Författare: Carita Liljendahl

Blandade bilder från balkongen

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Så här såg det ut i kväll då jag satt i min bekväma stol och kopplade av efter jobbet.
Så här såg det ut igår. Inte illa det heller. Nya vyer, varierande molnskådespel varje kväll.
Nyaste Vännen på balkongen. Sundaville, hoppas du trivs långt in på hösten med mig ❤

I morse såg statistiken på min blogg normal ut. Men ikväll har schweizarna åter kastat sig över mig så att jag fått 1830 nya besök. Sjutton från Puerto Rico förvånar också.
Skulle gärna se kommentarer från Schweiz också, så hallå! Ni som läser min blogg så flitigt… kan någon av er skriva en hälsning. Bitte, schreiben Sie etwas 🤣

Har varit gladare i dag. Tankarna snurrar förstås kring det här med varför, och hur länge, jag ska leva totalt ensam. Jag jobbar ju mycket och har inte tid att passa upp någon, men sedan då jag ger min tid till någon som jag tycker om, då är hela hjärtat med ❤

Ett frissabesök muntrade upp. Färgkorrigering, slingor. Hade förstås känts extra kul om det hade funnits någon som hade sagt till mig ”så fint det blev!”. Men jag får säga det till min spegelbild istället och min egen åsikt, mitt omdöme, är sannerligen icke att förakta 💪😎

Tecken från skyn och statistiken blomstrar

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Satt på en utecafeteria idag och hade precis ätit upp Lovisabakelsen då den här vackra skapelsen kom flygande och landade framför mig. Ett tecken från skyn! Men vad betyder det? 😀
Träffade en frilansare som behövde ett presskort och delade Lovisabakelsen med honom. Försvinnande god, lagom liten eller stor, inte för söt. Bjuder på många smakupplevelser.

Jag är inte riktigt lika ledsen nu som jag var i morse. Men känslorna ligger ändå på ytan.

Döm om min förvåning när jag såg att jag efter att ha skrivit inlägget ”var finns han?” såg att statistiken på bloggen blomstrade! Jag har vanligtvis runt 300 besökare per dag, men redan på förmiddagen hade jag över 1800!

Just så, tänkte jag. Jag hade inte ens delat inlägget med mina ledsna tankar på Facebook men ändå hade 1800 läst bloggen 🤔

Vid en närmare titt såg jag att flera gamla inlägg hade runt 14–15 besök och att över 90 procent av de lästa inläggen hade kollats i Schweiz! Har jag beundrare där? Nya läsare? Eller är det nåt slags robotattack?
Hur som helst, har inte fått skräpkommentarer och inga elaka påhopp, och om nu någon robot ”läser” så må det vara hänt.

Har någon annan av er som har WordPress varit med om något liknande? Schweiz känns väl ändå tämligen ofarligt.

Trees on Tuesdays – men var finns han?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det är bra att de flesta dagarna känns som bra dagar, eller ganska bra dagar.
Jag övar mycket på tacksamhet, att känna den – trots att livet inte alltid är lätt.
Vi har det bra i Finland, jämfört med hur vardagen ter sig i många andra länder.
Jag är, såvitt jag vet, frisk. Har ben som bär mig.
Jag har tak över huvudet, mat för dagen, ett givande jobb och många vänner.

Men just i dag känner jag mig ensam, och innerst inne vet jag själv varför det är så just i dag.
Allt oftare tänker jag nuförtiden… åtta år… och även tre månader över åtta år, har jag varit ensam.

Den första tiden behövde jag det. Ett par år behövde jag det, för att komma över smärtan efter skilsmässan.
Såren plåstrades tillfälligt om med korta förbindelser, via vilka jag förstod att det var möjligt att träffa andra.
Men det fanns inget djup i allt det där. Känslan av tomhet och otillräcklighet kom alltid tillbaka.

Det är skönt att gråta ibland och jag vet att också den här känslan går över.
Kanske jag inte behöver längta för evigt. Kanske den där intelligenta personen med den speciella humorn och värmen finns.
Eller ja, jag vet att han finns… men kanske han också någon dag finns för mig?

Tänk att få känna hans hand i min. Hans arm runt min axel eller midja. En kropp mot min och en kyss i nacken.
Jag är bara en människa med känslor då jag saknar just det.

Boliviansk gåva

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Min vän Siw som driver flickhemmet Corazon Grande i Bolivia är i Finland på besök. På grund av coronapandemin är det tre år sedan hon senast var i Lovisa.
Då jag fyllde 60 år meddelade jag att jag skänker en del av de pengar som jag får i gåva till Siws verksamhet. Det blev totalt 600 euro.

