Mandelmanns och min vår

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.

Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.

Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?

Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.

Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.

Bilder från min vardag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
En amaryllis blommar ännu fint och har två knoppar kvar. Hade två kollegor på besök i dag, och vi jobbade alla med Nya Östis på varsitt håll. Jag har ju tre datorer, och nu var jobbet inte ensamt hela dagen 🙂
Det här är jag.
Plumsa framåt.
Sibeliusgatan. Det ser kanske hyfsat plogat ut men på trottoarerna var det ganska mycket lössnö som gav extra motion och utmaningar för balansen. 2875 steg.

Dagen har gått fort i arbetets tecken. Sedan putsa snö från bilen för den hade stått orörd två dygn nu då det inte varit svinkallt. Och mera snö kommer hela tiden, men såg på tv att de i norra Sverige hade 95 cm, så vi kanske ligger efter lite där och det ska bli plusgrader nu några dagar.

Men, jag är glad för att jag får jobba hemifrån och i det stora hela vara helt min egen chef.
Några resor vågar jag nu också se fram emot. En kort på fem mil, en medellång till Sverige och en lite längre, eventuellt i början av sommaren, men inte utanför Europa 🙂

Jag gav mig inte i dag heller…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Såsom jag skrev var jag frusen i morse och tanken på en promenad i snöyra och minus fem grader var lagom lockande. Jag tänkte att jag rentav är dumdristig om jag ger mig iväg ut.

Inomhus var jag klädd i en blus och tre stickade tröjor, stickade strumpor och tofflor och leggings. Fick upp värmen på det sättet och kände vid 17.30-tiden att jag klarar av att gå en sväng runt två kvarter.

Snön yrde runt och det hade bildats drivor både på trottoarer och mitt på vägarna, så det gällde också att ha balans vissa ställen.

Nu fick jag ihop bara runt 2000 steg, men då mitt mål är 75 000 i månaden är jag inte alls orolig för att inte komma upp till det. Förutsatt att jag får vara frisk, såsom jag skrivit ett antal gånger här.

Det gör ändå gott för kropp och knopp att komma ut. Frisk luft och lite rörelse efter att ha suttit vid datorn och jobbat med tidningen hela dagen. Bara gått till toaletten och till köket där jag tillredde kycklingfiléer i ugnen.

Men detta mörker och denna snö som vräker ner… ja, vad ska jag säga? Gillar inte, men måste bara gilla läget.

Och promenaddag 101 är klar 💪

Glad måndag! 09-01-2023

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Favorit i repris. En efterrätt som jag och väninnan AB ofta delar på då vi är ute och äter.
Annars är det här inte en höjdarmåndag för mig – har från och till känt mig frusen, men har inte feber. Undrar om jag har en infektion eller flunsa ändå, men att alla vaccin som jag tagit hindrar sjukdomen från att bryta ut?

På Facebook dyker då och då gamla minnen upp och jag blir alltid glad av bilder från Grindtorp i Täby som hör till Stockholm. Jag bodde inte själv just här, vi bodde på Marknadsvägen ganska nära Täby Galopp. Varken Galoppen eller det lilla gula dagiset finns kvar i dag, massor har ändrats sedan bilden tog för sju år sedan. Dåtida svärföräldrarna har också flyttat till annan adress i Täby.

Men ett kärt minne är det ❤ Gamla goda tider, och Täby var ganska länge mitt andra hem.

Nu måste jag ta mig en funderare. Ska jag ikväll gå på min dagliga promenad, eller borde jag vila…

Dag 100, promenad i snöyra 💪

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer

Skam den som ger sig! Jag gav mig inte! Foto: Pia Calenius

Började promenera den första oktober. Varje dag sedan dess har jag gått minst 2500 steg.

Och till den som säger ”nå det var nu inte mycket” svarar jag ”pyttsan, har du med det att göra? – gå själv dina 10 000 eller 20 000 steg per dag om du hinner och behöver det” – jag är nöjd med mina 2500-4000 per dag ❤

Motvind, blåst, snöyra, minus 4 grader men kändes som minus 15 😀
Ändå hurraaaa för min 100:e dag på raken av promenader 🍾💪 Just det… ska ta och skåla för det!

