Övrigt

Fiskars, del 1, 19 augusti 2020

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Hotel Tegel, här bor vi två nätter.

Livet är ett äventyr. Det var spännande att ta sig hit, många vägavsnitt västerom Helsingfors var helt nya banor i livet, åtminstone för mig. Förr hade man kartor på papper. I dag gps via telefon. Utan den vet jag inte var vi hade hamnat 😀

Här plingar klockan då visaren står på sexan och på tolvan 🙂

Då vi hade installerat oss på vårt rum satt vi en stund i trädgården och drack varsitt glas. Sedan tog vi en promenad som förde oss till underbara Bar Pesula.

Café Bar Pesula, Fiskars Village.

Glad, snabb och fördomsfri betjäning överallt hittills. Lite kvällsmat åt vi på Restaurant Kuparipaja.

Fortsättning följer, förhoppningsvis 😀

Blandade bilder

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Åker iväg på en liten tripp västerut i Finland i dag. Tar bärbara datorn med och gör troligen inlägg därifrån. Men eftersom vi är framme först på eftermiddag eller tidig kväll och kanske då direkt vill ut och äta, gör jag ett förhandsinställt inlägg med blandade bilder.

Ett gammalt ankare, modell större, pryder bakre väggen till Sjöfartsmuseet i Lovisa.
Fjärilar är inte alltid lätta att fånga på bild. Speciellt inte då det blåser vid en strand 🙂
En fågel som lyfter från viken var inte lättfångad den heller. Är ingen ornitolog så jag vågar mig inte ens på en gissning gällande vilken fågel det här är.

Uppe med tuppen och Trees on Tuesdays

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Ovanligt att jag vaknar och känner mig pigg 6.40. Men så hade jag också lagt mig strax efter 21.30 i går – ovanligt även det 🙂

Bilden är från i söndags då jag hade förmånen att få tillbringa lite tid vid en stuga och strand vid havet.

Vackra vasstrån, tycker jag.

I dag ska jag städa lite, sådant som jag sällan hinner eller orkar med då jag jobbar långa dagar. Jag ska också börja packa lite inför morgondagens resa mot västra Finland.

Att jag också har tid hos frissan i dag gör mig extra glad och förväntansfull.

Såhär blå ska himlen vara under sommaren.

Med den här bilden är jag med i Photo by Susans utmaning Trees on Tuesdays.

Bilder från igår – Kurre på ostfest

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Titta – Kurre flyger!

Hälsade på Inge-Maj, Bengt och Faster-Aster Inkku i går. Innan solens sista strålar försvann bakom trädtopparna hann vi njuta en stund i trädgården. Där brukar år efter år finnas en eller flera ekorrar.

Jag trodde inte jag skulle hinna med, det vill säga lyckas att få bilder. Kurre är så snabb.

Han har bråttom till ett träd där det finns kottar.
Inte dukat för Kurre Ekorre här. Han brukar få lite mat där ute i stället.

Som ni ser finns det sprit på bordet 😀 Handsprit alltså. Annars vatten och vin 🙂 Och toppengoda ostar.

När jag cyklade hem efter 21 låg Lovisaviken nästan spegelblank. Den är så vacker ❤

På området som syns längst borta, ungefär på mitten av bilden, där ett gult hus skymtar – där ska bostadmässans hus finnas då Lovisa stad är värd för den 2023. Havsnära tomter, kanske flytande hus – det ska bli spännande att se området utvecklas.

Fem en fredag – antal

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Veckans utmaning hos Elisamatilda är frågor som gäller antal.

Vilka fem platser har du besökt i sommar?
– Grannstäderna Borgå och Kotka, Lovisa skärgård, Strömfors bruk och tänkte nästa vecka hinna med en LITE längre utfärd mot västra Finland.

Vilka fyra saker har du alltid med dig?
– Mobiltelefon, hemnycklar, plånbok och läsglasögon.

Vilka tre maträtter går på repeat hemma hos dig?
– Kyckling, tacos, köttfärslimpa.

Vilka två saker skulle du ta med till en öde ö?
– En rejäl båt och dricksvatten.

Vad är en favoritsak i ditt hem?
– Tv:n håller mig ofta sällskap.

Lovisa skärgård.

Pusselflugan härjar året om

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Pusselflugan som bet mig gjorde att jag greps av lusten att pussla året om 😀 Och jag som hade trott att jag bara skulle pussa höst, vinter och vår då det är mörkt och kallt.

Första sorteringen pågår, kantbitarna plockas ut.

