Den sjätte juni, alltså för knappt två veckor sedan såg mina tomatplantor ut så här.
I går tog jag den här bilden. Stolt mamma till tomatplantorna 😀 ❤
I morgon kommer ett företag för att fixa mina balkongfönster. De installerades 2004 och har således inte fått service på femton år. Låsmekanismen har gått sönder, vilket gjort att jag inte vågat stänga fönstret helt. Då det inte heller kan stå öppet då det regnar, har jag haft det på ett slags ”halvlås” med en springa på tre centimeter.
Men så här kan det inte fortsätta hela sommaren, så i morgon blir det äntligen heltäckande service!
Man kan inte klaga på vädret. Det är soligt och ganska varmt, men blåsten ger också behövlig svalka. I den här parken var det jätteskönt i dag.
Fem timmar av förmiddagen sysslade jag med mejl och textredigering. Sedan tog vikarien över för att par timmar så att jag kom i väg ut på cykeln för att göra en födelsedagsintervju.
Solen tittar fram genom trädkronorna i samma park.
Livet känns bra. Jag har inte kunnat skriva så mycket om mina innersta tankar och jag antar att det har märkts. Jag har inte kunnat vara så öppen som jag velat på bloggen och det förvånar mig inte om mina närmaste vänner inom kort säger till mig att jag ”inte varit mig själv”.
Men ibland är det så här. Vissa saker får man ha tålamod med.
Och nu ska jag pussla flitigt resten av kvällen så att det blir klart till midsommar!
Jag tycker om att umgås med likasinnade, och framför allt att jobba med likasinnade. Men det betyder ju inte att jag ogillar alla som har andra åsikter än jag.
Att debattera där ett sunt klimat råder, med tolerans och respekt och folk som inte avbryter varandra eller höjer rösterna (såsom i många politiska tv-debatter), gillar jag också.
Musikkväll på Skeppsbron i går. Såväl Café Skeppsbrons terrass, som Saltbodans bakom mig, var nästan fullsatta.
I går var det dags för sommarens första Radio Saltbodan. Som lite äldre person var jag där vid 19-tiden då musiken började spela, men då var den ännu inte live.
Livemusik och mera fart på blev det efter 22, men då är man ju själv på väg hem… 😀
Att få umgås med likasinnade kan kännas som en lättnad, speciellt i situationer där man inte vill argumentera och bråka.
Och särskilt då det gäller projekt och jobb som ska göras i grupp är det skönt att hitta människor som fungerar på samma sätt som man själv gör. Det underlättar jobbet helt enkelt.
Det är en komplex fråga, och jag har fått den ibland. Till exempel har svenskar från Sverige bett mig förklara närmare, definiera, kanske argumentera.
Därför var den här essän i dagens Hufvudstadsbladet extra intressant.
Rubriken är fyndig och texten bjöd på tuggmotstånd.
Jag är faktiskt inte så insatt i allt det man behöver veta om Finlands historia för att kunna slå fast vem som verkligen är en äkta finlandssvensk. Jag har inte heller sysslat med släktforskning mer än att jag vet att i min släkt finns många finlandssvenskar i rakt nedstigande led.
Att jag föddes i Finland och bara talade svenska som barn ser jag också som en definition på att jag är finlandssvensk. Finska lärde jag mig först som 15-åring då det var ett måste i skolan och då jag hade min första finskspråkiga pojkvän.
Sedan gifte jag mig med en ”purfinne” då jag var 25. Vi fick inga barn och vi skilde oss ett år senare. Då jag var 35 gifte jag mig med en man som var född i Sverige, men som hade finlandssvenska föräldrar. Vi fick inte heller barn.
Men om jag hade fått barn med någon av mina ex-män vet jag inte ”vad det skulle ha blivit av dem” 😀
När jag jämför tomatplantorna med den här bilden, tagen den 25 maj, inser jag ju att de har vuxit ”en aning” 😀
Varje dag har de vuxit lite till.
Nöp häromdagen bort sådant som jag trodde var tjuvskott… men jag antar att jag var lite för tidigt i farten. De kanske ska nypas senare? Dessutom behöver de inte nypas från busktomater. Jag har googlat men inte blivit riktigt klok ändå.
… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.
Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!
Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.
Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.
En fräsch kaka gjord på rabarber och ost gottade jag mig åt på Café Favorit i Lovisa i dag.
Inte för att jag vet om det är så mycket att fira då man får höra att man fått 170 euro böter av Herr Trafikpolis. Men vet ni, jag bara skrattade. Vad annat kan jag göra? Och då jag sätter olika problem och duster i proportion till varandra var det här en liten smäll.
Och rätt ska vara rätt. Det var JAG som i en lånad bil körde 59 km/h på ett område där högsta tillåtna hastighet var 50 km/h. Den som äger bilen ska inte få en prick i registret. Han satte ett kryss i en ruta och bestred anklagelsen att han kört för fort, och antecknade den skyldigas namn i en annan ruta, det vill säga mitt namn 😀
Jag bromsade in då jag kom från ett 80-område, men tydligen för sent. Polisen har bildbevis och det lönar sig inte att försöka påstå att FARTDÅREN inte var jag. Ljuger man eller klär man sig i lösskägg och påstår att det var nån annan, och så blir man fast ändå – då får man ännu högre böter och kan hamna i fängelse!
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Så här såg det ut vid 19-tiden i Karlskronabulevardens park då jag cyklade hemåt från Saltbodan.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
I dag stod de alla fyra i givakt då personen som gett plantorna till mig kom på besök. Närmast granskades kanske jag 😀 Har jag klarat av att vara mamma för plantorna? Eller har jag misskött dem och bör de omhändertagas 😀
Hej på er – vi mår bra!
Tre plantor lade sig i början raklånga och ”gav upp” då de skildes från sina syskon. Jag skyndade till med allehanda stödverktyg och efter det har det här nästan varit ett heltidsjobb! Jag pratar med plantorna, duschar dem, gödslar och flyttar dem så att de alltid får möjligast mycket sol på balkongen som vetter mot norr.
Om det blir tomater vet jag inte 😀 Men plantorna och jag lever ändå i symbios och har ett trevligt liv tillsammans. Heja heja lilla tomatfamiljen ❤
Fick månadens papper till bokföringen och diverse andra ärenden skötta. Fint att ha vänner som ställer upp med skjuts, på cykel får man inte allt gjort på en dag och i +28 graders värme kan det till och med vara hälsovådligt att cykla långt 😀
Men klaga ska vi inte. Jag tänker på den mörka, kalla och långa vintern och är nu så glad att sommaren med sin grönska och sol och här.
Lupiner och liljekonvaljer.
Pia hade med sig blommor från Moder Naturs famn. Min älsklingsblomma liljekonvaljen doftar starkt, men härligt!
Två möten på raken. Tidningens läsarfest närmar sig, veckans redaktionsmöte var välbesökt och många bra idéer dök upp. Ännu återstår lite koordinerande jobb, frilanskontakter och annat innan jag kan koppla av med en sval dryck!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 