… ändå inte fläskberget 🤣
Till vardagen hör då och då besök i Tokmanni, och där finns det här berget av läsk och Hartwalls vichyvatten.
Liten finskalektion samtidigt. Lite bakom och ovanför berget står Tervetuloa = Välkommen.
Lördag 12 november: Hann med nöd och näppe få ihop 2500 steg som är minimimålet per dag. Knatar här upp för en backe på Alexandersgatan. +13 grader var ju inte fy skam så här sent på året. Det blåste ändå rejält.
Hade lovat förse mamma med en wienerschnitzel från Neste Ankkurituuli som take-away. Efter det vernissage i ett hemgalleri och på kvällen företagarföreningens fest. Så som sagt, jag hade ont om tid.
Bilden av skolan blev inte så bra. Men här gick jag som barn, i den dåtida folkskolan, i dag Generalshagens skola, en grundskola för årskurserna 1–6.
Totalt antal steg sedan första november: 46 451.
Promenerat varje dag sedan första oktober: 45:e dagen i går måndagen den 14.11.2022.
Märks det att jag gillar statistik och siffror? 😂
Och nej, nej. Jag försökte undvika att dubbelhakan skulle synas och jag försökte le… men jag är ju helt onaturlig 🤣 Inte fotografens fel. Och blommorna syns ju inte då jag lyfter diplomet framför buketten 🙂
Jag ser ju rentav mallig ut, och det var INTE meningen. Jag är glad och tacksam men inte en mallgroda 🙂
Jag har fått många gratulationer via Facebook, men till saken hör – och det nämnde jag även i inlägget där – att Årets Företagare är Loviisalaiset Yritykset, alltså alla företag i Lovisa som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare. Under Loviisalaiset Yritykset står det Carita Liljendahls mediabyrå. Det är mitt företag, som i år fyllde sex år. Jag har sedan sommaren 2016 sålt olika tjänster i form av artiklar, fotografier, översättningar m.m. till andra företag och till föreningar. Nu säljer jag i huvudsak mina tjänster till Understödsföreningen för Nya Östis.
Lite fler bidrag den här gången. En glad pumpa utanför Servicehuset Esplanad. Där jobbar min massör Bettan som jag går hos ett par gånger i månaden. Ser ju lite ut som om det stora ljuset inne i pumpan var en tand 😀
Företagarfesten firades på restaurang Kapellet i lördags. Maten var superdelikat, såsom alltid.
Jag väntade hela gårdagen på att få ett foto av mig själv, där jag poserar med pokal och blommor och diplom, men kanske jag får det nu på måndag. Det här inlägget skriver jag redan på söndag, vis av erfarenheten att måndag, tisdag, onsdag är ett race utan like för att göra tidningen.
Alltså. Glad måndag kan jag säga för att MITT företag och alla andra företag som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare är utsedda till Årets Företag 2022. Detta med anledning av att Lovisa Företagare i sin tur tidigare i år utsågs till den bästa lokalföreningen i Finland i klassen med medlemsantalet 201–499. Grattis till oss alla! Visar en bild av mig själv senare, om jag får den på e-posten.
Kvällens efterrätt.
Självmord blir trauman som många personer bär med sig sitt liv ut. De formar generationer av människor. Så många som har drabbats på olika sätt, och ändå upplever jag att det här är något vi fortfarande håller tyst om. Kanske det på något sätt är förenat med skam.
Alla har sina orsaker att inte prata om nära och kära som fattat beslutet om att ta sitt liv, och det får vi acceptera och respektera. Alla har sitt personliga sätt att sörja och bearbeta sorgen. Så ska det få vara.
Jag har valt att tala om det här alltid då det är möjligt. Men jag möter ju också människor som inte vill ta del av andras erfarenheter på detta plan. Då får jag förstå det och hålla tyst.
Sedan finns det tack och lov även människor som stöttar och som gärna sätter ord på sina känslor. Vare sig de upplevt det hemska själv eller inte, men som på något sätt ändå varit med om det som för alltid lämnar spår i vårt innersta. Det finns ju så många frågor vi aldrig får svar på. Men man lär sig leva även med dem.
Pappa ❤ Du är älskad och mycket saknad ❤ Du och mamma gav mig mitt liv, och jag är tacksam för de femton år jag fick tillsammans med dig. Vi ses nån gång igen, nånstans.
Här intill fanns förr Shells bensinstation. Den stängdes och ST1 tog över bränsleförsäljningen, som sker från obemannad plats. Alltså bränslet köps med bank- eller kreditkort.
I byggnaden där Shell tidigare sålde allt möjligt som hör bilar till, och även ätbart och drickbart, öppnades en ny försäljningspunkt som heter Selli.
Det finska ordet huoltamo kan betyda allt från garage till verkstad, men också bensinmack.
Verbet huoltaa betyder underhålla, ge service, reparera.
