Författare: Carita Liljendahl

Tavlan jag köpte

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den här tavlan är ungefär trettio gånger trettio centimeter stor. Jag har aldrig tidigare, såvitt jag minns, ägt eller köpt en tavla med erotiskt motiv. Den här tyckte jag ändå genast om.

Men jag köpte den inte för att jag skulle längta efter sex och samlag och därför sitta och stirra på den. Det är färgerna, formerna och ljuset som faller på kropparna som tilltalar. Just nu ser jag också ett ansikte på den ena personens rygg.

Då jag har talat med vänner har en sagt att hen ser en kvinna på en man. Jag ser en man ligga på en kvinna. Men det finns också personer som ser två kvinnor och därmed finns det troligen också någon som ser två män dela säng med varandra.

Då jag gick på konstkurs själv för några år sedan målade jag ofta erotiska motiv. Jag försökt inte avbilda samlag men man kunde urskilja bröst och penisar i motiven. Likaväl kunde man se armar och ben, ansikten, kvinnors hår, händer, fötter.

Att måla tavlor som har erotiskt laddade motiv eller som visar nakna personer betyder givetvis inte att den som målar hela tiden sitter och tänker på sex. Men jag tror att många konstnärer som avbildar nakna personer eller samlag ganska fort för höra att ”just det, det är hen som målar sånt där erotiskt” 😀

Glad måndag! 08-02-2021

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Träffade i lördags min gode vän Robin som jag gjorde två seglatser med för några år sedan. Vi blev i farten och började preliminärt planera en ny seglats för sommaren 2021 🙂

Han målar nu så det härliga står till i hans ateljé.

Jag köpte en tavla med erotiskt motiv av honom. Men han målar nog också mycket annat.
Vi pratade om det, hur lätt det är att bli stämplad som ”den där som målar nakna människor”. Även om du målat hundra landskap, djur och porträtt och hus, men sedan målar tio erotiska motiv minns många dig som den där som målade erotiskt 😀

Veckans ord, SKÅLA och Skyltsöndag den 7 februari 2021

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

Jag slår ihop två utmaningar nu då jag dels under veckan glömde Sannas utmaning, dels inte fick det gjort att ta en färsk bild till den.

SKÅLA-bilden är från i somras, då jag träffade min vän Marina och hennes dotter Anne som bor utomlands men som var i Lovisa då. Med respekt för coronan satt vi utomhus och höll avstånd, och det är alltid ett spektakel med karantäntider då någon kommer från annat land till Finland. Och samma spektakel då personen åker tillbaka till sitt andra hemland, karantän även där.

Bilden får mig att längta tillsommaren nu när vi har minus femton grader kallt.

Bidraget till bloggvännen BP:s skyltsöndag ger dagens korta lektion i finska. För några dagar sedan var hissen tillfälligt ur funktion i vår trappa.

Pusselläget igår kväll

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår kväll satt jag ett par timmar vid pusslet. Sedan lade jag mig tidigt, vid 22-tiden och sov elva timmar 🙂 Skönt!

Pusselläget fredag kväll den femte februari.

Har numera arbetstelefonen avstängd på fredagar, och förstås också såväl lördag som söndag. Beslutet om att inte svara i arbetstelefonen på fredagar var ett måste. Jag behöver en dag i veckan då jag kan jobba utan att bli avbruten av samtal stup i kvarten.

Det var minus femton grader då jag vaknade. Ska gå upp till minus tio på eftermiddagen. Aningen för kallt för mig, men det här går ännu an.

Har en del roliga planer för dagen. Även vardagssysslor som att hänga tvätt och kanske köra ett varv med dammsugaren. Samt fylla i formuläret för arbetshälsovård. Jag fick det glädjande beskedet därifrån att det inte är något tvång med koll av vikt och midjemått 😀 ❤

Fem en fredag, ÅRSHJUL

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Sol, klarblå himmel, minus 14 grader. Bilden tagen genom bilfönstret vid tankning vid S-Markets station.

Hos Elisamatilda är veckans fredagstema ÅRSHJUL.

Vilken månad tycker du alltid känns längst?
– Tveklöst november. Ofta en grå och blöt månad och våren känns väldigt avlägsen.

Vilken tid på året går fortast?
– Den härliga våren och försommaren. Den skira grönskan varar inte länge, plötsligt är allt grönt 🙂

När på året är du som gladast?
– Jag försöker känna glädje året om, alla årstider har sin charm. Men våren och sommaren är ändå i en klass för sig. Då känner jag mig gladast.

Hur skulle ditt år se ut, vädermässigt, om du fick välja?
– Årstiderna är helt okay, men gärna skulle jag ha sommarvärme in i oktober och sedan bara en mild vinter. Våren skulle få komma redan i slutet av februari 😀

Vilken är din favorithändelse som återkommer varje år?
– Före covid-19 när vi kunde arrangera evenemang var Nya Östis läsarfest i slutet av juni toppen. Detsamma gällde Lovisa Historiska Hus-evenemanget i slutet av augusti. Få se om dessa kan arrangeras 2021.

