Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.
Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.
Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.
Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.
Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!
En ny dyna, den grå som är ryggstöd, blev det från inredningsaffären i dag. Köpte också ett ljus och en ny badhandduk därifrån. Support all the local!
Tomatplantorna i bakgrunden är mycket små tillsvidare, men de har nu fått gott om sol några dagar. Bara att vänta, vattna, gödsla då och då, prata med dem osv 😀
Ja, våren är härlig – nästan så man glömmer coronaeländet stundvis.
De flesta människor förstår att hålla avstånd, visa respekt, vara försiktiga.
Det ser folktomt ut som vanligt i Lovisa på bilden med den italienska glassen. Men många rör sig nog utomhus nu. Vi får så småningom börja göra lite mer, gå till bibban till exempel. Och restauranger och cafeterior får öppna den första juni. Dock bör vissa regler om avstånd och hygien och annat följas.
… med papper till bokföringen och korsordslösningar till Hörnan.
Det hör till en chefredaktörs vardag att sköta sådant också. Sprätta upp kuvert med korsordslösningar och se till att de kommer vidare till den som i sin tur ska kolla alla lösningar och se vem som vinner ett gåvokort.
Under den korta promenaden tog jag den här bilden. Jag antar att det här är något slags spaljéer för kommande blomsterdekorationer i Sibeliusparken. Likadana finns i parken intill, där Forselles-statyn står.
I fjol var jag nybörjare vad gäller tomatodling. Väninnan Pia drev då upp plantor, och samma har hon gjort i år. Förhållandena har ändå varit lite annorlunda den här våren då hon hade ett litet miniväxthus på ett soligt fönsterbräde.
I dag var det dags för omplantering. Tomatbarnen flyttade från lägenheten i Valkom till lägenheten i city. Pia planterade om dem i lite större krukor. Jag har i år allt annat jag behöver, till exempel gödsel och stödpinnar och klätterställningar. För i år vet jag ju vad tomatbarnen behöver för att de ska växa och bli nästan två meter höga ❤
I maj månad ifjol fick jag plantor som var mycket mindre. De slokade rätt fort och jag blev helt förskräckt och trodde jag hade tagit livet av dem på en halv dag 😀 De fick pinnar som växtstöd, de fick sol, de fick kärlek. Under svala nätter tog jag in dem och gav dem ljus under en lampa.
I dag sade Pia ”hej då” till tomatbarnen och önskade dem lycka till i nya hemmet. Nu är det mamma Carita som tar över, och jag vet att de kräver omsorg varje dag, vilket de också ska få.
Sedan belönar de mig förhoppningsvis med en riklig skörd mot slutet av sommaren. I fjol fick jag över 60 tomater… minst!
Säsongen på badstranden har kommit i gång. Inte så många som hoppar i havet och plaskar tillsvidare och inte solar man i bikini heller. Men i dag kändes det för första gången den här våren, tycker jag, att det fanns löften om sommar i den stundom friska vinden. Den var liksom inte kall och elak.
Musa och Leena som driver Plagens kiosk har haft öppet från och till faktiskt även under vintern. Deras våffeldagar är populära. Man får söta våfflor med jordgubbssylt, hallonsylt eller choklad, och ibland även våfflor med salt tilltugg.
Det är take away som gäller och avstånd vid luckan där våfflorna säljs. Men det funkar och folk respekterar alla regler.
Träden utanför huset där jag bor blommar så här vackert nu. Är det körsbärsträd?
Fredagens fem frågor hos Elisamatilda handlar om utrymme.
Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
– Behöver egentligen inte sådant. Då blir det bara sparat en massa sånt som jag inte använder. I köket skulle jag dock vilja ha ett litet skåp till, på rätt höjd. Ett ligger nu ovanför kylen och jag behöver stege om jag ska ha ner nåt därifrån. Opraktiskt.
Vad skulle du göra med en större bostad?
– Kunde vara kul med tre rum i stället för två. Bara för svängrummets skull. Jag skulle inte fylla ytorna med prylar. Men jag trivs bra i den tvåa jag har ❤
Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
– Jag har ett stort badrum och lagom stort kök. Är nöjd med bägge 🙂
Vad skulle du göra med ett större sovrum?