Motvind då jag gick söderut.
Här då jag går hemåt, norrut, är det medvind.
2700 raska steg.
HURRA för mig!

Skyltsöndag och JUBILEUM!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Utmaningen Skyltsöndag, som bloggaren BP håller i trådarna för efter att Pumita slutade med den, firar 400-gångs-jubileum i dag. Vi är många som är med och hurrar!

För min del är det här bidrag nr 388, så jag har varit med nästan från början. Det visste jag inte ens om innan BP berättade det för mig en gång.

Det blev ingen specialskylt, och inte heller den första skylten som jag deltog med för många, många år sedan. Det fanns nämligen olika idéer kring det här hur vi Söndagsskyltare skulle fira det här.

Men eftersom Skyltsöndag alltid varit befriat från olika regler och tvång, så vet jag att det här duger riktigt bra. Mycket möjligt är det ändå en favorit i repris, efter 388 söndagar är det inte så lätt att minnas vilka jag har haft förr.

Här ges också några ”lektioner i finska”, som har blivit populära bland mina bloggvänner i Sverige just genom Skyltsöndag.

Grattis Skyltsöndag, som fenomen! Och tack BP för att du förvaltar denna roliga utmaning ❤

Arbetsvy den 7 januari

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Är det inte självaste unga Jean Sibelius som pappgubbe här?
Jag hade ett fotouppdrag på den här platsen och tänkte att det är länge sedan jag fotograferat en arbetsvy.

Egentligen är det ju inte så ofta som jag kommer bort hemifrån då jag jobbar. Därför är arbetsvyerna dagligen desamma, mina datorer här hemma. Men jag ska försöka komma ihåg att ta foton de gånger jag är borta hemifrån på jobbuppdrag.

Minus åtta grader i dag. Runda med bilen, ved in till mamma, sortering av mejl, utgivning av texter och så då fotouppdraget och i samband med det trevlig samvaro med vänner och kolleger.

Om jag är frisk fortfarande i morgon blir det min 100:e promenad-dag, och jag ska se hur jag kan fira den!
Totalt 22 498 steg på årets sju första dygn. Sex av sju dagar har jag kommit över 3000, endast i dag blev det precis 2500 som är mitt dagliga mål.

Fem frågor, In med det nya

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Elisamatildas fem frågor denna första vecka på året, och andra som svarat på dem, hittas här.

Vilken är din närmsta nya plan för året?
– Har inga direkta nya planer, annat än att från dag till dag se till att jag inte jobbar för mycket. Att komma iväg till Stockholm i mars och kanske sedan på ytterligare en resa före midsommar skulle kännas stort i dessa tider.

Vad är något du vill göra under 2023?
– Lära mig inse att hur mycket jag än jobbar blir världen, eller allt med Nya Östis, inte klart. Således vill jag jobba humana tider, lära mig säga nej, delegera, prioritera så att jag kan också kan göra annat än bara jobba. Alltså – jag vill ha tid också för annat än jobb 🙂

Vilka tre ledord har du för 2023?
– Jag hade inga, men jag kan hitta på dem nu.
Tacksamhet, för det som jag har.
Nyfikenhet, på livet och sånt som är nytt.
Vänskap. Värna om och vårda relationer.

Har julen åkt ner än?
– Jo, den var kanske inte ens inne här. En tomte och en liten prydnadsgran har ställts undan.
Amaryllisarna blommar ännu, adventsstaken står kvar i köket.

