Det är trevligt då någon bullar upp med sju sorters kakor så att man kan fira ett så kallat gammaldags kafferep. Min kollega Nette och hennes familj har mycket som är inspirerat av 1940- och 1950-talet i sitt hem. Jag visar inte bilder på de möblerna nu, men kafferep firas ju inte lika ofta i dag som förr.
Och jag hade ju inte tänkt på sådant som att många kakor var ljusa på den tiden eftersom alla inte hade tillgång till exempel till kakao. Gräddtårtor var inte heller jättevanliga, men mackor kunde man svänga till.
Jag minns att ett av mina ex inte tyckte om det ordet. Han tyckte kanske att det var negativt laddat. Jag tycker ordet är ganska kul. För mig betyder det att jag är utomhus så länge eller så pass mycket att jag får nästan för mycket frisk luft och blir trött, samtidigt som jag mår bra!
Men efter en förgiftning mår man ju vanligtvis inte bra. Fråga bara Alexei Navalny.
En glad hund, Bella, njuter i vattnet.
I dag var jag med väninnan Pia och hennes hundar Vanya och Bella ute på Sågudden. +15 grader, sol och ganska varm vind. Perfekt väder! Jag är tacksam för att jag har vänner, och även min syster, som då och då tar med mig på bilturer både till affärer och för att få naturupplevelser en bit bort från hemmet i centrum.
Vy mot söder.Motsols. Alla har inte tagit upp båtarna men den här har dragits upp på stranden.
Nu är det svampplockningstider. Mumin har också gått ut i skogen. Plötsligt får han syn på en lite annorlunda svamp och börjar syna den närmare i sömmarna 😀
– Plocka eller inte plocka, tänker han.
Sedan börjar svampen prata. Och då undrar Mumin om han redan har ätit för många svampar, varav någon gett honom hallucinationer!
Tänk så mycket man kan se i en enda bild.
Välkommen oktober månad! Med sol och blå himmel hos oss i dag och +16 grader!
Ibland undrar jag hur mycket man får skämta, och om vad man får skämta? Hänger det ihop med vilken position man har? Eller på vilket sätt man skämtar om allt möjligt som har med olika känsliga saker att göra?
Skämtar man om corona, som jag kom att tänka på i dag, så måste man göra det med finess. Annars tar många illa upp…
Carita i affären, med munskydd! Foto: Pia Calenius
På Facebook skrev en präst nyligen ”Vi såg alla ut som stråtrövare i våra masker” då ansiktsskydd krävdes vid en avskedspredikan. Jag tycker det är helt ok att skriva så.
I apoteket hälsade jag på en bekant i dag och han såg först frågande ut. Han kände helt tydligt inte igen mig. Sedan återvände han och sa nåt i stil med ”ja, vi ser ju alla ut som rövare nuförtiden, inte lätta att känna igen” 🙂 Också en helt okay kommentar, anser jag.
Vi rekommenderas att använda munskydd i affärer, i banker, i posten, i kiosker, på gym och i simhall (ska man simma med dem vet jag inte)… i bibliotek, i idrottshallar, i många skolor osv. Det är BRA! Men ganska få följer rekommendationerna verkar det som.
Men det här är ju egentligen petitesser.
Om man jämför det med den första debatten mellan presidentkandidaterna i USA. Där finns det ju inget annat att säga än ”katastrof, ovärdigt, onödigt, dumt, barnsligt, förfärligt”… Jag kollade inte debatten. Det räckte med att se korta sammandrag. Vart är USA på väg…?
Ganska länge sedan jag lade ut ett inlägg med fina fönster.
Nu när vi inte kan resa någonstans får jag titta tillbaka på bilder från fjolårets läsarresa med Nya Östis som gick till Frankrike och Italien.
Brukar göra förhandsinställda inlägg inför de dagar som jag vet att jag har jobb från morgon till kväll.
Lovisavyer brukar uppskattas, såväl av personer som aldrig besökt staden, som av dem som varit här eller bor här 🙂
Parken jag visade bild på för några dagar sedan. Här med utsikt mot Lovisaviken, som bara skymtar där långt borta.Jacob af Forselles park. I bakgrunden restaurang Locale och längst borta en skymt av rådhuset.Vattugränd, från åsen blickar man ner mot Lovisaviken.
Allt mer höstlikt på balkongen. Tomatplantorna, som inte syns på fotot, håller jag på att klippa ner och forsla ut. Lite i taget.
Jag har haft en lång och ganska stressig arbetsdag i dag. Olika omständigheter har bidragit till att jobbet för tillfället är mer krävande än vanligt. Men det brukar ordna sig bara man tar det lugnt, en sak i taget och såväl prioriterar som delegerar.
När jag är trött på kvällen och ibland tycker att jag bara stirrar tomt framför mig och inte har ett normalt liv… brukar jag tänka så här: Jag har ju ett välsignat liv! Med ett intressant och givande jobb!
Tänk att jag klarade det där med att sadla om då jag var 54 år gammal! Journalistiken finns kvar, men jag har mitt företag.
Och idag då jag tog min eftermiddagspaus köpte jag en cypress.
En annan glad nyhet är att frilanspresskorten jag under en längre tid planerat, men inte hunnit få klara för tryckeriet, nu är i det skedet att de snart trycks och lamineras. Yes!
Mitt sätt att protestera mot julförsäljningen som börjar allt tidigare i affärerna är att köpa en adventskalender redan nu och smaska i mig pralinerna från den första oktober till den tjugofjärde oktober.
Ser jag en jultomte rumla runt mellan hyllorna innan september är slut kan jag däremot inte nödvändigtvis ta ansvar för min reaktion…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 