Övrigt

Åter en tidning klar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det här numret av tidningen går ut som storspridning i Lovisa och Lappträsk den 23 november.

Det känns märkligt att vecka efter vecka producera Nya Östis, men inte veta när den – på grund av poststrejken – når läsaren.

Jag önskar att poststrejken tar slut snart och att dagsutdelningen åter börjar fungera normalt.

Under strejken, som i dag pågått elva dagar, har jag förstått att NÖ är efterlängtad. Men nu är det tyvärr slut på våra krafter då vi inte har en stab med fastanställda – och inte heller en bottenlös brunn av pengar att ösa från. Härefter kan vi bara dela med oss av e-tidningen om strejken pågår länge 😦

Det är inte bara vi som påverkas ekonomiskt av detta. Strejker drabbar alla och på något sätt känns alla som förlorare.

Mycket tacksam är jag ändå för att jag bakom mig har en stab av medarbetare som varje vecka jobbar hårt för att tidningen ska komma ut och ha ett intressant innehåll. En del har jobbat extra mycket för att få allt att funka under strejken. Inga namn nämnda, inga då heller glömda.
Tack också till de läsare och prenumeranter som förstår att vi gjort allt vi kunnat för att de ska få sin tidning.

Jag önskar också att jag snart ska kunna skriva om nåt annat än strejken… dessvärre har det mesta av mina tankar i vardagen kretsat kring den.

Dagarna flyger iväg, snart är det påsk!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Så känns det många gånger, att tiden rusar. Om en dryg vecka är det december månad. Snart går vi mot ljusare tider och en ny vår.

I dag gjorde jag beställningen till Posten för nästa års distribution, det vill säga slog fast utgivningsdagarna. Det var då jag såg att påsken infaller i början av april och tänkte att inte är det lång tid dit heller 😀

Sedan ringde lokalradion och ville ha en intervju. Hur har Nya Östis klarat poststrejken? Finns det något positivt med den? Vad har varit jobbigt, osv.

Yle-repotern hämtar mig.

Jag frågade om det var ok att jag fotograferade Yle-bilen, så att jag en gång kan dokumentera min vardag, och det var ok.

Jag sätter senare ut länken till intervjun här, för det kan hända att den kommer ut först i morgon.

Uppdaterat kl. 20.19 den 20 november. Artikeln finns HÄR, jag ser ut som en sliten disktrasa men är säkert också det 😀

Julen är här

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… den sången hörde jag redan för en vecka sedan då jag fotograferade, och senare skrev om, luciakandidaternas sångövning.

Jag längtar också nu för första gången på många år efter julhelgen. Den ger oss som jobbar med tidningen lite extra ledighet då vi gör ett dubbelnummer som kommer ut den 19 december. Tidigare om åren har Nya Östis inte gjort så, men i år infaller julen på en tisdag. Vi vill inte kräva av någon medarbetare att jobba både på julafton och juldagen och dessutom skulle vi inte få tidningen tryckt den veckan heller för tryckeriet håller stängt 🙂

Jag lyckades klämma in en liten paus i dagens hektiska schema. Kunde åka med syrran till affären och där köpte jag ljus, en jultårta och en konfektask till mig själv ❤

En jultårta – mums! Tors julkalendrar och en chokladask 🙂

Nåjo, jag köpte nog diskborste och toaborste, bröd och annat som jag behöver också. Men jag går redan och nynnar på julsånger.
Det hade jag inte trott om mig själv 😀

Pusselläget den 17 november

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Läget i kväll vid 18-tiden. Jag började dagen med att jobba fyra timmar. Skrev ledaren och planerade kommande tidningar, gav ut texter. Känns bättre att göra så här än att eventuellt ha kaos på måndag.

Annars har jag tagit det lugnt. Städat lite. Fört ut tidningar till pappersinsamlingen och plastförpackningar till insamlingen för dem.

