Februaribilden och Fem en fredag

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det här februari månads bild i min fina Muminkalender som jag fick av syrran i julklapp. Där noterar jag dagligen mina steg, och själva bilden gör mig glad med alla sina detaljer. Den som känner Muminfamiljen vet att Muminpappan alltid har något på gång, stora planer, som i boken Pappan och havet.

Muminmamman tar för det mesta allt med ro. Hennes blick här säger ju att ”ja, ja, nu är han på gång igen, vet han själv vad han håller på med och vart han ska?” Äventyren lockar pappan, kanske skidbacken som väntar nu, eller de oändliga vidderna som han ska ta sig över för att få reda på vad där finns i slutändan, om nån slutända finns.
Han har i all hast dragit ut allt från skrubben då han letat efter skidorna. Det han inte behövde ligger kvar i en salig röra 😀

Visst är det lite så här som vi hastar mot våren nu?

Elisamatildas Fem en fredag-frågor har temat Godnatt!

Vad håller dig uppe om kvällen?
– Bra dokumentärer på TV och andra intressanta och roliga TV-program, som till exempel Marko och Irma på Sveriges TV4 igår. Hos oss går programmet klockan 22–23. Helenius hörna skrattar jag ofta åt, Carina Bergfeldt gör ett jättebra program, Stjärnorna på slottet är ofta både roligt och gripande. Så ja, tv-program håller mig uppe.

Hur fungerar du på dålig sömn?
– Jag behöver 8-11 timmar sömn. Får jag bara 4–5 nån olycklig natt klarar jag följande dag helt bra, men inte två nätter på raken av dålig sömn. Lyckligtvis brukar jag sova bra följande natt, efter en natt med för lite sömn.

När sover du som bäst?
– På veckosluten eller om jag råkar ha andra lediga dagar. Då som jag inte har något larm på mobilens väckarklocka, och då som inga tankar och massor av kom-ihåg kring jobbet pockar på.

Vilken är den mest konstiga plats du sovit på?
– Kanske inte konstig, men på en stenig strand utanför Monacos gräns. Det var inte tillåtet att sova på stränderna i Monaco, min pojkvän och jag blev bortkörda av poliser 😀

Vad drömmer du mest om?
– Går inte att beskriva. Jag drömmer massor. Mycket tokigt, vansinnigt, men också roligt. Ganska sällan mardrömmar.

    Glad påsk, den andra februari!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!
    Och vill någon sälja massor av påskägg ska ju starten ske nu, inte blir det stora försäljningsvinster om en affär bara säljer chokladägg bara under påskhelgen.

    Jag föll offer för reklamen i Tokmanni och köpte ett litet Mumin-ägg, och väninnan Pia ville ha ett Pokemonägg, vilket jag vänligen också köpte. Annars hade hon ju kunnat slänga sig raklång på golvet och börja banka med nävarna och gallskrika!

    Och det här är ju också ett vårtecken!

    Ikväll ska jag njuta av Marko och Irma i Sveriges TV4 och se hur husprojektet framskrider. Borde kanske räkna hur många gånger Irma säger helvetti och perkele 🤣

    Kortet som gör mig glad

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Det här med husvagns- eller husbilsdrömmar skrev jag om för några dagar sedan. Det här kortet har tröstat mig en tid nu, och lite varit som en ”skattkarta” för mig, en karta där allehanda drömmar är tillåtna.

    Det står i ögonhöjd lutad mot min skrivbordslampa.

    Genast då jag såg kortet i bokhandeln ville jag ha det. Inte för att sända till nån annan, vilket jag gör med 98 procent av alla kort jag köper. Skickar via postcrossing eller som en hälsning på Alla hjärtans dag, till jul eller påsk. Men det här ville jag behålla själv.

    Det har varit tre ganska tunga månader. Ju äldre jag blir, desto jobbigare känns november, december, januari.
    Men nu skriver vi ju redan februari, så det lättar säkert snart 🙂

    Onsdagsavrundning

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Abstrakt konst. Kanske inte alltid min favorit eller inte sånt jag skulle köpa hem. Men därmed inte sagt att jag inte alls gillar sånt här. ”Det abstrakta är fritt att tolka” – det tror jag att blir rubriken för min artikel från den här utställningen.
    Maiju Huovila ställer ut på Art Gallery Loviisa.

    Var där på vernissage ikväll efter att tidningen blev klar runt 18-tiden.
    I samma lokal ställer mina vänner Päivi och Ann-Britt ut sina smyckestavlor. Jag har visat bilder på dem förr. Små tavlor som de gjort av kasserade smycken.

    Jag tycker att de hade fått ihop enhetliga, stilrena färger och ramar. Och jag vet vilket enormt jobb det ligger bakom varje litet konstverk.

    Vi avrundade kvällen med antipasto för två, som räckte till tre, och potatisar att dippa, på restaurang Locale.

    Läste ett kapitel i Olof Röhlanders bok ”Bli din egen bästa vän” igår. Då lärde jag mig det här om att höja blicken, så som fotbollsspelare alltid gör. De spanar efter bollen, analyserar dess bana och motspelarnas kommande taktiska drag.

