Kära vänner. Detta kan bli ett lite längre inlägg. Jag har nu kommit på att jag har tid att uppleva saker som sker i naturen, men även annat. Av den enkla orsaken att jag med mitt krånglande knä inte har minsta möjlighet att hasta framåt i livet.
På mammas gård i dag. Tog med gångstaven i handen en runda runt hennes liderbyggnad. Med ett friskt ben hade jag tagit mig runt lidret på en minut? I dag krävde minst tio minuter. Men se, hör och häpna. Jag kunde stanna upp. Höra humlornas surr, känna solen värma mina kinder. Se syrenbuskens knoppar och nunneörten som sprider sig mer på gräsmattan för vart år som går.
Då min syster hämtade mig med bilen väntade jag ute på gården och hann där tala med en granne som bott här typ ett år eller mer, men som jag egentligen inte kände. För att jag inte bara hastade vidare efter att ha ha sagt ”moi” (hej på svenska), pratade vi allt möjligt. Varifrån han är hemma, var han jobbat, varför han flyttade till det här huset. Allt började med att vi började prata om studentmössan jag hade på huvudet.
Ja, ser du, sa jag. Den här mössan har jag på huvet två dagar om året. Valborgsmässokvällen och första maj. Så hårt slet jag i gymnasiet för att få den, så två dagar ska den pryda mitt huvud 🙂
Så ja. Mycket positivt med detta att jag inte kan hasta mig fram 🙂
Väninnan Marina och jag. Sommarkläder i sommarväder och skumpa i glasen igår på valborgsmässoaftonen.
Och så månadsbilden förstås! Vi skriver nu första maj och vad är härligare än det? +17 grader, lite kall blåst här och där, men hittar du en plats där det inte blåser så visst är det underbart!
Muminfamiljen är ute på havet. Jag tror att det här kunde vara en illustration till ”Pappan och havet”. Den där fiskaren sade aldrig mycket. Men det måste man ju inte heller göra. Och då man väntar på napp ska man vara tyst 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så roligt att du använder din studentmössa när det är valborg och första maj. Jag fick ju aldrig någon, utan fick nöja mig med den grå varianten och den har jag aldrig använt sedan examensdagen.
Ha en fin fortsättning på första maj!
Kram, Ingrid
Traditionen med studentmössorna är lite olika i Sverige och i Finland tror jag.
Jag använder min två dagar om året 🙂
Och förstås då det är något jubileum, som sommaren 2022 då det var 40 år sedan jag tog studenten.
Kramar!
Vilken fin bild på dig och din kompis!
Ja, inget ont som inte har nåt gott med sig, även om ett ont knä absolut inte är något gott. Men att inte hasta fram utan ta de lugnt, prata bort en stund, lära känna någon, super in dofter med mera, med mera är absolut något positivt.
Du kanske ”lär dig” redan nu och inväntar inte pensionen för dessa sysselsättningar – hahaha:-)
Jo, jag lär mig gärna – jag VILL ta det mer lugnt och jag funderar ofta på det, hur jag på sikt ska downshifta 🙂
En underbar insikt. Att slippa hasta var en av anledningarna till att vi lämnade ekorrhjulet!
Ja, det där ekorrhjulet vill jag inte fastna i.
Nu kan jag inte hasta, men mycket jobb har jag nog vid datorn.
Så lite får jag fundera och planera ännu hur jag ska kunna downshifta 🙂
Så fin du är i studentmössan. Min gjorde jag mig av med, det var den tiden när nya gymnasiet kom och man egentligen inte tog någon examen med massor av studentprov utan bara blev klar. Tänkte först inte skaffa någon studentmössa, men eftersom vi var de allra första studenterna i släkten och mina föräldrar var så stolta så fick det bli en. Min syster tog studenten samtdigt.
Fin bild på syrenens knoppar, precis sånt fotar jag när jag sakta går runt huset. Det är riktiga kraftknoppar. Fint att du har upptäckt det lilla livet, detaljerna, nyanserna, långsamheten. När knät har läkt kommer du att fortsätta se, tror jag bestämt.
Kram
Ja, jag hoppas knäet blir bra 🙏 Och långsamheten vill jag hålla fast vid.
Jag vill också på sikt jobba mindre. Helst skulle jag bo enklare också, men få se!
Kram!
Att stanna upp i tillvaron är nog aldrig fel oavsett orsak. 🌿🦋🌿
Du har så rätt ☀🥰🌺!
Det låter helt underbart. Exakt så ska man göra och vara medveten om allt som finns runt omkring där man är och att stanna upp. Att se och hör och att ta in…. är aldrig fel.
Kram!
Det är allt mer så jag vill bli. Se och känna det som finns nära mig.
Så länge som jag kan. För vår tid är ju begränsad på jorden.
Kram!
Ni är så fina I mössorna. Skönt att stanna upp och njuta av naturen.
kramar från oss
Tack! Det var en skön eftermiddag där ute i trädgården.
Kramisar till er!