Övrigt

Fem en fredag, ÅRSHJUL

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Sol, klarblå himmel, minus 14 grader. Bilden tagen genom bilfönstret vid tankning vid S-Markets station.

Hos Elisamatilda är veckans fredagstema ÅRSHJUL.

Vilken månad tycker du alltid känns längst?
– Tveklöst november. Ofta en grå och blöt månad och våren känns väldigt avlägsen.

Vilken tid på året går fortast?
– Den härliga våren och försommaren. Den skira grönskan varar inte länge, plötsligt är allt grönt 🙂

När på året är du som gladast?
– Jag försöker känna glädje året om, alla årstider har sin charm. Men våren och sommaren är ändå i en klass för sig. Då känner jag mig gladast.

Hur skulle ditt år se ut, vädermässigt, om du fick välja?
– Årstiderna är helt okay, men gärna skulle jag ha sommarvärme in i oktober och sedan bara en mild vinter. Våren skulle få komma redan i slutet av februari 😀

Vilken är din favorithändelse som återkommer varje år?
– Före covid-19 när vi kunde arrangera evenemang var Nya Östis läsarfest i slutet av juni toppen. Detsamma gällde Lovisa Historiska Hus-evenemanget i slutet av augusti. Få se om dessa kan arrangeras 2021.

Vad har ni med mitt midjemått att göra?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Bara en symbolbild på min monstera och matchande tapet. Växten är oskyldig och har inget med hälsovården att göra…

Ska anlita företagarhälsovård. Jag gjorde det redan för några månader sedan, men bara kort tid därefter gick det lokala företaget i konkurs 😦 Nu behöver jag hitta ett nytt företag, eller kanske jag kan gå via lokala hälsovården också. Någon som vet?

Bland annat för att mina utgifter för massage ska bli avdragsgilla och godkända behöver jag ha slutit ett avtal med arbetshälsovård då jag är egenföretagare.

Hos det förra företaget, Ergo i Lovisa, kände jag mig väl mottagen. Ingen ställde mig på vågen, ingen ens FRÅGADE vad jag väger, ingen mätte midjemåttet.
Men som sagt – företaget gick tyvärr i konkurs.

Nu har jag hört mig för med ett annat företag. De säger att en hälsogranskning hör till och den omfattar bland annat mätning av midjemått och koll av body mass index!

Jag vet själv exakt hur stor övervikt jag har. Jag har spegel och våg hemma. Jag anser det förnedrande att någon ska mäta mitt midjemått för att jag sedan ska FÅ betala stora summor varje år för att FÅ vara kund hos nån.

Ska det vara så här? Varför i så fall och gäller samma kutym i Sverige som i Finland?

Coronasäkert, miljövänligt distansjobb

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I dag hade vi kring minus tio grader men sol från klarblå himmel mitt på dagen.

Jag hade ett fotouppdrag till en annan skribents artikel. Hon som gjorde intervjun bor utomlands. Det går ju att jobba på distans ändå med intervjuer via telefon och mejl 🙂

Vi har också skribenter som bor i grannstäderna till Lovisa eller ute på landsbygden. De kan skriva om sådant som händer inne i stan, men då tar någon av oss som bor här bilderna. Vi skonar miljön och sparar tid och jobbar coronasäkert!

Under promenaden till fotoplatsen och på väg hem tog jag två foton. Ni har sett byggnaderna förr, men jag kan ju inte börja bygga nytt i Lovisa för att få nya bilder till bloggen 😀 Hahaa!

Jag har börjat kalla rådhuset Lovisas fina bakelse 🙂
Vår ståtliga kyrka!

Efter fotouppdraget hann jag hem en stund. Hade sedan ett möte med en medarbetare. Dessa träffar upplever jag som mycket viktiga nu under pandemin då vi inte kan träffas i större grupper. Å andra sidan har jag haft mer arbetsro då det inte arrangerats möten titt som tätt. Kunnat jobba effektivare hemifrån.

Nu är det ljust ute nästan till klockan 17. Härliga tider vi går till mötes. En ny vår, en ny sommar. Med eller utan corona, jag tar dem såsom de kommer ❤

Stilleben hemifrån

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Stilleben, här Wikipedias definition på ordet.
Krukan har jag placerat i glasburken för att växtens blad ska kunna hänga fritt. Stenarna och snäckorna är minnen från otaliga resor jag gjort genom åren, med eller utan sällskap.

Sedan kom jag på i dag att många har ett lugnt och stilla liv hemma nu då coronapandemin fortfarande håller oss i sitt grepp. Ett slags still leben.

Hur som helst har jag sällan ett lugnt och stilla liv mellan måndag och onsdag då allt med tidningen ska bli klart och de följande tre, fyra numren ska planeras. Men för det mesta tycker jag väldigt mycket om mitt jobb.

Jag har allt mer börjat fundera på det att hur mycket jag än förklarar och berättar om hur Nya Östis kommer till, kan jag omöjligt få alla i hela nejden att begripa det 😀

Att skapa en tidning är inte bara detsamma som att någon sitter och knackar ner artiklar och sedan landar de på sidorna och efter det får alla sin tidning hemburen eller kan köpa den i en affär.

Tidningsutgivning handlar om allt från tryckeritekniska lösningar till distribution. Det behövs prenumerationsregister, annonsförsäljning och annonsproduktion, faktureringssystem, någon som läser varenda text innan den går ut till layouten, någon som planerar vad som ska sättas på vilka sidor och någon som göra layouten för sidorna (ombrytning kallades det förr), någon som läser korrektur osv. osv.

Som spindeln i nätet sitter jag och behöver vara insatt i det mesta.
Det blir långa dagar, och därför är det här jobbet en livsstil.