Det är väldigt mörkt nu mest hela tiden. Vi har ingen snö, omkring +5 grader. För mig är det helt ok att det inte är kallare än så. Om en dryg månad vänder det, igen en gång.

I år längtar jag till julen, mest för att jag kan vara ledig nästan en hel vecka då.

Champagne och afternoontea

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I grannstaden Borgå finns cafeterian och lunchstället Tee Helmi, som drivs av min vän Airi Kallio. Hon driver också restaurang Kapellet i Lovisa. Hon är en verklig entusiast som hela tiden jobbar hårt på att förnya olika koncept och hon vet vad det handlar om då det gäller att renovera och ta hand om flera hundra år gamla byggnader.

Nu har hon också öppnat ett konstgalleri och en champagnebar i gamla Borgå.

Gamla möbler har tagits till vara och rustats upp.
Estetiskt och avskalat i gallerian.
Här avnjöt vi afternoon tea och gudomligt goda små salta och söta tilltugg som Airis söner hade tillrett och serverade.
Väninnan Ann-Britt med ett vackert paraply, som inte behövdes under kvällen eftersom det inte regnade just då.
Teförsäljningshörna och konst.
Vackert dukat, stämningsfullt.

Salta bitar längst ner, de söta högst uppe.

En ängel i fönstret.

Blandade bilder från läsaresan

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
En mur och trappor på väg upp till korallfiskarnas kyrka i Cervo, Italien.

Var på två fester i går och i kväll blir det en till 🙂 Trevligt att träffa människor, eventuellt få nya bekanta.

I väntan på att få tillstånd att publicera bilder från en av festerna på min blogg gräver jag i arkivet med bilder tagna under Nya Östis läsarresa i Italien och Frankrike 29.9–5.10.

Blicken föll på en vacker dörr på väg upp längs trapporna och gränden mot kyrkan. Först efteråt såg jag låset 😀
En annan fin dörr. Det är inte speglingar fastän den till höger kunde vara det.
Fasad i Genua.
Hotellrummets toalett 🙂
Vi åkte genom hundratals tunnlar under resans gång.

Fem en fredag, MAT

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer
Olika blandningar att toppa bröd eller annat gott med. Bilden tog jag på Nya Östis läsarresa i Italien i början av oktober.

Hos Elisamatilda handlar det den här fredagen om mat.

Vad äter du vid stressade tillfällen?
– Kanske en macka här hemma. Ute på stan blir det eventuellt en hamburgare eller något annat som går fort att äta på ett lunchställe. Försöker undvika stress men alltid går det ju inte.

När blev du senast besviken på en måltid?
– Minns inte rakt av, men besviken blir jag om jag har beställt en well done biff och får den lätt blodig… Inplastade mackor som är blöta gör mig besviken.

Vilken mat eller livsmedel som du av någon anledning inte längre kan få saknar du?
– Det fanns en kycklingfilé med pepparsås som kom in i gjutjärnspanna på restaurang Stella i Lovisa förr (restaurangen finns inte längre). Den saknar jag mycket, lika väl som deras pepparbiff i panna. Sedan finns det godis som jag saknar, t.ex. Cloettas Pollypuffar med havssalt!

Vad är något säsongsbetonat du kan äta året runt?
– Kommer inte på något annat än jullimpa 😀 Men kanske jordgubbar hör hit? Och tomater jag odlat på balkongen. De skulle jag gärna äta året runt, men det går ju inte.

Vad beställer du aldrig ute för att du ofta äter det hemma?
– Svår fråga… det finns inte mycket som jag ofta äter hemma. Äter för det mesta middag ute. Hemma blir det bara frukost och något kvällsmål.

Den som inte har tandläkarskräck…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… kan troligen inte förstå vad en sådan handlar om. Att jag slutligen kom iväg den där gången i slutet av juli kan jag tacka en väninna för. Hon har också lidit av samma problem och hon följde med mig första gången och även i dag.

