 steg varje dag – det är inte mycket, men det är ändå en hel del mer jämfört med vad jag gick innan.
Hyvät askelmäärät! Tuostahan tulee jo kymmenessä kuukaudessa miljoona askelta!
Näin on! Ei noita askelia kauheasti ole, mutta todella paljon enemmän kuin pari kuukautta sitten.
Olen päässyt kävelyn makuun 😉