… dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.
När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.
På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣
Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.
3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪
Det är sällan jag köper lonkero i glasflaska nuförtiden. Det finns en med styrkan 2,5 procent i plastflaska och så finns det metallburkar. Oftast köper jag dem.
Men den här flaskan var den enda som fanns i min ungdom och ibland måste man få bli lite nostalgisk.
Efter en lång arbetsdag blir det kvällspromenad runt ett par kvarter och sedan vila med pussel och tidningar och teve.
Postkortet ska jag endera dan sända till någon som inom Postcrossingen vill ha ett kort från min hemstad 🙂
Det är fint i vår gamla stadsdel och bra plogat och sandat var där också. Detsamma gäller inte alla gator och trottoarer men med tanke på hur mycket snö det kom på kort tid tycker jag vi har det riktigt bra i Lovisa. Gäller att vara glad över det som är bra och välja de vägar som är bäst farbara.
Stack ut på promenad redan vid 15-tiden. Hade då suttit sex timmar i ett sträck vid datorn. Köpte focaccia från Café Favorit, stans godaste vågar jag säga och fick med dem i en liten påse som det inte var något besvär att bära längs promenaden.
Totalt 3777 steg blev det, och promenaddag 144.
Efter promenaden tog jag en tur med bilen för att se att den startar och att den blev varm. Vi har minus sex grader nu och nätterna kan bli upp till 15-20 grader kalla 🥶
Nyaste farliga favoriterna i godisväg! Då jag promenerar varje dag äter och dricker jag också med gott samvete allt jag vill ha.
Egentligen togs bilden redan i torsdags och här sitter jag nu hungrig och minns hur god den var med räkröran.
Våffeljärnet är mitt men det är Pia som är duktig på att göra smet och steka så hon får hålla järnet och sedan köper jag ibland ingredienser och blir serverad denna läckerhet.
De hjärtformade bitarna var så lätta att bryta upp och sedan åt jag våfflan utan kniv och gaffel.
För två dagar sedan var det nästan snöfritt. Sedan fick vi då 30-50 cm snö på två dagar. Här är jag på väg hemifrån till mig syster för att hjälpa henne gräva fram bilen. Där fick vi faktiskt plötslig och oväntad hjälp av en gammal bekant. Tusen tack till honom!
Mammas gård orkade vi inte öppna helt, men så pass att hemvårdens bil kommer in där. Sedan är det en annan sak att det hinner komma lika mycket snö till innan den dagen kommer… vi får i så fall ta nya tag på tisdag eller onsdag.
Traktorn som då och då hjälper mamma hålla gården uppe är trasig. Nya delar är beställda, men när de kommer vet vi inte. Det är strejk inom transportbranschen och Rysslands krig mot Ukraina har också gjort sitt för att leveranser försenas eller att vissa produkter inte alls finns att få.
5000 steg blev det i dag, enbart tack vare snöjobb 💪
… men tji fick jag. Och jepp – många brukar upplysa en om att det är februari månad, och februari är en VINTERmånad. Många barn älskar också snö. Att få åka pulka i backar på sportlovet och att åka skidor i terräng eller nedförs.
Jag tänkte på dessa glada barn då jag grävde fram min bil i dag. Jobbet tog en timme och jag fick det inte helt klart. Bilen startar inte heller just nu, så jag kan dessvärre inte flytta den innan jag får starthjälp. Igår putsade jag den ren. I dag såg det ut så här, då plogbilarna kört förbi några gånger och det snöat 20 cm till under natten.
Det fortsätter snöa, så efter arbetsdagen imorgon har jag troligen åter ett nytto-motions-pass på en timme framför mig.
Hej och hå, traska på! Det blev faktiskt 2386 steg då jag skyfflade iväg snön, hämtade en annan spade, en annan borste osv.
Det lustiga var ju att nästan alla snöhögar var borta, vi hade barmark för två dagar sedan. Men nu har vi åter P-platsproblem och höga snöberg, så till den grad att vi inte vet vart vi ska skuffa snön. Kommer det 40-50 cm på två dagar blir det så.
Ja, det ser ju ut som om det skulle vara folktomt här 😄 Men jag har åter passat på att fota så att inga andra kunder kom med på bild. Suurkirppis (ungefär Storloppiset) är vårt lilla stora varuhus mitt i centrum av stan. Här finns allt från nya grejer till begagnade möbler, kläder, loppisprylar.
Ibland är det så att det jag är på jakt efter, det hittar jag inte. Men jag hittar annat som jag behöver. En ny sats med klistermärken gjorde mig åter barnsligt glad i dag ❤ En liten glasflaska kommer till i samlingen av glasprylar på fönsterbrädet. Där kan man alltid sticka ner en stickling eller en liten blomma.
Köpte också kuvert och vykort, och två rustika ljus som blev namnsdagspresent från mamma till mig. Jag hade namnsdag i går och fick av min syster en Planner med Muminmotiv. När Muminfamiljen är med och planerar kan det ju inte bli annat än bra!