Vad har ni med mitt midjemått att göra?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Bara en symbolbild på min monstera och matchande tapet. Växten är oskyldig och har inget med hälsovården att göra…

Ska anlita företagarhälsovård. Jag gjorde det redan för några månader sedan, men bara kort tid därefter gick det lokala företaget i konkurs 😦 Nu behöver jag hitta ett nytt företag, eller kanske jag kan gå via lokala hälsovården också. Någon som vet?

Bland annat för att mina utgifter för massage ska bli avdragsgilla och godkända behöver jag ha slutit ett avtal med arbetshälsovård då jag är egenföretagare.

Hos det förra företaget, Ergo i Lovisa, kände jag mig väl mottagen. Ingen ställde mig på vågen, ingen ens FRÅGADE vad jag väger, ingen mätte midjemåttet.
Men som sagt – företaget gick tyvärr i konkurs.

Nu har jag hört mig för med ett annat företag. De säger att en hälsogranskning hör till och den omfattar bland annat mätning av midjemått och koll av body mass index!

Jag vet själv exakt hur stor övervikt jag har. Jag har spegel och våg hemma. Jag anser det förnedrande att någon ska mäta mitt midjemått för att jag sedan ska FÅ betala stora summor varje år för att FÅ vara kund hos nån.

Ska det vara så här? Varför i så fall och gäller samma kutym i Sverige som i Finland?

Coronasäkert, miljövänligt distansjobb

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I dag hade vi kring minus tio grader men sol från klarblå himmel mitt på dagen.

Jag hade ett fotouppdrag till en annan skribents artikel. Hon som gjorde intervjun bor utomlands. Det går ju att jobba på distans ändå med intervjuer via telefon och mejl 🙂

Vi har också skribenter som bor i grannstäderna till Lovisa eller ute på landsbygden. De kan skriva om sådant som händer inne i stan, men då tar någon av oss som bor här bilderna. Vi skonar miljön och sparar tid och jobbar coronasäkert!

Under promenaden till fotoplatsen och på väg hem tog jag två foton. Ni har sett byggnaderna förr, men jag kan ju inte börja bygga nytt i Lovisa för att få nya bilder till bloggen 😀 Hahaa!

Jag har börjat kalla rådhuset Lovisas fina bakelse 🙂
Vår ståtliga kyrka!

Efter fotouppdraget hann jag hem en stund. Hade sedan ett möte med en medarbetare. Dessa träffar upplever jag som mycket viktiga nu under pandemin då vi inte kan träffas i större grupper. Å andra sidan har jag haft mer arbetsro då det inte arrangerats möten titt som tätt. Kunnat jobba effektivare hemifrån.

Nu är det ljust ute nästan till klockan 17. Härliga tider vi går till mötes. En ny vår, en ny sommar. Med eller utan corona, jag tar dem såsom de kommer ❤

Stilleben hemifrån

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Stilleben, här Wikipedias definition på ordet.
Krukan har jag placerat i glasburken för att växtens blad ska kunna hänga fritt. Stenarna och snäckorna är minnen från otaliga resor jag gjort genom åren, med eller utan sällskap.

Sedan kom jag på i dag att många har ett lugnt och stilla liv hemma nu då coronapandemin fortfarande håller oss i sitt grepp. Ett slags still leben.

Hur som helst har jag sällan ett lugnt och stilla liv mellan måndag och onsdag då allt med tidningen ska bli klart och de följande tre, fyra numren ska planeras. Men för det mesta tycker jag väldigt mycket om mitt jobb.

Jag har allt mer börjat fundera på det att hur mycket jag än förklarar och berättar om hur Nya Östis kommer till, kan jag omöjligt få alla i hela nejden att begripa det 😀

Att skapa en tidning är inte bara detsamma som att någon sitter och knackar ner artiklar och sedan landar de på sidorna och efter det får alla sin tidning hemburen eller kan köpa den i en affär.

Tidningsutgivning handlar om allt från tryckeritekniska lösningar till distribution. Det behövs prenumerationsregister, annonsförsäljning och annonsproduktion, faktureringssystem, någon som läser varenda text innan den går ut till layouten, någon som planerar vad som ska sättas på vilka sidor och någon som göra layouten för sidorna (ombrytning kallades det förr), någon som läser korrektur osv. osv.

Som spindeln i nätet sitter jag och behöver vara insatt i det mesta.
Det blir långa dagar, och därför är det här jobbet en livsstil.

Så i början av veckan brukar jag sällan hinna läsa mina vänners bloggar, men det är något jag försöker satsa på mellan fredag och söndag istället.