Bilder från min lördag

Mycket humor ska man ha för att kunna se det positiva i dagens väder. Jag knatade iväg till jobbet, som i dag gick ut på att öppna dörren till Nya Östis utrymme för kransbindningskursen för årets luciafölje.

Det regnade och blåste. Mitt fina paraply vände sig ut och in. Vattnet forsade längs gatorna. Lockarna jag hade gjort för att vara fin i håret, de blev förstås raka direkt.

Tillbehör på kursen.

Sedan var det dags för julmarknad vid Skeppsbron. Det var disigt och blött, stora bruna vattenpölar på parkeringen. Men tradition är tradition och även om såväl försäljare som marknadsbesökare troligen var färre på grund av vädret, så kom många till marknaden ändå. Jag vill alltid köpa Gunnevis bröd, och så gjorde jag också i år.

Trädgårdsbordet på Konungsdammens gård.

Ljung och lingonris och mossa trivs troligen i det fuktiga vädret. Men klart att det är aningen mer stämningsfullt med snö. Det blev nästan lervälling på sina ställen där folk traskade runt på gården för att beundra alla fina dekorationer familjen hade lagt ut.

Kungsdammens vardagsrum.

Här väntade jag med avsikt att folk gick ut ur bilden. De traditionella julhemmen i Lovisa är mycket välbesökta. Ibland blir det nästan rusning, och då känns julfriden avlägsen. Men sedan faller åter lugnet. Gästerna uppför sig också väl. De är lågmälda och tar hänsyn till varandra och till hemmens invånare.

Verandan i Kungsdammen.

Sätter eventuellt ut fler bilder ikväll. Blir rätt mycket nu då det är öppna julhem två veckoslut, julmarknader med mera 🙂

Självständig

I samband med självständighetsdagen sitter jag ensam hemma och tittar på tv (speciellt alla sändningar som har med självständighetsdagen att göra), dekorerar pepparkakor, läser, äter nachos, skriver dagbok, planerar och städar inför ommöblering… osv.

Då slås jag plötsligt av tanken att jag har varit självständig och levt ensam, över fem och ett halvt år! Jag har överlevt skilsmässan från våren 2014, jag mår bra!

Då jag i dag städade bland olika dokument hittade jag några gamla mejl från sommaren 2014 som jag ännu inte hade raderat.

Jag blev nästan förskräckt. Kände knappt igen mig själv i texten… så ledsen och totalförstörd jag var den sommaren… 😦

Jag nedvärderade mig själv  något helt fruktansvärt, och lyfte min ex-makes nya kvinna till skyarna. Hon hade ju allt det jag saknade.

Jag raderade mejlen. De har levt ut sin tid.

Samtidigt förstår jag och förlåter mig själv. Jag tror att det var nödvändigt att jag skrev allt det jag skrev då, både via mejl, i dagbok och på bloggen.

I dag tänker jag för det mesta att jag har det bra då jag får göra som jag vill. Det finns ingen som gnäller över hur mycket jag jobbar, vad jag äter och dricker, när jag lägger mig, när jag stiger upp, när jag städar eller inte gör det, hur jag inreder mitt hem osv.

Men jag kan erkänna att jag ibland tänker att jag kanske borde bli aktiv på nån dejtingsajt igen?

För sådant som läget är nu tar ingen man kontakt med mig. Jag jobbar kanske för mycket? Men ingen flirtar med mig, ingen bjuder ut mig, ingen sms:ar eller ringer.

Tror ni att jag är en skrämmande figur för att jag är en offentlig person i en liten stad?

Caritas julkalender, lucka 6

Tack morfar för självständigheten, du gav ditt liv för vårt land ❤

Jag brukar sätta fram ett foto på min morfar den här dagen, eller mot kvällen då jag ser på slottsbalen på teve. Självständighetsdagens fest är inte längre enbart allvarstyngd, med filmen Okänd Soldat och högtidliga tal. Finland har börjat fira gladare fester.

Tyvärr syns ju en del protester också. Protester mot att bara vissa är inbjudna till slottet, osv.
Demonstrationer där flaggor med hakkors vajar har lyckligtvis förbjudits av myndigheterna.