Att ströva runt där på loppiset en timme, utan att titta på klockan, var en stor lycka för mig.
Den här bilden är från en sen kväll den 21 januari. Det var ganska kallt då och jag skulle på promenad.
Sedan smalt snön bort, snöhögarna från gatorna forslades också bort, och jag gick i väntan på en tidig vår.
Men tji fick jag. Och det är ju bara 18 februari i dag. Mycket vinter kvar, och dessutom sportlov för eleverna från våra skolor. Så kanske någon av dem VILL ha snö.
Men 15 centimeter på en natt betyder att vi åter har stora högar av snö längs gatorna. Isen under nysnön är förrädisk, många trottoarer så här på en lördag oplogade.
Det är inte så mycket vi kan göra åt vädret. Hjälper LITE att gnälla dock 😂
Jag har nu fått vila ett par dagar. Imorgon skriver jag två texter, vilket jag inte skulle ha gjort i vanliga fall då nya arbetstider gäller. Men ett möte ritades överraskande in i mitt måndagsschema och för att slippa stress den dagen ägnar jag en timme till ett par artiklar imorgon. Egentligen skulle jag inte behöva rapportera det till någon, men då jag har märkt att det finns personer som följer mitt schema och håller koll – ”vilar hon nu verkligen”… så kan jag säga att ”jo, det gör jag” 🙏
Veckans tema hos Elisamatilda, i Fem en fredag, är positivitet. Marko och Irma fick mig att skratta gott!
Vad har du gjort för dig själv i veckan? – Fortsatt med de dagliga promenaderna. Men framförallt, trappat ner arbetstiden till humana 38 timmar i veckan och kämpar för att inte alls jobba veckoslut och sena kvällar. Eller ibland blir det ju kvällsjobb om det är möten som ska bevakas, men då börjar jag jobbar först kring klockan 12-13 och inte på morgonen.
Vad gör du för att må bra? – Promenerar dagligen, i dag blev det dag nummer 140 med promenader alla dar i ett sträck. Jag försöker också vårda mina relationer. Jobbet på tidningen är mig kärt och viktigt. Det får mig att må bra så länge som jag håller arbetstiderna nere vi redan nämnda timmar.
Hur livar du upp en tråkig dag? – Har sällan tråkiga dagar, men kommer det någon depp så går jag på promenad eller kontaktar en god vän, spelar ett datorspel som jag gillar eller läser böcker och tidningar.
Vad skrattar du för tillfället åt? – Kanske inte just nu för tillfället åt något specifikt, men igår skrattade jag åter åt Marko o Irma på Sveriges TV4 (bilden). Markos skämtsamma upptåg med den uppstoppade ”bävlingen” var kul 🤣
Hur kan idag bli en riktigt bra dag? – Har varit hos frissan. Besökt krogen och ätit en halv pizza och druckit ett glas vin med en väninna. Kvällen avslutas förhoppningsvis med tid bara för mig själv. Titta på tv, läsa tidningar och böcker, läsa bloggar och kommentera hos mina vänner, skriva dagbok, lägga pussel. Det är supersvårt det pussel jag har på gång, men hittar varje dag 10-20 bitar 💪🧩
Ett par handskars liv är kanske inte alltid så intressant. Ibland behövs de, ibland inte. Över en sommar tvingas de kanske ligga i en låda eller på hatthylla.
För några veckor sedan köpte jag dessa nya handskar.
Jag hann använda dem ett par gånger. Sedan försvann de ur mitt liv. Eftersom jag är en person med förmåga att tappa nästan vad som helst, i synnerhet om jag har fler än en sak i mina händer, tänkte jag att det var så det hade gått till.
Jag frågade ändå efter handskarna i ett par barer och på andra platser som jag hade besökt. Jag kollade med vänner jag hade varit hemma hos. I min bil fanns handskarna inte och inte heller i någon av alla de väskor jag använt den senaste tiden.
Troligen har jag tappat dem ur kappans ficka, tänkte jag. Någon har hittat dem och tänkt att de här äkta läderhandskarna är ju nya och fina och oanvända och därför börjat använda dem själv.
I dag tömde jag en av två lådor i hallen, de går att dra ut och finns under en möbel som egentligen är en sittbänk, men som inte används som en sådan hos mig. I lådorna förvarar jag ibland tomflaskor och tomma papperskassar.
Och ser man på. På botten av lådan låg något mjukt och svart, som förstås knappt syntes då även lådan är svart.
Mina handskar hade gömt sig där, medvetet eller inte. Alternativt ramlat ner i lådan och inte kommit upp av egen maskin. Borta på äventyr var paret i alla fall, men trist måtte det ha varit i längden ändå. Fint att jag hittade dem i dag, för än är inte vintern slut, så än får de komma ut på nya äventyr, med mig!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 