Konst i Kapellparken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Barbro och jag träffades på restaurang Kapellets terrass i dag för att ta ett glas mousserat och jag åt en smörgås med skagenröra. Plötsligt kom jag ihåg att det var precis på dagen fem år sedan jag blev egenföretagare! Så det var ju något att skåla för.

Datumet den 17:e finns också alltid kvar i minnet för Barbro. Hennes man, och min käre kollega, gick bort efter en lång tids sjukdom den 17 oktober. Men som vi sa. Livet går vidare. Ibland gråter man då allt känns alldeles för tungt. Men vi har också skrattat mycket för det finns ju en massa minnen och anekdoter från vårt gemensamma förflutna som aldrig dör.

I dag skrattade vi mycket åt den moderna konst vi såg i Kapellparken 😂
Jag vet att många inte ens skulle kalla allt det här konst, men vi tyckte det var roligt att göra våra tolkningar av verken.

Den första bilden visar ett slags skulptur, ett vattenfall och det känns verkligen som ett riktigt konstverk, gjort av Tero Maksimainen.

Det här konstverket heter Kumiverkkopuu (Träd med nätgummi), och det roade oss mycket.
Sedan hade vi en ”krokodil på rymmen”. Klart att det finns krokodiler i Kapellparkens damm!
Barbro höll på att misstag trampa ihjäl krokodilens små barn 😱😂
Tror att det här verket hette Pyhä konna, en helig sköldpadda. Men det finska ordet konna betyder också bov.
En labyrint av stenar. Namnet på konstverket minns jag inte längre.

Fem en fredag, Oundvikligt

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Vad gör du när solen går i moln?
– Knappt så att jag minns det. Solen har sällan gått i moln de fyra senaste veckorna. I dag gjorde den det för några sekunder då Pia och jag åkte till Strömfors på ett jobb. Jag hojtade till ”ETT MOLN!!!”

Hur tar du en paus en sommardag?
– Viktigt att pausa nu i sommarhettan med mycket vatten, ha tre fläktar som går inomhus, söka sig till skuggan om jag är utomhus. Pausar i jobbet genom att dricka vatten, sträcka på benen. Tar ibland cykelturer såsom av bilden synes.

Vad händer alltid under din sommar?
– Jag jobbar mycket. Men det finns också annat som alltid hör sommaren till. ”Sommar med Ernst” på tv och Bingolottos sommar. Att kolla när J.L. Runeberg-fartyget kommer till Lovisa första gången i juli. Så ofta som möjligt ut på mat och god dryck med vänner. Nu under pandemin bara korta resor som inte för mig många mil bort från Lovisa.

När är din sommar slut?
– Jag har ingen semester så jag pekar inte på den. Lediga dagar har jag då och då året om. Men sommaren är slut då löven fallit från träden och då det börjar vara så fuktigt och kallt att jag inte längre kan sitta på balkongen. Det har jag å andra sidan inte kunnat göra nu heller, de fyra senaste veckorna då vi haft +32 grader 🌞 och nätterna har inte heller varit kallare än +22–+26.

Vilken är den bästa aktiviteten under sommarregn?
– Skulle det äntligen komma ett regn snart tror jag att jag direkt skulle gå ut och ställa mig där och låta mig bli genomblöt 😂🌧 Skulle det regna många dagar i sträck, då skulle jag kanske läsa, lägga pussel, städa skåp osv.

Somnar med Ernst

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ja, du läste rätt. ”Sommar med Ernst” kan hos någon bli ”Somnar med Ernst” och så får hon titta på reprisen 😀
Brukar hända min syster ibland. Tillsvidare har jag inte somnat med Ernst.
Hans sällskap blir det ikväll. I går var jag på Saltbodans terrass med en före detta kollega. När jag cyklade hemåt vid 21-tiden var det fortfarande +29 grader och två timmar senare +26.

Aforism som hyllning till Pride-rörelsen på Drottninggatan i Lovisa.
”Kärlekens största kraft ligger däri att den gör att allt den rör vid blir/känns heligt” (Caritas översättning).

Vi hade redaktionsmöte på terrassen till en sommarrestaurang i dag. Säkert fortsätter vi så en tid framöver. Sitter utomhus så länge vi kan. Sedan om coronan åter tar över har vi Teams, och överlag sparar vi också tid och miljö med att träffas över nätet. Att ha riktiga möten tête-à-tête är förstås också viktigt 👍

Lovisabilder, rådhuset

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
I Lovisa talar vi inte om stadshuset, det här är rådhuset. Här fanns en gång tingsrätten och polisstationen, och små arrestutrymmen i källaren med rejäla galler för fönstren. Gallren torde finnas kvar.

