Övrigt

Varde ljus!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Åsikterna om när adventsljusstakar får synas i fönstren, och när stjärnor får göra det, går isär. Tomtar finns kanske på loftet hos mig men inte ännu som prydnader. Julmusik spelas inte heller ännu hemma hos mig.

Men i dag hade jag ett par andra ärenden att uträtta i en av affärerna i vår lilla stad. Och då föll mina ögon på denna svenska ljusstake ❤ Den var som gjord för mitt hem!

Markslöjd Skoghall Sweden.

Men innan jag kom så långt att jag fick stödfötterna skruvade på plats och all skyddsplast avlägsnad hade jag kämpat med ett lysrör i badrummet.

Det var värsta gympasset för en ensam gumma 😀 Men efter vissa stånk och stön och små välvalda svordomar kunde jag säga ”jippii – varde ljus”.

Och jo, jag tror bestämt att Herren också hade ett finger med i spelet. Jag fick ingen elektrisk stöt, jag tappade inte lysröret och jag orkade med mina sista krafter få det på plats.

Söndagsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.

Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.

I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.

Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.

Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤

Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.

För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.

Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.

Fest i går och fest i dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mitt liv är inte en enda fest, men nu råkar det bli några efter varandra.
I går firades den traditionella Lovisa Historiska Hus-festen, främst som ett tack till husägarna som öppnar dörrarna under evenemanget. Men här tackades förstås också styrelse och alla frivilliga krafter, samarbetspartner, såväl nya som gamla, osv.

Vacker bordsdekoration.

Själv har jag inte varit aktiv i LHH-föreningen i år. Dels beror det på att jobbet som chefredaktör och redaktionschef på Nya Östis tar all min tid, dels fanns det inga direkta uppgifter för mig att ta hand om. Allt har sin tid! Och då jag är chefredaktör är det nog inte bra att samtidigt ha en massa ”föreningshattar” på huvudet.

Efterrätten.

I kväll ska jag ut och äta med en väninna som fyllde 50 år i januari. Vi har inte hunnit fira än 😀 Men vi lovade varandra att vi ska göra det innan hon fyller 51!

Här firades LHH-husfesten.

Restaurang Kapellets terrass ter sig annorlunda men mysig också i novembermörkret. Här firade vi ett par fester i somras också.

En vacker lampa i restaurangens bar.

Tanten vid självbetjäningskassan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag tycker om att bjuda på mig själv ibland, att raljera kring saker och ting.
Nu är det så att vi i affären där jag handlar mest har så kallade självbetjäningskassor. Man går dit med sina varor, börjar med att välja språk (svenska), trycka på STARTA, erkänna om man tagit en avgiftsbelagd plastkasse osv.

När man sedan köper alkoholhaltiga drycker, som denna på hela 2,6 procent! … bör ett biträde komma och godkänna att jag är arton år.

Jag förstår ju att det behövs. Så att inte barn kan slinka igenom där med öl och cigaretter och andra förfärligheter.

Ibland frågar jag mig varför affärerna i dessa moderna tider inte har apparatur som känner igen ansikten. ”Nuna-avläsning” helt enkelt. Så ofta som jag springer där och köper mina alkoholhaltiga drycker 😀

I dag visade sig också att det dröjde för lång tid innan jag hittade mitt Plussa-kort i plånboken. Det är ett bonuskort som gäller för K-kedjan.

”Kalla på försäljare – tidsfristen löpte ut” kunde jag läsa på skärmen.

Så nu är jag för långsam också!
Inte är det lätt att bli gammal.

Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀

Bilder från innebandyresa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.

Gången ner mot hallen.
Dörren in till hallen.

Publiken börjar strömma till.

Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.

Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.

Uppvärmning pågår.
Tor samlat inför andra perioden. Då ledde vi 2-3, sedan vann vi 3-6.

 

Lade ljus på gravarna i dag

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

I går ösregnade det från och till längs eftermiddagen. Inte idealiskt att gå till kyrkogården för att bli blöt och inte ens veta om ljusen skulle klara att brinna i väder och vind.

Gick istället i dag.

Hjältegravarna i Lovisa finns på nya kyrkogården.

Vid morfars gravsten lade jag ner det här ljuset. Han stupade hösten 1940. Således fick jag aldrig träffa honom. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på allt som våra soldater gjorde för att bevara Finlands självständighet. Min morfar var 37 år då han gick bort och kroppen återfanns aldrig. Men i kriget dog också pojkar som var kring 20 år och yngre. Ofattbart. Och så krigas det fortfarande i vår värld.

En av portarna till gamla kyrkogården.

Här ligger min pappa, min mormor, morbröder, en kusin, farbröder, farfar och farmor (henne träffade jag heller aldrig), och många andra nära och kära, vänner och bekanta.

Från gamla kyrkogården ser man ut över Lovisaviken.

Bland blommor och frukter

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… befinner jag mig då jag pusslar i dag.
Ledig dag från jobbet, har bara svarat på två mejl och två frågor på Messenger.
Ber i så gott som alla jobbrelaterade ärenden att få återkomma på måndag.

I kväll Tors innebandymatch i Kyrkslätt och före det träff med en väninna som jag inte sett på snart två månader ❤

En liten del av frukterna klara till vänster. En del av blomsterbitarna sorterade i den lilla lådan.

Månadsbilden, november

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Novemberbilden i min kalender med Muminmotiv.

Den här bilden gillar jag. Den tar mig långt bort från novembermörkret, regnet, blåsten, rusket, kylan…

I den här världen hänger sommaren kvar med grönska och blomster, sol och fin flöjtmusik.

Flyttfåglarna är det enda som påminner om hösten, men annars får min november gärna vara så här.

Och även såsom på den andra bilden. Tillbringade två timmar med väninnor på Sportbar Degeri. Crispy chicken med barbecuesås.

Och som pricken på i:et. Som överraskning gav en av väninnorna åt oss två andra varsin kaka där choklad och konjak utgör huvudingredienserna. Härligt! Gudomligt gott ❤

 

Fem en fredag, Halloween

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer
Jag vill helst se det vackra, roliga och dekorativa i Halloween. Inte sådant som skrämmer någon.

Är Halloween något du uppmärksammar?
– Inte direkt numera. Ibland har jag köpt ljus eller blomsterdekorationer med Halloween-tema. Då jag levde i äktenskap klädde vi ut oss ibland och bästa Halloweenfesten har jag upplevt i ett stort hus i Västerås i Sverige, där familjen verkligen hade ansträngt sig med dekorationerna. Gästerna följde också temat fullt ut.

Vad är det läskigaste du vet?
– Inget som har med Halloween att göra. Att rengöra golvsilen i badrummet och att gå till tandläkaren är läskigt…

Vem tänder du ett ljus för under allhelgonahelgen?
– För min pappa som gick bort redan 1978 och för många andra avlidna släktingar. Ibland kan det bli ett ljus på en väns grav eller i en minneslund.

När kände du dig sist som ett spöke?
– Det händer då och då. När håret är risigt och smutsigt, eller då jag är förkyld och ser allmänt eländig ut.

Får du besök av barn för bus eller godis?
– Nej, och jag saknar inte sånt. Vi har inte riktigt den traditionen här som jag bor.

Det är bloggaren Elisamatilda som håller i den här utmaningen.