– Jag skulle ha sängen mitt på golvet, inte fast i någon vägg såsom jag nu är tvungen att ha för att sovrummet är ganska litet och jag har också arbetsstationen i sovrummet.
I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?
– I sov- och arbetsrummet men också i det jag kallar salen, där soffan och tv:n finns 🙂
Den här månadens bild ger ju hopp! April månads bild var mer dyster, som om Mumindalen och kalenderproducenten hade känt till covid-19-eländet…
Men nu får samhället öppna upp sig lite. Att krama varandra såsom Mumin och Muminmamman gör rekommenderas ännu inte, men så småningom ska vi kanske få göra det också.
MM kan ju stå för Maj Månad eller Mumin Mamman, eller Mera Mys 😀
På valborgsmässoafton och på första maj brukar vi ha studentmössorna på huvet. Jag tycker att James Bond, Daniel Craig, kan få göra det här hemma hos mig.
En bordsdekoration för valborgsmässoafton, köpt från blomsteraffären bakom hörnet. Nu gäller det att stödja de lokala företagarna så mycket som vi bara kan!
I kväll blir det lite take-away-food och nåt gott att dricka. Glasen är inte smutsiga, det retar mig lite att de ser dammiga ut på bilden. De är dessutom gröna…
Nå, man kan inte få allt i livet och man ska inte fastna på detaljer.
Glada vappen och i morgon, glad första maj!
Det gick betydligt fortare att bryta upp Muminpusslet på tusen bitar än det krävdes för att bygga ihop det. Men det var ändå ett ovanligt segt pussel med bitar som satt nästan som limmade mot varandra. Över en timme krävdes för att lossa bitarna från varandra.
Jag gör numera alltid så här. Låter pusslet ligga till påseende några dagar eller någon vecka. Men sedan vill jag ha mitt stora bord fritt att umgås vid.
Samtidigt som jag bröt upp pusslet lyssnade jag på regeringens beslut om att grundskolorna åter ska öppnas den 14 maj. Tänker att det faktiskt är skönt att inte ha barn och därmed inte behöva tänka, ska jag låta barnet gå till skolan eller ska vi bryta mot reglerna?
Det är redan nästan mörkt ute. Men någon fågel kvittrar där ute i högan sky. Underbart ❤ Jag kan höra ljudet genom mitt öppna vädringsfönster. En sådan sång!
En övervintrande pelargon fick en blomma i vintras. Nu får den snart en liten blomma till och en annan knopp trycker sig fram 🙂
Vi är många som har varit oroliga för vår bloggvän Svante i Sverige. Utan att gå in på närmare detaljer vill jag ändå skriva här att Anki tagit reda på att läget verkar vara stabilt även om Svante inte kunnat blogga de senaste dagarna. Tack Anki för omsorgen du och andra visat och för att du meddelade till mig det du vet om vår vän Svante ❤
… mossiga stenar, bäckar och åar. Den här vyn finns i Strömfors bruk.
Kala trädstammar är vackra, men förstås också träd med knoppar på grenarna och sedan löv som spricker ut.
Och speglingar i vattnet.
Jag har förmånen att då och då få åka på utfärder med någon som har bil. Att kunna ha ledigt från jobbet några timmar, få frisk luft, se andra vyer än de jag ser genom fönstret hemma – det är guld värt!
Jag återvänder alltid med ny ork hem.
Nu kämpar vi på ytterligare en arbetsdag för att få en tjock tidning klar till 30 april. Den går ut till prenumeranter på torsdag och som storspridning även till andra i nejden på lördag / söndag.
I dag fyller Nya Östis fem år!
Den här bilden publicerade jag i Nya Östis FB-grupp och den illustrerar även min ledare på torsdag. Vi kan inte fira med kaffe och kaka på torget såsom förr om åren. Corona sätter käppar i hjulen.
Men vi kan bjuda på virtuell kaka! Och den passar för alla, även för dem som inte tycker om, som inte kan eller vill äta kakor 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 