Sensommartankar

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Motljus är vackert, här på min systers gård.

Jag ser de första gula löven på ett träd nere vid gatan där jag bor. Det är tionde augusti och prognoserna utlovar sol och sommarvärme på upp till +23 grader.

Än har vi sommar kvar. Många säger ”nu är sommaren slut”, bara för att deras semester är förbi och barnen ska till skolan. Jag har inga långa, betalda semestrar och jag har inga barn heller – så jag bestämmer mig för att sommaren hänger kvar ett tag till 🙂

Igår skickade en bloggvän från Sverige en länk till Youtube med Bo Kaspers Orkester och Christel Alsos som sjöng ”Håll ut” i Skavlans show. Den sången väcker många minnen och den har gett mig styrka de senaste fem åren i olika sammanhang.

I dag ska jag med goda vänner fira just det här. Att jag har hållit ut. Sommaren 2014 kände jag mig som ett vrak. Men allt sedan dess har jag ändå på något sätt lyckats hålla ut, uthärda olika former av inre smärta, känsla av uppgivenhet och frustration.

Känslan av tillit, allt ordnar sig, det finns rättvisa i världen – den försvann aldrig.

Och kanske det bästa av allt. Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen – godtrogen som jag är – var jag har mina riktiga vänner ❤

Bekväma skor

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer

… som man inte behöver promenera in, alltså försiktigt använda då och då så att det blir mjuka och att man undviker skavsår, är sådana skor som jag vill ha.

Därför har jag stora förhoppningar på dessa skor av märket Ecco. Då jag vill gå lite längre promenader och raskare än vanligt måste skorna vara bekväma. Jag hoppas kunna ha glädje av det här paret också i Italien på hösten.

Rätt storlek fanns inte i lokala skolaffären då jag var inne där för en vecka sedan. Men jag fick bra betjäning, sms-meddelande då affärsägaren visste att min storlek fanns i ett lager på annan ort och telefonsamtal då skorna hade kommit.

Jag köper ibland skodon via nätet, och man får ju vänta även på dem. Mest har det handlat om grova kängor med höga skaft. Kängor i min stil har jag aldrig hittat i Lovisa. Jag fick en kommentar på Facebook att ordet ”aldrig” kanske inte är så smart att använda, vilket jag tolkade som att det går att få vilka dojor som helst om man uttrycker sitt önskemål hos ägaren. Kanske han har broschyrer att bläddra i? Eller bilder att visa på annat sätt? Tål utredas eftersom jag gärna handlar lokalt.

Gillar den här väggen mot Cafe Favorits gårdsplan. Hoppas att den aldrig rappas fin och slät eller målas om.

Lunchade där med en väninna som var på Finlandsbesök. Annars bor hon sedan 25 år tillbaka i Bolivia. Glömde förstås att ta en selfie av oss båda…

Bilder tagna i förbifarten…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… på väg hem från två möten. Ibland blir det så. Jag tycker att jag har fotat ALLT i Lovisa. Jag kommer inte heller på att blogga om så mycket de dagar då jag har massor av jobb och det har jag haft i dag, från halv nio på morgonen till sex på kvällen.

Vi har många grönområden i Lovisa, den här ligger invid före detta stadsbibban och mitt emot församlingshemmet.
Mot andra hållet ser utsikten ut så här. I det rosa huset närmast kameran hade tidningen Östra Nyland sin redaktion 2010 och ett par år framöver.

Har inte varit så flitig på postcrossingfronten heller, men ändå skickat några kort i juli och i början av den här månaden. I dag fick jag det här kortet från Tyskland.

Avsändaren hade skrivit fel ID-nummer, kastat om två siffror. Men postcrossingen har ett fenomenalt system som hittar korten  så att man kan registrera dem i alla fall. För det mesta räcker det med att skriva från vilket land kortet kommit, datum då det skickats och namnet på avsändaren, om man lyckas tyda det.

Jag fick svar på min efterlysning / förfrågan om kortet med fel ID på fem minuter! Fantastiskt!

Skulle dokumentera min runda

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… men bara en gång kom jag ihåg att ta fram kameran 😀
Fick skjuts av en väninna till Tokmanni som ligger några kilometer utanför centrum, och sedan till bokföringen och så skulle jag ha nya färgpatroner till skrivaren… och DÄR tog jag den här bilden. Utanför lokala telefonandelslaget varifrån jag köpt skrivaren.

En sådan blomsterprakt! En stor eloge till den eller dem som skött blommorna!

Ordet OVIKELLO är dagens lektion i finska. Dörrklocka.
Lite symboliskt på något sätt, då jag har för mig att de här blommorna har ett namn som har med klocka att göra?
Ringer det nån klocka i någons huvud? 😀

Förberedelser med en vän

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… känns extra trevliga att göra i en trivsam miljö.
Ett stenkast från mitt hem ligger Osteria Locale. Sitter man ute på terrassen känns det i och för sig ibland som om man var mitt i en storstad, då motorcyklar och tunga fordon drar förbi på huvudstråket genom stan.
Men det är bara tillfälligt oljud. Och solen värmde på terrassen.

Någon har gjort en fin teckning av huset där restaurangen finns, inför deras kräftservering. Men egentligen undrar jag om det är banken (i samma hus) som man ritat här. Och restaurangen ligger i andra hörnet, borta till vänster, utanför teckningen?
Vacker utsikt från baren. Faktiskt skojigt att en mc-förare fastnade på bilden på gatan utanför.
Nära kyrkan ligger restaurangen också. Och nära mitt hem ❤

Måndag-tisdag-onsdag… tidningsjobb från tidig morgon till sen eftermiddag. Men känner att jag har fått rätt bra balans nu då medarbetare återvänt från sina sommarlov.

 

Glad måndag! 05-08-2019

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Den här dagen har varit späckad av jobb, så det här inlägget kommer sent.
Bättre sent än aldrig dock.
Och jag har träffat Robot-Robbe!

Många har ju fördomar mot robotgräsklippare. Allt från att det är lata och ansvarslösa personer som använder dem, till att de skadar igelkottar.
Jag ska i en artikel ta kål på en del av myterna, hoppas jag.

Skyltsöndag, den 4 augusti 2019

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Skyltsöndag är en av mina favoritserier, utöver Glad måndag som jag själv startat. Hos bloggaren BP hittar du länkar till andra skyltare.

Den här skylten fotograferade jag i Suomen pienin kauppamuseo (Finlands minsta bybutiks museum) i Skinnarby tidigare i somras.

Butiksbilen stannar här, står det på skylten.

Och så finns här reklam om tobaken Klubi 22 som Antti röker. Jag minns att min farfar också rökte det här märket.

Kulet och blåsigt

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!

Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.

Pigga gröna blad och några vissnade bruna.

Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.

Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂

Hur galet som helst, del 54

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!

Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.

Hundparkering.

Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.

Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…