Utmaningen i veckans Hoppa på tåget är Nattlampa. Jag har ungefär en likadan som Åke visar på sin blogg, men den använder jag endast ibland och mest på vintern då det är beckmörkt och jag behöver ha en säker väg till toaletten.
Den här lampan som står på bordet bredvid sängen fotades inte heller på natten, för då sov jag 🙂
Ett fenomen med sömn som jag undrat över för egen del är: Jag kan inte somna på rygg på kvällen, natten – hur gärna jag än vill. Däremot kan jag göra det på morgonen. Om jag efter ett toabesök har svårt att somna om där vid fem-sex-tiden lägger jag mig på rygg och somnar för det mesta fort och sover gott 🙂
Den större nallen har varit min vän uppskattningsvis 58 år, tror att jag var fyra år då jag fick honom. Den lilla nallen har jag fått av en väninna. Ängeln likaså, en gåva av en nära vän. Madonnor, änglar och Jesusbilder har jag också på bordet, de flesta köpta på resor utomlands.
Denna skira grönska älskar jag. Snart är lövverket tätare och då börjar det susa på ett annat sätt i trädens kronor då det blåser.
Få se vad dagen hämtar med sig. Jag röjer här hemma med hård hand. Otroligt så mycket en människa samlar på sig fastän hennes intention under de senaste åren varit ”städa hela tiden – släng, sälj eller ge bort det du inte behöver, köp inget nytt som du inte behöver” osv.
Och så här i hockey-VM-tider, och inom sport överlag, tycker jag att det här citatet från boken ”Du klarar allt” passar bra. Det är så som jag har tänkt länge själv, och försökt uttrycka det också då mitt favoritlag i innebandy här hemma gått på snöpliga förluster.
”Jag tror verkligen att vinnare formas av hur väl de repar sig efter en förlust, inte av sina vinster”. (Serena Williams)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Här har vi så upplyst nattetid, då någon nattlampa behöver jag aldrig tända om jag går upp när det egentligen borde vara mörkt.
Jag hade också en nalle när jag var barn, men vart den tog vägen vet jag inte.
Glad pingst!
Kram, Ingrid
Nej men oj så trist med nallen och dess öde 😦
Men bra att du klarar dig utan nattlampa, fastän vi nog ibland också tycker det är skönt då det är mörkt.
KRAM!
Precis vad jag/vi upptäckte när vi sålde vårt hus efter 40 år. Vi tyckte verkligen att vi var bra på att städa, röja och göra oss av med grejer.
Men. . .när vi väl skulle flytta så höll vi ändå på att stupa.
Rymliga hus är inte ultimat, alla rum fylls med möbler och när fyra personer blir två så står ändå de flesta möbler kvar, i sina outnyttjade rum.
Vi sa; aldrig mer – efter två flyttar på ett halvår, men man ska aldrig säga aldrig sägs det. 😉
Jag förstår det där mer än väl. Jag har flyttat cirka 25-30 gånger i mitt liv.
Det har gjort gott och det har gjort ont.
Eftersom jag inte har några barn som kan röja efter mig, och jag vill inte sätta den bördan på någon annan överlag – har jag bestämt mig för att röja så ofta jag orkar.
En trogen kamrat där bredvid lampan. Ha en bra kväll!
Ja – känns tryggt 🙂 Ha det gott även du!
Det var en väldigt fin och stadig nattlampa. Snyggt! Den ser ut som en svamp.
Har också min första nalle kvar och den råkar vara lika gammal som jag. Fast den ligger någonstans i en plastpåse;-)
Nej, men du måste rädda nallen från plastpåsen! 🙂 Fram med honom!
Soliga söndagshälsningar från Lovisa!
Just nu behöver jag ingen nattlampa. Det är ljust ändå.
ibland är det svårt att röja… men oftast skönt när det är gjort.
Jag älskar egentligen att röja men har inte alltid så mycket tid som slutligen krävs.
Att sortera, och sedan sälja, donera eller slänga – allt tar sin tid, men som du skriver – skönt då det är gjort.