    För oss som inte spelar fotboll kan det också vara bra att höja blicken från tangentbordet, förbi datorskärmen, ut genom fönstret. Eller att där ute bara se att solen lyser, det sitter en fågel i trädet, där går en människa jag kanske känner eller kan bli bekant med.

    Alla dessa möjligheter till kontakter och nya upplevelser kan vi ju inte bara låta rinna oss förbi?

    Nöjd med januariresultatet!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
    Medborgarinstitutet vid Brandensteinsgatan. Ser inbjudande ut med de upplysta fönstren. Där pågick säkert någon kurs just då.

    Igår blev det 3269 steg. Det var min 123:e promenaddag på raken och i januari blev det totalt 92 982 steg.
    Målet 2500 x 31 = 77 500, klarade jag med råge. Tycker fortfarande att målet med 2500 steg om dagen är lyckat. Inga prestationskrav, jag vet att jag klarar det och därför kommer jag ut varje dag.

    Ska någon gång komma över 100 000 i månaden, men med tanke på mörkret – som jag har svårt med – och all halka, snöfall, blåst och regn som januari bjudit på, är jag mer än nöjd med 92 982 steg. Poängen är att jag är ute, alla dagar!

    Jag tror det blir både roliga och lättare att få ihop steg när det inte längre finns is och snö, och då dagarna blir längre med ljus och värme.

    Det här inlägget skrevs igår, känns bäst så då jag har tajt schema på jobbet ännu onsdagen den första februari. Jag siktar på att avrunda den här dagen (1.2.2023) med en konstutställning, så jag kanske visar bilder därifrån senare!

    Trees on Tuesdays, från en måndag

    ~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

    Dagarna ljusnar minut för minut 🎵🎶
    Den här bilden togs i går, nån gång runt 17-tiden. Drygt 3300 steg blev det, och 122:a dagen var det av promenader på raken 💪

    Så det här är Trees on Tuesdays, men fotot är Trees on Mondays 🙂

    Har insett och nästan accepterat nu att måndagar, tisdagar, onsdagar blir det förhandsinställda korta inlägg och ibland dröjer det då jag ska godkänna, läsa och svara på era kommentarer så här i början av veckan.

    Men ni ska veta att ni förgyller mitt liv och är värdefulla vänner för mig ❤ Ni som finns i mitt verkliga liv i vardagen men också alla ni som finns ute i Blogglandia!

    I hemlighet, så… och så var det inte hemligt mer 😄

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Riktigt roligt och även otroligt att en av de amaryllisar jag köpte före jul fortfarande är så här fin och till och med har knoppar.

    Har jobbat med arvoden flera timmar i dag, alltid så sista fredagen eller söndagen i månaden. Efter det en promenad, fick sällskap av min syster, det blev 3399 steg.

    Orsakullans fråga för den 28 januari var ”Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet”.
    – Erfarenheterna för egen del kan jag inte tala om då jag inte anlitat hemtjänst. Men de tjänster min mamma har fungerar perfekt. Hon tycker om de personer som besöker henne en gång i veckan, och det är ju viktigt.

    Frågan för den 29 januari är: ”I hemlighet så…” Ja, den som känner mig vet att jag drömmer om allt möjligt, från partner som jag inte bor ihop med, till allehanda resor. Men det är ju ingen hemlighet, och skriver jag nu ut vad jag gör i hemlighet är den avslöjad och därmed ingen hemlighet mer 😀 Så det blev svårt.
    Jag äter inte ens choklad i hemlighet, jag pruttar inte i hemlighet, jag dricker inte vin i hemlighet…

    Men okay, nu ser jag en liten hemlis… jag har ett somrigt, tecknat, färgglatt vykort som står lutat mot min bordslampa. Jag tittar ofta på motivet, en kvinna som sitter utanför en husvagn. Det är sommar med fjärilar, blå himmel, sol och solrosor, blommor och en grön gräsmatta. Hon är barfota och det är så jag skulle vilja ha det. I hemlighet drömmer jag om att få bo i en husvagn eller en husbil. Men nu är det ingen hemlighet mer 🙂

      Skyltsöndag, den 29 januari 2023

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
      ALE är finska förkortningen på Alennusmyynti = REA, reaförsäljning. Dockan fanns för en tid sedan i köpcentret Gallerias fönster.

      Jag har hört vitsar och berättelser om människor från andra länder som kommit på besök till Finland och trott att det här handlar om öl. För det finns visst en ölsort som heter Ale, och då kan jag förstå att särskilt engelsmän rusar in till affären och ber om att få köpa ett stop 🙂

      Skyltsöndag är en rolig utmaning i Blogglandia och den förvaltas av bloggvännen BP.

      Promenad, dag 120!

      ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
      Vet inte hur bra det syns på bilden att vi har snöyra och blåst igen. Riktigt fint med den vita snön, om det inte kommer en halvmeter. Plus-minus-noll grader är också ok, var ganska lätt att putsa bilen i dag.

      Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪

      Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg.
      Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb.
      Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.

      Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.

      Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