Påskhelgen stundar om ett par veckor, men små påskliljor vill man ju ha hemma ändå, redan nu.
Ja, man önskar ju att man kunde skriva om något annat än coronaviruset. Men våra liv påverkas just nu av det i så pass hög grad att det inte alltid går att undvika.
Vi kan säkert lära oss något av krisen. Nu värnar vi mer om varandra, håller kontakt via sociala medier, ringer varandra och hjälper med bland annat livsmedelsinköp.
Vi blir också innovativa. Näthandel är inget nytt, men den blomstrar nu för många. Hemleveranser av allehanda varor har också blivit vanligare.
Min syster ville se trapporna på åsen så vi var där i går. Det var en ganska bitande kall vind, men klarblå himmel och fin utsikt över Lovisaviken.
Trevligt att se vissa hus från annat håll, till exempel gårdssidor, oftast är det ju fasaden man ser då man går på gatan förbi ett hus.
Utsikt över en del av gamla stan och Lovisaviken.Förbi och genom sådan här terräng har trapporna byggts. Fascinerande med dessa stora mossbelupna bumlingar.
En uppiggande och omtänksam och glad skylt på grannens dörr. I oroliga tider som dessa behöver vi lite sådant här också. En allvarlig sak, och man kan se på den ur olika vinklar.
Det är bloggaren Konst eller konstigt, BP, som förvaltar den trevliga utmaningen med söndagsskyltar.
Lite frisk luft behövs varje dag. Solen skiner, vi har plus två grader och en kall vind. Men skönt att komma ut från bostaden en stund, helt isolerad är det inte bra att vara hur länge som helst. Vi åkte med min syster till badstranden och så besökte vi trapporna på åsen och sedan var vi en sväng i mataffären.
Badstrandens badhytter.
Lite ny målning och några nya bräder här och där, speciellt på den bortre hyttens dörr, skulle behövas. Hoppas staden fixar det här senast i sommar.
Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.
Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.
Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.
Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.
Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.
Såhär års vill jag ha vårblommor på bordet och även understöda lokala företag.
Tog i dag en kort promenad på en knapp kilometer. Solen sken, det blåste lite och var kanske ett par grader varmt. Fint väder med andra ord.
Hade ärenden till bokföringen. På dörren fanns en lapp med STOPP-märke och text om att förkylda personer eller människor som nyss varit utomlands inte får komma in. Postlåda fanns. Jag kunde i all hast överlämna mina papper och traska vidare.
Vår vackra kyrka.
Följande anhalt var inte kyrkan den här gången, men ett föreningshus där jag hade post att lämna i en låda.
Jean Sibelius smittar i alla fall ingen i dag.
Blomsteraffären bakom hörnet till mitt hem hade öppet och där köpte jag vårblommor.
Vi inhiberade massagen, såväl massör som jag tyckte att det var bäst så.
Resten av dagen tillbringar jag ensam hemma.
Jag har inte varit så bra på att dokumentera min vardag här på bloggen. Alltså vardagen hemmavid 😀
Kanske för att jag tycker att den inte är / varit särskilt intressant.
Följer tv-nyheterna varje eftermiddag, mot kvällen även Sveriges TV.
Nu finns det inte så många alternativ till bilder fotograferade utanför hemmet. Jag är inte 70+ så jag får gå ut, men jag undviker kontakt med andra människor en tid framöver.
Fem timmar har gått vid datorn till att planera kommande tidningar. Allt på distans. Massor av mejl en del telefonsamtal.
Mot eftermiddagen öppnar jag teven för att följa med senaste nytt på finländska coronafronten.
Finska lokaltidningen läste jag i morse, Hufvudstadsbladet lite senare. Har allt oftare börjat sitta vid mitt stora bord med tidningar och dagbok.
Här jobbar jag med Nya Östis. Mestadels via mejl och så redigerar jag texter. Ska så småningom börja räkna arvoden. Månaden lider mot sitt slut! Vi har bara en tidning kvar i mars.
Ett förstorat gammalt fotografi är ett fint blickfång i lokala livsmedelsbutiken K-Supermarket.
Eftersom jag sedan sommaren 2016 i huvudsak jobbat på distans, ensam hemma, skapar det här undantagstillståndet med anledning av coronaviruset inga större anpassningssvårigheter för mig.
Men allt möjligt är annorlunda ändå. Tiden till frissan inhiberades då hon blev sjuk. Tiden hos massören kan vi hålla kvar om vi bägge känner oss friska på fredagen och då hon kan ge massage hemma hos sig.
Handlade ganska mycket i affären i dag då jag fick skjuts av en väninna. Borde nu klara mig en vecka framöver.
Jag försökte hålla några meters distans till alla andra, men i praktiken är det omöjligt då någon överraskande dyker upp bakom ett hyllhörn.
När jag öppnade tv:n i dag blev jag förvånad då där visades någon gammal finsk, glad och rolig film… Det var inte de där allvarliga ministrarna på rad, men de lär dyka upp om en stund igen.
Så jo, mycket är annorlunda men det är bara att finna sig i det och vistas mycket ensam hemma de närmaste veckorna. Eller att ta sig ut i naturen till någon plats där det inte är folksamlingar.
Behöver å jobbets vägnar följa med hur alla restriktioner kring coronaviruset drabbar min stad. Det väller fortfarande in information från olika håll, speciellt om allt som inhiberas och stängs.
Men det kommer lyckligtvis också info om sådant som funkar, om telefonnummer och olika grupper som människor kan kontakta.
Så det har funnits att en del att skriva om också i dag.
I vanliga fall är det här inte en serie jag följer med. Jag kan halka in på den ibland och slötitta. Men nu kändes det nästan befriande med Hollywoodfruarnas tokiga problem och åsikter om varandra. Troligen är en hel del iscensatt, eller kan man vara så fåfäng och bråka såsom dom gör?
Hur som helst. Ibland vill jag se något annat än corona-corona, vilket nu kommer från så gott som alla kanaler.
Och nu då Finland äntligen tog sig till slutspel i fotbolls-EM skjuts EM upp med ett år. VA?!!!
Kommer jag åt den jäkla coronabacillen som förorsakade detta stryper jag den!