Jag fick genast förtroende för tandläkaren jag gick till då i juli. Men ve och fasa! Hon gick i pension då jag hade besökt henne bara två gånger. Stod således i dag inför samma skräck som i juli. Hur blir jag bemött? Vilka ingrepp väntar? Kommer jag att svimma för första gången i mitt liv?

Fick en liten tub med tandkräm, råkar vara samma som jag använder 🙂

Det var inte roligt att ligga där i stolen långt över en halvtimme. Jag har häftiga kräkreflexer, så direkt som en bit tandsten eller nåt annat åker ner i svalget på den liggande patienten kan ni föreställa er vad som nästan händer. Teamet som vårdade mig insåg att jag inte ska ligga i stolen.

För att göra en lång historia kort så säger jag bara att det gick bra, trots allt. Den unga kvinnliga tandläkaren var bra, sköterskan likaså.

Flera nya ingrepp väntar dock. Men jag vill få allting skött även om det så ska kräva ett år.

Tandläkarskräcken härstammar från min barndom, minnen som är över 45 år gamla har inte bleknat. Också som vuxen har jag blivit otrevligt bemött. Då slutar man kan gå till tandläkaren, och det är ju inte bra…

I dag har ruljansen som hör ihop med postens strejk fortsatt. Nya Östis är kär för väldigt många. Jag och många medarbetare fick massor av telefonsamtal och meddelanden då våra extra gratisexemplar tog slut. Vi har gjort så gott vi kunnat för att lappa där Posten inte gör sitt jobb, samtidigt som vi förstår att de anställda strejkar då deras löner kanske pressas ner 😦

Så här långt har jag kommit med pusslet. Ska fortsätta med det nu ikväll.

Bortglömda pusselbitar

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I går kändes pusslet lite jobbigt. Jag saknade många bitar, hade vänt och vridit på dem som fanns i lådorna med sorterade sådana.

Sedan slog det mig att jag antagligen hade EN låda bakom lådan med motivet… och heureka-halleluja! Där fanns en massa lösningar! I dag radade jag ut cirka tjugo bitar på två minuter. Kände genast igen dem som mina saknade får 😀

Det är nog lite som i livet. De där bitarna som man saknar, de finns. Plötsligt faller de bara på plats.

Jag vågar allt mer, försiktigt men ändå, lita på att den pusselbit som saknas i mitt liv också finns 🙂

Posten strejkar, vi tar till kreativa lösningar

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det var nog mycket bra att jag inte på förhand kunde ana vad poststrejken i Finland kommer att innebära för Nya Östis… då hade jag blivit sömnlös.
Ett par dagar har nu gått till att hitta på kreativa lösningar för att få ut tidningen i alla fall.

Det är fint att rätten att strejka finns, men ibland undrar jag om inte vissa strejkande insatser skjuter sig själv i benet. Vi har hittat nya samarbetspartners som gladeligen hjälper oss att få ut tidningen. Inte gratis förstås, men så att tidningen kommer ut inom rimlig tid och inte först till jul eller efter nyår…

Tog en promenad för att få frisk luft efter allt jobb vid datorn och i telefonen. Det här är gamla Societetshusets och bibbans bakgård.

Glädjande är det också att många läsare engagerar sig och vill hjälpa oss bära ut de extra exemplar av tidningar som vi låter trycka. Men distribution är inte en så enkel fråga. Enligt lagen har vi inte rätt att lämna ut prenumerantregister.

Många läsare är nästan desperata. De säger att de MÅSTE få Nya Östis, de saknar inte andra tidningar, men nog sin lokala tidning. Vilket gör oss varma om hjärtat ❤ Och då är man åter beredd att jobba hårt för att läsarna ska få sin tidning.
Undantagsvis kommer den att vara tillgänglig digitalt under strejken. Men alla har ju inte dator, surfplatta och smarttelefon.

Så det är så här min vardag ser ut just nu.

På promenaden gick jag förbi rådhuset. Vackert inte sant?

… och K-Supermarket har jag inte fotograferat från den här vinkeln förr 🙂