I dag träffades vi på ett café i stan. Hon berättade om sånt som hänt under de svåra pandeminåren i Cochabamba, och min syster och jag berättade om våra liv. Vi hade mycket att prata om förstås då så lång tid gått sedan vi sågs senast. Men såsom jag tidigare sagt, med goda vänner är det lätt att ta upp tråden där den ”tappades” förra gången.

Fick den här gåvan, ett bolivianskt hantverk, av Siw. Tack ❤

Skyltsöndag, den 31 juli 2022

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Helt otroligt att vi redan skriver sista juli i dag. Det känns smått vemodigt. Tiden går så fort. Jag försöker ta vara på den, göra nåt som känns meningsfullt och bra, varje dag, året om.

Gårdagens spontana utflykt till det här sommarcaféet med min syster var en sådan sak. Visade fler bilder därifrån i går.

Söndagar är skyltdagar tillsammans med bloggvännen BP som här har listat andra som är med i utmaningen!

Utflykt till Pernå kyrkoby

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Ett eldorado för den som gillar allehanda prylar, porslin, kristall, glas, textilier och mycket annat. Finns två rum fulla med saker till salu, ett i lilla röda huset och ett i en annan gårdsbyggnad.

Platsen jag skriver om är Bric-à-Brac i Pernå kyrkoby. Öppet fredagar och lördagar klockan 10–18 och söndagar klockan 12–18, åtminstone den här sommaren.

Karaktärshuset där familjen bor, inte öppet för allmänheten. Men till trädgården och till de små gårdshusen är alla mer än välkomna. Irma och Kaj Wennerqvist ger personlig service och pratar om ditt och datt med sina gäster på ett lågmält och icke påträngande sätt. Kaffekopparna och faten är av porslin, kakorna hembakta.
Äppelkaka toppad av mandelglasyr och kokos.
En gammal barnsäng? Perfekt plats för mossa, blommor och annan rekvisita.
Inga gäster här just då som jag tog bilden, men medan vi var där var alla bord fullsatta 🙂 Och det finns fler än två bord i trädgården.
Cyklister från Danmark tar en paus i den lummiga trädgården.

Skyltar från cafeterian visar jag imorgon!

100-års kalas ute i trädgården

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Kollegan och väninnan Pia har fyllt 40 år och vi firade det i trädgården med dessa goda mackor och lite bubbel. Servetterna med texten ”Save water, drink champagne” fick jag till min 60-årsdag.

Ja, så vi firade nu då 100-årskalas, för 60 + 40 blir ju 100 🙂

Dillen och salladsbladen plockades från trädgårdslandet i bakgrunden.

Fick sedan en komplimang av en man som tittade förbi. När han frågade vad vi firade sa jag att jag har fyllt 60 och Pia 40. Han hajade till och sa att han hade trott att jag var 35-40 🙂 Den kommentaren blev jag glad för.

Inte för att det här med ålder är viktigt, för vi sade också det – att åldern bara är en siffra eller två. Men jag känner mig ung i sinnet.

Och jag har aldrig haft åldersnoja men kan tänka mig att det blir svårare att fylla 70, om jag kommer så långt. Få se!

På selfiesarna får jag alltid bred näsa 😂, men jag har börjat bli allt mer nöjd med bilderna och godkänner dem relativt fort. Ännu för några år sedan tog jag minst 50 bilder innan jag var nöjd med en. Och jag använder inga förskönande filter, sällan nån makeup heller 🙂

Vad var det jag sa?

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Den frågan – utmaningen – har Orsakullan hos sig i dag den 29 juli.

Det är ord som jag förknippar dels med så kallade besserwissers, dels med dem som inte vågar ta risker eller vara positiva. Det är alltid lättare att välja den negativa vägen, eller att inte hoppas och tro för mycket.

Men orden kan förstås tolkas på många andra sätt också. Den som har dåligt minne kan fråga sig ”vad var det jag sa?”

Elisamatilda har paus några veckor på Fem en fredag. Hon har lovat återkomma fredagen den 19 augusti.

I dag har jag jobbat med texter, betalat tidningens fakturor, skrivit en massa jobbrelaterade mejl, plockat undan ren tvätt och kör nu en ny tvättmaskin. Så här går dagarna.

Jag har nästan bara Skyltar för Skyltsöndag i mitt bildarkiv för bloggen (skönt att ha det garderat). Så den enda opublicerade allmänna bild som jag hittar är det nyaste paret av Feelmax barfotaskor som jag köpte för några veckor sedan. Då jag äntligen hittade ett par svarta. De jag köpte 2021 var rosa…