Så i början av veckan brukar jag sällan hinna läsa mina vänners bloggar, men det är något jag försöker satsa på mellan fredag och söndag istället.

Härligt med grillad korv

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Korv ska man grilla över öppen eld eller över en bra glöd. Antingen i en öppen spis eller i något slag av ugn. Förstår går det också att grilla på galler utomhus på en bollgrill eller på en grillplats på något slag av friluftsplats.

I går fick jag grilla och äta en vidunderligt god korv. Senast jag grillade var i somras vid en stuga vid havet.

I dessa pandemitider är det extra lugnt ute på stan vid midnatt.
Då det är minus fyra grader och folktomt må ni tro att promenaden kändes skön.

Alexandersgatan.

Ibland är man disträ

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I dag efter duschen skulle jag spreja balsam i mitt hår. Det finns i den bruna flaskan till vänster.

I tankarna grep jag dock den vita flaskan och hann ge håret en liten dusch innan jag insåg att jag hade sprutat tvättmedel för glasögonen i håret! 😀

Ja, ibland är man disträ.

Mina tankar har kretsat kring allt möjligt som har med jobbet att göra den senaste veckan. Extra energi har gått åt till att försvara bland annat tidningens linje. Men sådant hör till, det är knappast första  eller sista gången som läsare har synpunkter om en tidning. Särskilt lokaltidningen är extra älskad och läsarna månar om dem. Då kan man inte undvika att en del av dem kommer med fräna synpunkter på vårt linjeval.

Majoriteten verkar gilla vår tidning. Upplagan har stadigt ökat de två senaste åren. Bara i december fick vi 40 nya prenumeranter. Det är unikt i en tid då papperstidningar mestadels tappar prenumeranter.

Diskussionerna ska få leva, olika åsikter får finnas.
Jag hoppas också att jag får fortsätta skriva om mitt jobb på min blogg. Jag försöker göra det i positiv anda, hela tiden.

På en tidigare arbetsplats förbjöd ledningen mig att blogga om mitt jobb. Några kolleger ogillade min blogg, det räckte. Och ändå skrev jag även på den tiden enbart positiva saker om det jag gjorde i jobbet.

Fem en fredag – ISBRYTARE

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer
En av många vackra stränder. Spanien, Andalusien, Atlantkusten.

Veckans utmaning hos Elisamatilda!

Skulle du hellre ha 10 hobbys eller 1 passion?
– En passion låter inte så illa, men börjar då tänka på kärlek ❤ Har gärna många hobbys fastän jag inte hinner med så mycket mer än mitt jobb. Jobbet är således en hobby, pusslen ett annat, skriva dagbok, läsa, blogga… ja, jag vill ha flera hobbys.

Vad är det konstigaste i ditt kylskåp?
– Där finns inget konstigt alls, kollade nyss men kom inte på nåt som skulle vara konstigt eller inte höra hemma där 😀

Vilken är den vackraste plats du har sett?
– Finns många vackra platser och först kommer jag att tänka på sandstränder av olika slag. Sedan furstendömet Monaco innan det byggdes ut alldeles förfärligt. Kanske den så kallade James Bond ön i Thailand ändå vinner priset. Men min hemstad Lovisa är också en otroligt vacker plats med sin närhet till havet ❤

Vilken låt har du spelat mest den senaste veckan?
– Lyssnar inte så mycket på musik men har en spellista på Youtube. ”Just idag är jag stark” med Kenta är fin, ”Jotain niin oikeaa” med Juha Tapio och ”Sinä ansaitset kultaa” med Jari Sillanpää.

Är du en sparare eller spenderare?
– Både och. Har ett konto där det finns en buffert om det skulle gå så att jag blev allvarligt sjuk eller arbetslös. Annars bryr jag mig inte så mycket om vad saker och ting kostar, så länge jag tycker att jag har råd med dem. I den mån som det betyder att alla ska överleva, och jag spenderar så mycket på lokal nivå som jag kan. Jag ger också pengar till olika välgörenhetsändamål.

Så är det dags igen!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
van Haasterens comic-pussel. Nu från en så kallade drugstore, inte såsom apotek hos oss, här säljs lite av varje.

Jag har haft ungefär en månad paus på pusselfronten, kanske mer egentligen.
Jag ville städa mitt stora bord till julen, ha plats för gäster.
För ett par veckor sedan hade jag två väninnor här, i lördags en väninna.
Nu ska jag pussla på en glasskiva som jag vid behov kan lyfta undan så att pusslandet inte hindrar mig från att bjuda vänner hem till mig 🙂

En bra deg för en bra dag!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Då jag tog bilden av tidningssidan i Året Runt blev det otydligt och blankt precis där som ordet DAG står skrivet i rubriken. Så det kunde lika väl vara DEG.

Den här dagen har varit ganska kaotisk, med massor av telefonsamtal som avbrutit jobbet. Jag har nämligen två telefoner som används i jobbet. Nu måste jag begränsa svarstiderna på den ena. Samtidigt hör det till mitt jobb att svara på frågor som läsare och kunder har. Medarbetarna behöver också vägledning.

I natt hade jag en mycket trevlig dröm ❤ Jag brukar tacka Gubben Gud för dem. Då jag inte i verkliga livet får kramar och uppskattning, hålla handen och andra beröringar, är det härligt att få dem via drömmarna. Absolut bättre så än ingenting. Och jag suktar ju inte efter sex överhuvudtaget. Det enda jag saknar är kramar, någon puss då och då, djupa diskussioner och en arm kring min midja. Kanske det blir verklighet någon dag 🙂