… på K16 får man ta då man inte har lutande tornet i Pisa 😀
Nej, det är ett helt normalt bord utan lutningar, men vinkeln med telefonkameran gjorde det hela lustigt.
Fin avslutning på några lediga dagar från jobbet blev det med ostbricka, och som vanligt trevliga diskussioner. Roligt att sitta och minnas gamla platser i Lovisa, hur staden såg ut för 40-50 år sedan!
Efter en trevlig kväll på Skeppsbron med kycklingkorg och sedan mousserat fastnade Dimi och jag i parken invid kyrkan för att fotografera något vi tyckte var ett fint fenomen.
Flygfän i motljus! Men lättare sagt än gjort att få dem på bild.
Där står vi mitt i stan, ja – nästan mitt på torget 🙂 Efteråt tänkte vi att bilister som for förbi kanske undrade vad vi försökte få på bild. Den vackra stora blomman? Parken som helhet?
Nej! Svaret var myggor 😀 Eller vilka flygfän det nu var.
Skojigt att kunna skratta åt allt möjligt tillsammans, men att också kunna prata om väldigt djupa saker. Det har vi alltid kunnat göra med Dimi sedan vi började umgås för ungefär fem år sedan.
Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.
När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.
Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.
Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.
Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀
De bilderna visar jag en annan gång!
På min korta cykeltur i centrum i dag stannade jag upp vid bokhuset, och tog mig en närmare titt på det. Här finns en bild som jag tog nyligen, och här en som jag tog för ett dryg halvår sedan i vintras.
Huset har alltså byggts av böcker som kasserades i samband med att vårt bibliotek hade problem med inomhusluften. Bibban flyttade till andra utrymmen.
Taket verkar ha tagit stryk, jag tror att böckernas sidor rentav möglat av all fukt de utsatts för.Men böckerna som utgör väggar har klarat sig överraskande bra.
I huset som står granne med bokhuset finns ett galleri, Galleri Theodor. Där kan man se Piia Miettinens konst ännu i morgon. På måndag är det dags för en ny utställning. Konsten byts ut var tredje vecka.
Och sedan köpte jag ett par buketter med nejlikor till mig själv. Eustoman, prärieklockan, hade gjort sitt – men buketten höll faktiskt nästan två veckor!
… med mycket folk till Lovisa! Eller egentligen är det ett fartyg, m/s J.L Runeberg, som besöker Lovisa några gånger per sommar. Tidigare var det fem besök, den här sommaren blir det tre. Följande är torsdagen den första augusti.
Ett ypperligt väder var det minsann. Mycket varmt på bryggan för oss som väntade på fartyget. Men då och då blåste en skön havsbris.
… vet inte om det ur hälsovinkel var så klokt. Nästa gång ska jag ha vattenflaska med!
Det här är nog en vinkel av Lovisaviken som jag INTE visat förr 😀 Fotograferad från cykel-leden som förbinder Lovisa city med Märlax.
Här kunde muddras lite, vassen tar över.
Men vi ska ha bostadsmässa i Lovisa 2023, en stor sak för vår stad. Och då händer det mycket både här och i stadsdelen Märlax!
Lovisa ligger inte i ruiner 😀 … men vi har fina bastioner, både restaurerade och sedan de här som kanske någon gång snyggas upp.
Ska kanske cykla lite till under mina lediga dagar. Få se. Har inte planerat speciellt mycket. Tar dagarna som de kommer 🙂
Min bloggvän Svante brukar på sin blogg Lantlivsbilder visa olika vyer och bjuda på naturupplevelser från Kårböle med omnejd.
Jag är inte alls förtjust i alla kryp och små kräk han visar. Fjärilar är vackra, men det finns en oändlig massa flygande och krypande ”förfärligheter”.
Men jag gillar Svantes blogg ändå! 🙂
Med denna varelse hälsar jag till Svante. Som kanske vet vad det är för ett kryp. Spröten som är ungefär tre centimeter långa, och kräket kunde också flyga…
Ofta sker det först den här tiden på året, för att jag av någon anledning inte kommer iväg till nån badstrand tidigare 😀 Jag är inte rädd för kallt vatten, så det är inte orsaken. Mera lättja skulle jag säga.
I samband med årliga matt-tvätten brukar jag ta ett dopp. Vattnet är inte grönt, eller fullt av alger såsom det kan se ut! Det är också skog som speglar sig i viken, den är grund och den har gyttjig botten… så badskor var ett måste. Helst skulle jag se att det fanns kakel överallt 😀
Tog dock en dusch efter doppet, för säkerhets skull!
Det har utlovats varmt och soligt väder för ungefär en vecka framöver, med temperaturer på 25–28 plusgrader. Tomaterna tackar för det och får mycket vatten och duschar varje dag. Jag räknade nyss till arton stycken!
… sommartider!
Betyder glassportioner och mat med goda vänner.
Gamla volleybollminnen fick oss att skratta gott i går. Efter maten tog vi till och med och bollade lite på gräsmattan vid en P-plats… tills bollen flög in i en stor, taggig rosenbuske! 😀
Hoppet om att det verkligen blir små tomater lever. I går kväll såg de största ut så här. De är ungefär två centimeter stora om man kan säga så. Omkretsen har jag inte mätt 🙂
Jag funderar mycket på allt möjligt som har med livet att göra, och jag tänker då och då skriva om det. Även om jag samtidigt vet att det bidrar till att jag blir ännu mer offentlig än jag är som journalist i en liten stad.
Jag är jag och vill bli älskad och godkänd som sådan. Finns det ingen som kan tänka sig att bli en del av min vardag, så finns det inte. Det är bara att acceptera.
Jag vill ju inte ha en partner som jag måste göra mig till inför. Jag vill inte vara en del av en fasad som ska visas utåt. Jag vill vara den jag är, helt äkta med alla fel och brister.
Ändå vore det ju att ljuga om jag skrev att jag inte alls längtar efter gemenskap. Någon att gå ut och äta med, kunna prata om allt mellan himmel och jord, skratta, kanske gråta, hålla handen med, få en kram av.
Närhet är viktigt, men det ska inte direkt finnas tankar om sex bakom närheten. Det intima kommer långt senare med i bilden, om den andra stora helheten av själarnas sympati funkar.