Finlands självständighet firar alltså 102 år i dag ❤ Vi har våra veteraner att tacka för mycket och vi ska aldrig glömma deras insats, inte ens fastän vi kan vara gladare i firandet nu.

Och pepparkakorna blev riktigt fina! Jag fick hål på tuben med kristyr med hjälp av en vass brödkniv… sågade försiktigt. Men hur svåröppnade får tuber vara?!

Alla sex pepparkakor blev inte vackra. Men jag gör som bloggare överlag, visar det bästa och åt upp den som såg värst ut 😀

Fem en fredag, flyttfågel

Hos Elisamatilda är det i dag flyttfrågor som gäller. De passar mig som hand i handske, jag har flyttat ofta!

Annars har jag ledig dag och ska försöka ha det riktigt skönt utan jobb, det är Finlands självständighetsdag – återkommer till den i min sjätte kalenderlucka senare i dag 🙂

Flyttlådor i mitt förra hem i augusti 2017.

Om du skulle migrera på hösten, var skulle du bo?
– Kanske södra Frankrike eller vid spanska kusten. Lagom värme för det mesta under den tiden där.

Hur länge har du bott i din nuvarande lägenhet/hus?
– Två år och två månader.

Vad är något du skulle vilja förändra hemma?
– I min lilla tvåa trivs jag med att ha sovrum och arbetshörna i samma rum. Men det har dröjt länge att få allt klart här. Nyligen köpte jag ett nytt skåp och ser nu fram emot att få sov/arbetsrummet klart.

Hur många gånger i ditt liv har du flyttat?
– Jag har tappat räkningen, men helt fel slår det knappast om jag säger cirka trettio. I Lovisa har jag bott på nästan alla gator 😀 I Stockholm på två adresser, i Helsingfors på en.

Bor du där du vill bo?
– Ja, det gör jag absolut just nu. Lugnt hus, trevliga grannar, här finns hiss, fin planlösning i min bostad, drygt femtio kvadrat räcker bra! Dessutom har jag bara några hundra meter till torget, till närmaste affär, systembolag, kyrkan, krogar, redaktionslokalen osv.

Det var sannerligen inte lätt…

… att få ut något ur Dr Oetkers kristyrtub. Den får inget bra betyg, tyvärr. Det fanns inga instruktioner om hur man ska få ett hål där kristyren ska komma ut. Jag klämde och klämde på tuben men inget kom ut, jag värmde den under varmt vatten enligt instruktionerna (om innehållet känns segt).

Men jag har nog för mig att man behöver sax eller nål eller något annat farligt verktyg för att få upp ett hål på den smala spetsen.

Då jag hade jobbat hårt en dryg kvart med olika redskap fick jag ett litet hål i ändan av tuben. Men sedan krävdes massor av kraft i nyporna för att få ut kristyren och snyggt blev det inte på pepparkakan…

Jag gav upp och ger det här ett nytt försök i morgon…

To be continued!

Caritas julkalender, lucka 5

Vi e lite suddåga… å så e vi gröna!
Å inga siiir vi heller någo! Myssån ha rasa.

Men vi är inga aliens. Och inte överdrivet gröna i vårt tankesätt heller.
Det är fotografens fel att vi blev oskarpa. Att mössan ramlat ner framför våra ögon är också någon utomståendes fel.

Vi mumlar inte heller i skägget.
Vi är mysiga och snälla ❤

 

Första hyacinten

Så liten men så fin ❤ Jag tycker det är fint också att rötterna syns i glasskålen. Jag vet inte om det är bra att ta bort plastkrukan den står i då man köper den, men jag hoppas det går bra så här. Hyacinter står ju inte sig jättelänge, men de doftar så gott.

Ljuset är också från blombutiken bakom hörnet.

I dag har jag hunnit gå på massage. Fredagen är annars massage-dag, men den här fredagen är det helg i Finland då vi firar vår självständighetsdag.

Nu på kvällen ska jag förbereda möbelflytt här hemma. Nya skåpet från Ikea ska monteras så småningom. För att det ska få plats ska en vit hurts och ett litet datorbord ut. Två andra skåp ska flytta till andra rum, och slutligen kanske även sängen byter plats… så det är rätt stora saker på gång 😀 Och det blir jättestökigt innan allt är klart.