Finns det många andra än jag som har rutiner och olika idéer om hur det ”alltid ska vara”?
Som att det på hyllan i badrummet alltid ska finnas minst tre rullar med toapapper. Rullar som man lätt kan nå då den man drar papper från blir tom.
Det har blivit god fart i krukan sedan jag lyfte in luktärterna från kyliga balkongen till varma lägenheten.
Jag har vattnat rejält och haft dem under en lampa 🙂
Snart ska de klara sig ute på inglasade balkongen ❤
Kyllä se aurinko joskus sitten paistaa myös risukasaan, brukar man säga på finska.
Det vill säga ”solen lyser nog sedan någon gång även ner i rishögen” 😀
Ibland känns ju livet som en rishög, men så där allmänt sett vill jag inte likna mitt liv vid en sådan 🙂
Sommaren är inte här fullt ut, och jag har tappat nyckeln till mitt cykellås.
Men värre kunde det vara ställt. Sommaren kommer, ett cykellås kan brytas upp och ett nytt skaffas i stället!
Ute i sista minuten åter en gång då det gäller utmaningen hos Mrs Susanne.
Att RULLA iväg på gator och torg är inget jag väljer att göra nu längre, åldern tar ut sin rätt 😀
Hittade inga bra RULLA-bilder i mitt arkiv så jag tydde mig till en gratis bildbank. Känner mig alltid lika ”fuskig” då jag gör så, men kanske jag inte ska vara för sträng mot mig själv i det här fallet heller 🙂
Hos bloggvännen BP är det Skyltsöndag i dag. Vem som helst kan delta i utmaningen. Det måste inte vara regelrätta skyltar man visar, det kan vara andra fyndiga texter, planscher, roliga registerplåtar på bilar osv. Jag försöker alltid bjuda på en skylt, men då jag inte har sådana på lager blir det nåt annat.
Datum! Första maj! Vad göra då man har siffer- och datumminne? 😀
Jag sörjer ju inte mer. Men första maj är ändå alltid datumet jag förknippar med dagen då det gick upp för mig att min make, som jag hade varit gift med sexton år, hade en annan kvinna.
Nu har mitt liv gått vidare. Så otroligt mycket har hänt sedan dess. Jag har fått nya vänner, upplevt saker och förverkligat olika drömmar – sådant som kanske inte hade förverkligats om jag inte tvingats in i ett nytt liv som singel.
Men ja… alla dessa datum! Det finns dödsdagar man aldrig glömmer. Likaledes födelsedagar. Datum då man förlovat sig, gift sig, och datum då skilsmässan var ett faktum. Jag har inga barn, men många minns då deras barn föddes, då de började skolan, då de tog studenten, körkortet, då barnen fick barn… och så vidare.
Coronadatumet för mig är den 12 mars 2020. Bara nåt sådant, skulle ju kunna glömmas.
Men nej. Jag har sifferminne, datumminne.
Och väninnan som jag delade den här dagen med har också datum i sitt minne. Under en viss tid känns de här datumen svåra att genomleva. Då som alla minnen är färska, till exempel under det första sorgeåret.
Sedan går livet långsamt vidare.
Vi ser och känner var vi har våra vänner. Vi klarar mer än vi tror att vi ska klara.
Jag tror att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv. Det är inte så att att jag VILL göra det.
Men dessvärre har jag slutat hoppas och tro på det där med att ”han dyker upp då du minst anar det”.
Kanske för att jag vet vad jag vill ha i mitt liv. Och då jag lever på en liten ort, i en stad som jag älskar, och då jag är en offentlig person… så… ja, ni förstår. Det är inte många män som klarar av att vara en del av det.
Däremot har jag vänner som vill vara en del av mitt liv.
Nuförtiden är de vännerna också få och utvalda. Det är lite trist att tvingas medge att jag i många fall varit väldigt blåögd och trott gott om alla.
Troligen får jag även i framtiden ta emot käftsmällar, bli besviken på människor jag litat på. Men kanske det ändå är värt allt. Att man lär sig nånting, fram till den dag då man ska lämna jordelivet.
Med denna lilla anspråkslösa pärlhyacint önskar jag alla en glad första maj! Det är kallt ute men skam den som ger sig. Barbro och jag har tänkt kolla om det är något öppet på Skeppsbro-området. Men annars har man ju nog mousserat hemma också 🙂
Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”.
Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”
Studenten tog jag ändå 1982 och mössan bär jag alltid på valborgsmässoaftonen och på första maj. Det är tradition för många i Finland att göra så.
Vad är något du håller på att lära dig?
– Jag försöker lära mig att delegera jobb och nu har jag blivit rätt bra på att inte svara på alla mejl om kvällar och att ha ledig lördag.
I vilket ämne vill du förkovra dig mer?
– Jag skulle vilja kunna flera språk bättre. Jag har grunder i tyska, spanska och ryska. Men språken jag klarar av att tala bra är svenska och finska, hyfsat går det också med engelskan.
Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?
– Då jag var barn talade jag om att bli författare. Det blev jag och har gett ut tre böcker samt blivit antagen av Finlands svenska författareförening. Jag tror att jag ville bli journalist också då jag alltid älskat att skriva, och journalist blev jag. En annan dröm var att bli polis.
Hur får du din kunskap?
– Jag har alltid läst mycket, i första hand tryckta tidningar. Googlar förstås också, men där gäller det ju att veta vad som stämmer och vad som inte stämmer bland allt man får fram.
Vad skulle du behöva bli bättre på?
– Hela mitt yrkesverksamma liv borde jag ha kunnat säga ”nej” oftare. Jag kunde bli bättre på matlagning också. Kanske det kommer en dag då jag åter har en livskumpan att testa recept med?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 