Öljynvaihdot = oljebyten.
Pyyhkijät = vindrutetorkare.
Polttimot = lampor av olika slag.
Renkaiden vaihdot = däcksbyten. Rengas = däck, vaihto = byte. Vaatteiden vaihto säger finnen om klädbyte, och det går även att göra vaihto i matcher, byta ut spelare.
Kysy lisää = fråga mer!
Det är bloggväggen BP som håller i trådarna för den trevliga söndagsutmaningen Skyltsöndag.
Fredag 11 november: 3960 steg. Till och från massage, sedan till Degeri Sport Bar. Tog skjuts hem. Man får ju inte bli överaktiv 😄 Viktigt också att tanka kalorier i gott sällskap! Och att skåla för livet, för vänskap och för att det var den 42:a dagen på raken som jag varit aktiv, promenerat.
I dag vernissage i Päivis hemgalleri, efter det företagarnas fest med prisutdelning. Bägge blir ju jobb för mig. När jag nu en gång är där, på festen, så… Det är helt ok, ibland, att jobb och fritid går hand i hand. Mitt jobb är, och har alltid varit, en livsstil.
I dag har jag förhandsröstat i församlingsvalet. Här fanns för länge sedan Sparbanken för Östra Nyland, i ett vackert stenhus som sedermera revs, tyvärr. Bankhus blev det sedan ändå av det här som av vissa kallas ”squash-hallen”. Och då Aktia-banken försvann från stan flyttade församlingen hit och nu heter platsen Kyrktorget.
Hittills 2700 steg i dag då jag gick till och från massagen, och en kort promenad till blir det ännu ikväll till och från en krog. Måste ju tanka in lite kalorier också 😀
Annars tänker jag ibland att det måtte vara trist att läsa denna blogg 🙄 Inget rafflande kärleksliv att rapportera om. Inläggen handlar om promenader och jobb…
Frågan infinner sig. Är det många 60-åringar som har ett rafflande kärleksliv? Är jag udda på nåt sätt? 😱😂
Och hur ska jag kunna träffa någon ny kärlek då jag jobbar så mycket? Vem orkar se på mig som vecka efter vecka sitter vid datorn och ger järnet för att en lokaltidning ska komma ut? Snudd på arbetsnarkomani.
En hälsoblogg skulle det här heller inte bli, så jag ska fortsätta lyfta fram mina ohälsosamma vanor också.
Ni är många som läser, det ser jag genom statistiken. Tacksamt många kommenterar också. Många av er har jag aldrig träffat IRL, men ni är jättefina vänner ändå ❤
Så även om jag ibland undrar, ska jag fortsätta blogga är svaret rätt självklart: Klart jag ska! Till mångens glädje och kanske till någons förtret 🤣
Temat hos Elisamatilda denna fredag är mörker. Och visst är det mörkt ute mest hela tiden nu. I dag vaknade jag till ytterligare en grå och regnig dag. Men sådär överlag har jag nu den här hösten, då jag börjat promenera varje dag (hållit på sedan den första oktober), tyckt att det är bättre så här ändå. Snö och kyla och halka gör ju promenaderna lite krångligare.
Har inte fått mina Ice bugs ännu, väntar på att sportaffären ska höra av sig då skorna jag beställde har kommit.
Vad tycker du om att vrida klockan åt det ena eller andra hållet?
– Jag tycker det är onödigt. Vi kunde ha normaltid året om.
Vad innebär mörkret för dig?
– Ju äldre jag blir, desto tyngre på något sätt. Försöker lätta upp det med mjuka lampsken och levande ljus.
Har den här hösten varit mörk eller ljus för dig?
– Ljus om jag ser till mående, och så där allmänt sätt odlar jag tacksamhet bland annat för att vi inte har krig i vårt land. Mörk har hösten varit för att den är en dyster årstid med bara några få ljusa timmar.
När famlade du senast i mörker?
– Jag gör det ibland om jag behöver på toa mitt i natten.
Av vilken anledning var du senast uppe mitt i natten?
– Jag fick inte sömn natten mot i dag så jag började lyssna på Radio Extrems maratonsändning Näsdagen till ära. Sedan förivrade jag mig och sa att jag donerar femtio euro till insamlingen om programledarna ringer upp mig, och det gjorde dom 🤣💪 Så där satt jag i direktsändning per telefon halv två på natten.
Ni som följer min blogg vet att jag revolterar och köper en adventskalender redan i oktober eftersom de kommer ut i affärerna då. Sedan öppnar jag luckorna 1–24 november. Nu har jultårtorna, som vi kallar dem i Finland, börjat säljas så då är det dags att äta den första.
Pusslet blev klart i tisdags. Jag har alltid sagt att ingen annan får komma och stöka till det då jag pusslar. Men nu hade jag en kompis hos mig, som brukar hjälpa med olika praktiska saker, och vi satte som teamwork de sista sextio bitarna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 