När jag jämför tomatplantorna med den här bilden, tagen den 25 maj, inser jag ju att de har vuxit ”en aning” 😀
Nöp häromdagen bort sådant som jag trodde var tjuvskott… men jag antar att jag var lite för tidigt i farten. De kanske ska nypas senare? Dessutom behöver de inte nypas från busktomater. Jag har googlat men inte blivit riktigt klok ändå.
Nå, det är ju ett tag tills jag får skörd 😀
… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.
Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!
Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.
Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.
Jag inser att jag tre gånger på mindre en vecka har jobbat nära vatten. Men så ligger ju vattnet också nära Lovisa.
En kompis i Sverige sa att han avundas mitt värv.
En lyckans ost är jag nog också som har det här jobbet ❤
Och vad gjorde jag på fästningsön? Ja, det får ni läsa mer om i Nya Östis den 13 juni 😀
En fräsch kaka gjord på rabarber och ost gottade jag mig åt på Café Favorit i Lovisa i dag.
Inte för att jag vet om det är så mycket att fira då man får höra att man fått 170 euro böter av Herr Trafikpolis. Men vet ni, jag bara skrattade. Vad annat kan jag göra? Och då jag sätter olika problem och duster i proportion till varandra var det här en liten smäll.
Och rätt ska vara rätt. Det var JAG som i en lånad bil körde 59 km/h på ett område där högsta tillåtna hastighet var 50 km/h. Den som äger bilen ska inte få en prick i registret. Han satte ett kryss i en ruta och bestred anklagelsen att han kört för fort, och antecknade den skyldigas namn i en annan ruta, det vill säga mitt namn 😀
Jag bromsade in då jag kom från ett 80-område, men tydligen för sent. Polisen har bildbevis och det lönar sig inte att försöka påstå att FARTDÅREN inte var jag. Ljuger man eller klär man sig i lösskägg och påstår att det var nån annan, och så blir man fast ändå – då får man ännu högre böter och kan hamna i fängelse!
Så det är bara att erkänna och betala 😀
Hej! Jag är en tomatplanta på Caritas balkong.
Jag har redan blivit ungefär 20 centimeter hög. Mina tre syskon är ungefär lika stora eller större 🙂
Evenemanget Öppna trädgårdar i Lovisa arrangeras också i år. Jag lovade hjälpa till lite med försäljning av plantor till välgörande ändamål. Men ska sanningen fram sålde just JAG inte en enda planta 😀 Jag vet ju inget om dem. Vilka är perenner, vilka är ettåriga. Plantor är ju så små att det inte finns mycket att ta fasta på för en amatör.
Inte kunde jag heller svara på i vilka lägen plantorna trivdes. De enda jag kände igen var pelargoner och förgätmigej! Sedan lärde jag mig att det fanns daggkåpa, fuchsia, olika liljor… och ja, tjugo-trettio andra växter jag inte längre minns namnet på 😀
Men jag gjorde mitt bästa, lärde mig smått och gott, och fick prata med trädgårdsvänner.
Tror det kan komma Lovisamotiv även på andra håll i dag, kolla in Skyltsöndags förvaltares bidrag sedan då hon har lagt ut det lite senare i dag 🙂
Lovisa har sitt eget öl. Jag vet inte i hur stora volymer det har bryggts, och inte ens var man får tag på det, eftersom jag inte dricker öl. Men ett par kompisar visade mig några burkar i fredags.
I samband med att jag är och gör intervjuer till Nya Östis tar jag då och då bilder av miljön. Om jag har en nyhet på gång, så som det var förra gången som jag visade en vy från Valkom hamn, låter jag inte bilder avslöja för mycket.
I dag firades evenemanget Öppna Byar och jag besökte Pitkäpää i Pernå.
Det är fortsättningsvis väldigt varmt, runt +28. Fläkten är på här hemma, men svetten rinner ändå, helst går jag naken, men inte ut på balkongen… SÅ roligt ska grannarna mittemot inte få ha 😀
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
I dag stod de alla fyra i givakt då personen som gett plantorna till mig kom på besök. Närmast granskades kanske jag 😀 Har jag klarat av att vara mamma för plantorna? Eller har jag misskött dem och bör de omhändertagas 😀
Tre plantor lade sig i början raklånga och ”gav upp” då de skildes från sina syskon. Jag skyndade till med allehanda stödverktyg och efter det har det här nästan varit ett heltidsjobb! Jag pratar med plantorna, duschar dem, gödslar och flyttar dem så att de alltid får möjligast mycket sol på balkongen som vetter mot norr.
Om det blir tomater vet jag inte 😀 Men plantorna och jag lever ändå i symbios och har ett trevligt liv tillsammans. Heja heja lilla tomatfamiljen ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 