Hur brukar januari kännas för dig?
– Ett nytt år börjar, det är lite spännande. Vi går långsamt mot ljusare och varmare tider.
Lite tungt ibland med mycket snöarbete, mörker och sträng kyla.
Men januari är en ok månad 🙂

    Minus sju grader. Behövde inte skrapa rutorna i dag. Det var ljust ute ännu kl. 15.47 när bilden togs, men ganska fort efter det gick solen ner.
    Bilen kördes varm, tog faktiskt ett varv ända till Valkom och tillbaka.
    Många minnen väcktes längs vägen. Bland annat hur jag var hemma hos väninnan Jaana i Valkom och rattade in Radio Luxemburg för att lyssna på de senaste populära låtarna på 1970-talet.

    Vänskapens kraft

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
    Strax efter nyår åkte jag ner i en deppig dal. Jag sa till mig själv ”nu är det tillåtet att gråta” och jag får tycka synd om mig själv. Åtta och ett halvt år har jag varit ensam. Jag har alltså inte träffat någon partner, någon livskamrat, någon att dela glädje och bekymmer med.

    Jag behöver inte någon att dela bostad med, ”bara” någon att träffa då och då.

    Lyckligtvis är jag inte totalt ensam. Jag har ganska många vänner och igår gick jag ut med två av dem. Jag berättade då hur jag hade kände mig i söndags och vi kom fram till att troligen många känner lika. Också de som har familj och barn, eller lever som sambos eller som lever ensamma men har en partner.

    Vi antar att isoleringen och rädslan som pandemin förde med sig, och alla virus som fortfarande hotar oss, har gjort sitt.

    Kriget i Ukraina har också bidragit till att många tappat tron på framtiden och på att det finns godhet i världen.

    Många har klimatångest. Jag tillhör inte den gruppen, men jag förstår dem som gör det.

    Det visade sig således åter en gång att då jag börjar tala om sådant som tynger mig, inser jag att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Och att det är tillåtet att vara ledsen, att från och till känna ångest. Vi behöver inte hela tiden tänka att vi inte får känna så här eftersom vi trots allt har det mycket bra då vi lever i länder som inte beskjuts med missiler.

    Huvudsaken är att vi inte fastnar i det ledsna. Och jag försöker att inte tappa hoppet helt då det gäller min egen framtid. Kanske det är meningen att jag ska vara ensam resten av livet, men att mitt liv kan vara bra ändå?

    En gåva av en vän. En gåva som visar vad vänskap är ❤ Omtanke, en kram då och då, det att vi finns till för varandra, lyssnar, förstår och stöttar.

    Senare i dag ska jag svara på Elisamatildas fem fredagsfrågor.

    Blå himmel och dag för dag lite ljusare

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Det har varit roligt att fortsätta svara på frågorna i boken ”En fråga om dagen” och läsa vilka svar jag skrivit där för exakt ett år sedan. Jag ska fortsätta med Orsakullans januarifrågor också, försöka komma ihåg dem åtminstone ibland.

    Igår lydde utmaningen ”Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?” Svar: Nej, inte ett enda tecken känner jag till där.

    I dag lyder den ”Om du frågar så…” – ja, den som frågar borde få ett svar. Så om du frågar mig nåt får du svar 🙂

    Det var -13 grader i morse, men vackert i alla fall med blå himmel och sol. På dagen gick temperaturen upp till -8 så det var inte så farligt, men nu är den åter nere i -11 och mörkt har det hunnit bli då klockan är 16.18. Och några nätter framöver ska vi ha -20… brrr 🥶

    Men, dagsljuset blir lite längre för var dag som går ❤

    Torsdagen börjar vanligtvis med att tidningen för nästa vecka förbereds. En lista på kommande artiklar och lediga jobb mejlas ut till de mest aktiva medarbetarna.

    Sedan hade jag frissa, promenad dit och hem. Alltid lika skönt att få frisyren fixad. Plock av ögonbrynen också, auts, inte lika skönt 🤣 men ibland ett måste.
    Efter det köra bilen varm, och som ni ser, nu hade jag is också på insidan av fönstret.
    Veckotidningar till mamma så att hon får lösa korsord, och bära in ved till henne.

    Dagen avslutas med en liten bit mat och samvaro med två väninnor. Imorgon är det helg, trettondag, sovmorgon, skönt!