Här har också funnits en bostad, eller kanske de rentav var två, i övre våningen. Jag har vaga barndomsminnen från dem och också från polisens utrymmen. Då jag var kring tjugo år gammal jobbade jag på tingsrätten, faktiskt till och med som stämningsmannens vikarie. I dag tycker jag att det var konstigt att jag fick ett så ansvarsfullt jobb i en så ung ålder.

Egentligen väller minnena över mig, för jag har också jobbat som springflicka för Lovisa stad och som vikarie i stadens telefonväxel då den fanns i detta hus.

Bilden tog jag i måndags på kvällen då kommersen på torget var över. Planteringarna har fått mycket beröm, och det tycker jag stadens trädgårdsavdelning absolut ska få.

Nära havet vill jag bo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Och så är det också. Jag bor ganska nära havet. Sommartid tar jag mig dit på cykel inom tio minuter. Det här är en av de nyaste rastplatserna vid Lovisaviken. En bastant, lagom låg mur som man kan sitta på. Ett lika bastant stenbord med stolar av sten finns också. Inget som någon med skadegörelse i sinnet kan slänga i havet. Muren och bordskonstruktionen ska också hålla för väder och vind.

Skönt med ett dopp tycks änderna tänka. Själv skulle jag också gärna plaska i Lovisaviken nästan dygnet runt nu i denna värme 🙂

Glad måndag! 12-07-2021

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Är tillbaka på jobbet och antar att det är full fart hela dagen med redaktionellt arbete. Gör därför ett förhandsinställt inlägg, och använder en bild från den tredje juli då jag var på 50-års fest. Och naturligtvis är det festföremålet själv som har bakat, fixat till, även de här godsakerna!

I skuggan under äppelträdet

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… på hemmagården blåste det skönt i dag. Satt där en stund och tänkte på ingenting.

Annars var det +32 i skuggan. Fortfarande inte en droppe regn (ja, förutom de tjugo som kom i torsdags så att det blev några prickar på asfalten).

Fick en extra fläkt av min syster och hennes sambo. De har luftkonditionering i sitt hus. Jag behöver fläktarna för att kunna sova. Hittills har det lyckats fastän jag har +30 grader inne. Förra natten var det inte svalare än +22.

Men, men… snart är det höst och mörkt och kallt, blåsigt och regnigt och sedan kommer snön och halkan 🤣 God jul!

Bilen jag hyrde för några dagar. Mest blev det praktiska körningar. Hade gärna gjort någon liten utfärd, något trevligt för mig själv. Men har inte orkat i hettan.

Jobbade halva dagen i dag. Med ledaren och andra texter. Imorgon full fart igen för att få torsdagens tidning klar.

Skyltsöndag, den 11 juli 2021

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Då jag tog den här bilden tänkte jag inte alls på att skylten med pizzerians erbjudande kom med 😂 Så det blev liksom Skyltsöndag på riktigt! Fler skyltar hittar du hos utmaningens förvaltare, Konst eller Konstigt, bloggvännen BP!

Och som pricken på i:et, som bonus, kalla det vad ni vill – kommer en lektion i finska.

Den dumme lär sig inte, hen vet.

Aforismerna har målats på trottoarerna i Lovisa av Senni Koskenvesa. Bidrag för projektet, som koordinerats av föreningen Hakeva, har fåtts bland annat av Lovisa stad, Aktia bank, Lovisa företagare, Färghandeln Lovisa och bokhandeln i Lovisa.

+26 ännu på kvällen igår

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… och +30 i skuggan i dag då jag tog mamma till affären. Skulle sedan hämta mat från Skeppsbron, i hopp om att få take away. Men det fanns ingen P-plats för bilen på ett avstånd som hade känts okay att promenera med två matportioner i famnen.

Bilden tog jag i går, också på Skeppsbro-området, där jag var med Barbro och Nina på några glas vin. Ännu vid tiotiden på kvällen var det +26 grader varmt.

Det enda som oroar lite är att smittspridningen av corona och deltavarianten ökar, mest bland unga personer… men inte går ju vi äldre säkra heller. Folk firar semester på hemmaplan, det är massor av människor i rörelse i Lovisa. Bra så, med tanke på företagens överlevnad. Men som sagt, lite oroande också med många fester och evenemang.

I regionen där jag bor har vi övergått till epidemins accelerationsfas. Risk finns för att det blir begränsningar för sammankomster igen.