Nu tror jag faktiskt att jag lyckats ta en bild, eller fotografera från sådan vinkel, att det är något jag inte visat förr. Alexandersgården, en innergård, en genomfartsgård. Från Alexandersgatan mot kyrkan och restaurang Locales terrass och parken där statyn av Jacob af Forselles står.
Jag tog en kort promenad på kvällen. Brukar få ont i ryggen så jag klarar inte längre sträckor, men jag tror att det är just promenader och cykelturer som skulle hjälpa mig att stärka ryggen.
Det var bara +4 grader, krispig luft men mycket skönt med sol och ljusa kvällar.
Jag tänker ibland att människan har rätt att vara ledsen. Även om tacksamhet är det jag ytterst vill känna, då vi tillsvidare har fred i vårt land… så händer det saker som påverkar mig och gör mig nedstämd. Då FÅR jag vara ledsen. Och så tror jag att morgondagen blir bättre.
Varje gång jag kommer ut en liten sväng och knäpper några foton på måfå känns det bra då jag kommer tillbaka hem och kan sätta några nya bilder ut på bloggen eller i mappen för kommande inlägg.
För min del är det mest en kul grej, inget jag blir sömnlös över 😂
Det här låter ju ändå lite spännande. Något att vänta på under veckan som kommer. Alltså att någon ska höra av sig och att vi har mycket att prata om.
Sedan är det alltid bra för mig att bli påmind om att jag måste få lugna stunder, lära mig säga nej.
Jag har blivit bättre på det 💪👍, också då det gäller att sätta telefonen på ”stör ej” mot kvällen.
För det första har jag inga färska bilder från vardagen att sätta ut på bloggen. Så jag tog en bild av en mattidning där jag försökte hitta inspiration.
Det är det här med foton till bloggen jag avser ibland då jag säger att det känns trögt och att jag undrar vem som kan vara intresserad av att läsa det jag skriver. Det oaktat har jag dagligen mellan 200 och 300 läsare, så ett stort tack till er som tittar in här och ett särskilt tack till alla som lämnar kommentarer ❤
Själv ska jag faktiskt fylla 60 år den här våren, och om inte något virus på ett eller annat sätt sätter stopp för det, ska jag ha en fest. Efter det får det vara slut med större fester, om jag skulle råka leva tills jag fyller 70, 80 och mer 😀
Som sagt, födelsedagen ska firas, men inte med kaffe och tårta.
I dag är det svårt att förutspå framtiden, ens så mycket att jag skulle våga lita på att en fest kan arrangeras. Jag kan ju bli sjuk. Och då man ser vad som hände i Ukraina… så vem vet hur livet här ser ut om några veckor?
Men jag väljer att känna tillit, det har jag lärt mig genom Natthikos bok ”Jag kan ha fel”. Jag försöker också leva med en öppen hand i stället för med knuten näve, och jag släpper allt jag kan släppa, för att finnas så mycket som möjligt i nuet.
Detta ”nuet” har bestått av hårt arbete för NÖ:s storspridningsnummer som kommer ut på torsdag. Ett jobb som fortfarande ger mer än det tar. Men vad vet vi om morgondagen? Ingenting. Så låt oss leva i nuet så mycket vi kan.
Att leva i nuet betyder ändå inte att man ingenting planerar. Såsom någon hade sagt till Björn Natthiko, ”barn ska till skolan, vi ska ha mat på bordet, ska vi iväg får vi inte missa bussen”. Och ja, tidningen gör att jag måste planera massor och hålla deadlines. Men mitt i allt detta måste jag också känna tillit, våga släppa oro och frågor som tumlar runt i huvet.
Från tomatfröna syns ännu inget grönt men jag rapporterar direkt om där händer något.
Ekplantan på balkongen tycks ha överlevt. Väntar också på att den ska få skott snart som blir nya blad för nu finns bara en kal stam.
Det känns lite som att jag inte hinner med, om jag tänker att jag skulle vilja dokumentera min vardag och berätta vad allt jag gör. I och för sig är ju även detta dokumentation. Då jag suttit i bilen på torget och genom vindrutan tagit två foton. Under tiden som jag väntade på att en fotograf för Nya Östis sprang runt och tog andra bilder 😀
Men visst har vi ståtliga byggnader som omringar vårt torg?
Jag har jobbat en stor del av dagen. Med layoutdirektiv för vårt kommande storspridningsnummer och utgivning av texter. Men lite Bingolotto ska det också bli.
Har ibland tänkt i samma banor som min bloggvän Johanna, Från andra sidan Potten… Finns det någon som orkar läsa mina vardagliga inlägg? Mer eller mindre trista är de ju. Inget händer.
Men jag har inte tänkt sluta skriva, inte lägga ner bloggen. Det känns fortfarande roligt att leverera ett inlägg per dag eller två. Så länge som det känns så, och så länge som jag har 150-250 läsare per dag håller jag på.
Tiden går verkligen fort när man har roligt, sägs det ju. Det här är sista söndagen i april månad och den ska firas med en rejäl och riktig skylt. Ibland drar jag till med andra slags texter, sådana som finns på planscher eller texter på trottoarer. Tröskeln att vara med i denna utmaning är låg. Den förvaltas av bloggaren BP med bloggen Konst eller Konstigt, och är en av många roliga utmaningar som finns i Blogglandia.
Städat och fint, och första kvällen jag kunde sitta ett par timmar och läsa på balkongen.
Har varit med mamma i affären i dag och köpte hennes favoritmat som take away från ett matställe, wienerschnitzel med pommes frites som hon äter två dagar.
Annars har jag mest tagit det lugnt. Läst tidningar och böcker, sett på tv. Ägnat en timme åt en större artikelhelhet för Nya Östis. Imorgon fortsätter jobbet med det. Men jag är nöjd med mig själv och hur jag nuförtiden prioriterar jobb och fritid.
I dag regnar det men tycks vara +10 grader ändå. Regnet behövs, det binder sanden och dammet som ännu finns på gatorna. En del av gatan där jag bor putsades på förmiddagen.
Ska ta mamma till affären i dag och mot kvällen jobba ett par timmar med en större artikelhelhet.
Nu är den här stationen nedläggningshotad, eller ja – det är bestämt att ST1 stänger den efter den sista maj. Många är ledsna och besvikna eftersom servicen här alltid är god. Bra service får man på andra stationer också, men mig veterligen finns det inga servicemästare som likt Johnny här på bilden kommer pilande med ett glatt leende på läpparna.
Det finns ett upprop på adressit.com som kan undertecknas av alla dem som vill ha den här stationen och dess människonära service kvar.
Fullt upp har jag. Hoppas det blir en stor tomatfamilj ❤ 🍅
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 