Visst har coronan också sitt finger med i spelet. Då man är mer eller mindre tvungen att isolera sig från och till. Då är det fint att
a) ha ett trevligt jobb jag kan sköta hemifrån
b) ha en blogg att skriva och vänners bloggar att läsa
c) ha en dagbok, tidningar och böcker
d) gilla att pussla

Fick många saker skötta på stan i dag tillsammans med Pia som står för skjutsen. Dels en massa som har med tidningen att göra, dels privata ärenden.
Behövde ett nytt tangentbord, och säger nu NOTE TO MYSELF… köp inte ett billigt sådant för 30 euro. Det var INTE bra… Jag som skriver mycket behöver ett stadigt och framförallt ergonomiskt fulländat tangentbord. Inte något lätt av plast vars tangenter låter KLONK-KLONK då jag skriver…

Skuggspel och tankar om företagsamhet

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Dagarna mörknar minut för minut… skuggorna blir längre.
Jag gillar skuggformationer, under alla årstider som jag ser dem här hemma.

Eftermiddag och kväll i arbetsrummet, väggen ovanför datorn.

Jag jobbar oftast helt och hållet hemifrån om onsdagar då tidningen ska ut följande dag. Därför blir det ofta arkivbilder en sådan här dag.

I går kväll var väggen så här vacker i mitt vardagsrum.

Nu väntar några dagar av planering för nästa veckas tidning. Men på lördag börjar jag varva ner. Jag ska faktiskt försöka ha en hel vecka ledigt. Det är LYX för en privatföretagare och för en chefredaktör som har ansvaret för att en tidning kommer ut en gång i veckan, året om.

Då andra skriver på finlandssvenska/östnyländska på Facebook ”de sku liksom va loma nu” (loma är finska och betyder semester)… brukar jag ärligt sagt känna ett litet sting av avundsjuka. Jag minns ju hur det var en gång, för ett antal år sedan.

Många har fyra, fem eller sex veckor betald semester. Och lärare, dom har hela sommarlovet ledigt 😀

Ironiskt kan jag därför ibland ställa frågan ”Semester, är det nåt man kan äta?”… men jag ställer den inte på FB. Jag är inte missunnsam och jag har själv valt att bli företagare.

Jag ångrar inte valet jag gjorde sommaren 2016, fastän jag sedan dess inte har haft någon semester att tala om. Inga längre lediga perioder än en vecka och ingen betald semester.

Men frågar någon mig om jag vill ha det, och samtidigt börja lyda under någon annan. Någon som bestämmer vad jag ska skriva om i en tidning, någon som säger när jag ska börja jobba och håller kolla på när jag slutar… så svarar jag ”Nej, tack! Jag vill vara min egen chef.”

Brukar inte bränna propparna…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… men kanske jag lite kan skylla på att jag stod i en kö en halvtimme i dag och fick ont i ryggen. Mera om de brända propparna lite senare…

Utanför ingången till Suurkirppis, som har både lopptorg och en mängd andra varor, finns två så här ståtliga pelargoner. Har ni sett på maken? Och så är det hundvänligt med vattenskål för fyrbenta vänner också.

I den här affären kan du köpa allt från begagnade möbler till både nya och återanvändbara kläder. Dessutom kan du låta göra nycklar här, hämta Matkahuoltos paket, fylla på busskort och ja Herren vet vad allt man får här.

Därför tyckte jag i dag synd om tjejen i kassan. Hon var ensam och kön blev bara längre och längre. Svårt då att hålla de avstånd som rekommenderas med tanke på corona…

När det sedan äntligen blev min tur radade jag sakerna på disken och ställde sedan inköpskorgen ifrån mig. För att göra det var jag tvungen att lämna platsen i kassakön för tre sekunder. Vips kom ett gäng med unga flickor och lade sina saker på disken.

Kassatjejen sa vänligt att vi inte var klara med min betalning och flickan som hade hastat fram tog ett steg bakåt. Hon var fortfarande nästan fast i min rygg och det var då som Adrian flög i mig – eller kanske var det en gammal grinig tant som visade sitt plyte genom mig…

Jag pekade på strecket som fanns på golvet, ett gult streck… som visar att man ska hålla avstånd. Jag sa nog också nåt om att kan ni hålla distans…

Tja, det var kanske inte så farligt men jag skämdes när jag gick ut. Jag är inte van vid att tillrättavisa andra. Men på något sätt blir jag allt oftare nu irriterad då det här med hålla distans inte tycks gå hem hos alla.

Förlåt tjejer, om ni läser det här… jag ville inte låta brysk.
Coronasmittan är ändå inget att leka med och den kan lura var som helst.

Det var de här varorna jag var ute efter i Suurkirppis. Ett visir och engångsansiktsskydd.