Tack mina vänner för en härlig kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.

Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂

Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.

Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.

En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.

Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.

Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.

Fem en fredag, UPPKOPPLING

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Veckans frågor hos Elisamatilda i Fem en fredag gäller uppkoppling.

När var första gången du kopplade upp dig mot Internet?
– Jag tror att det var 1997 på jobbet på dåtida tidningen Östra Nyland, och ganska fort skaffade jag egen dator, kanske. 1997 skrev vi de första mejlen med min dåtida make som bodde i Sverige.

Var ”hängde” du i början av din internettid?
– Det är jättesvårt att komma ihåg. Facebook fanns ju inte då och inte bloggade jag på den tiden heller. Man surfade väl runt på olika sidor, tyckte att sökmotorer som Yahoo och AltaVista, och tyckte att internetvärlden var oändlig 🙂

Vilken var din första e-postadress?
– Det minns jag inte heller, men jag tror det var mitt namn + dnainternet.net som hörde ihop med lokala telefonbolaget.

Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online?
– Bland annat många av mina härliga bloggvänner!

Vem i din närhet är minst uppkopplad?
– Min 85 år gamla mor 😀 Hon har en dator och kollar innebandymatcher via den ibland, men det kan gå veckor att hon inte använder den och inte har hon en smarttelefon heller.

WP klimatstrejkar?

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Läste via en annan blogg, Från andra sidan potten, att mitt bloggverktyg WordPress deltar i den världsomfattande klimatstrejken den 20–27.9.

”Om jag har förstått det hela rätt, så hålls den digitala strejken endast inkommande fredag, då WordPress helt enkelt inte kommer att vara tillgängligt för varken bloggare och/eller läsare om man väljer att delta” skriver min bloggvän.

Jag har inte fått något meddelande om strejken. Kanske för att jag betalar hundra euro per år för upprätthållande av min blogg? Är det bara gratisversionerna som drabbas, eller kan även andra delta i strejken?

Eftersom jag har som mål att publicera minst ett inlägg per dag, och har gjort så i många år, vill jag inte att WP ska få bestämma att jag plötsligt inte kan skriva ett inlägg. Inte ens fastän deras tanke som berör klimatet är god.

Så jag gör ett förhandsinställt inlägg och hoppas att det publiceras 😀

Sol och regn

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det är inte mycket sol tomaterna får på balkongen den här tiden på året.
De lär ska kräva +16 grader för att orka mogna. Sådana temperaturer blir det knappast mer hos oss det här året. Värmen som utlovades till helgen kommer in över Sverige, men orkar inte ta sig till Finland enligt de senaste prognoserna.

Men tomaterna lär inte dö på min inglasade balkong. Och jag kan alltid ta in de sista för att mogna på köksbordet där solen värmer ännu någon vecka 🙂

Vackert med sol efter regn.

Glad för allt möjligt i dag

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag är tacksam för att jag sover rätt bra, utan problem 8–10 timmar. Vaknar ibland och måste upp på toan mitt i natten men somnar för det mesta bra om.
Den här veckan har badrumsrenoveringarna fortsatt hos grannarna, så jag vaknar senast kring åtta då knackeli-knack och borrningar börjar höras. Men fenomenet är ju övergående.

I dag är jag glad för att solen visat sig nästan hela dagen, luften är hög och klar, himlen mestadels blå. Det kändes varmare än de åtta grader telefonen visade.

Det var så varmt där det var vindstilla att jag gärna hade suttit ute på Apoteksgården med en lunch. Men kön vid disken inne i cafeterian var lång. Jag hade tyvärr missat redaktionsmötet om jag hade väntat. Så det blev bara ett par bilder på gården.

Det är så lummigt och fint här och fortfarande mycket grönt.

Jag är glad för att våra redaktionsmöten är innehållsrika och bjuder på mycket diskussion om aktuella saker i Lovisa. Vi som samlas är i åldern 20–70+, och en del är aktiva i föreningar och i kommunalpolitiken så tentaklerna är ute åt många håll.

Ibland är det förstås lite svårt att skriva om känsliga saker. Du ska klara av att i närbutiken möta personer du skrivit om, personer som kanske ser på saker och ting annorlunda än du själv gör.

Ja, och så kändes det underbart att komma hem till en nystädad och väldoftande bostad. Unnar mig besök av städfirma varannan månad. Sedan tänker jag alltid ”nu ska jag inte grisa mer, jag ska torka damm och dammsuga oftare”. Ibland blir det av, ibland inte 😀
Men därför finns ju städföretag 😀

 

Fina fönster, del 161

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ytterligare ett sommarminne, eller från sensommaren, taget under Lovisa Historiska Hus-evenemanget på Garduelis gård.

I dag har solen visat sig från och till. Ibland har det kommit lite regn. Höstens färger börjar synas allt mer och doften av förmultning känns allt oftare. Luften är syrerik och det gillar jag.

Har jobbat 9–14 i dag, sedan kunnat ha en paus för butiksbesök. Tillredde lasagnette i går, en hel ugnsform, så i dag var det dags att sätta sex portioner i frysen.

I kväll är det stadsfullmäktige med en bra bit över tjugo ärenden på listan. Misstänker att det blir ett maratonmöte…

Gråväder och ordet hen

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Mest grått har det varit i dag, och kallt också. Blött och bara +9 grader.
Då är det bra att det finns sommarminnen, bilder att plocka ur arkivet.

Skärgårdsvy i Lovisa.

… och att snart börja packa inför läsarresan till Italien. Under resan blir det också besök i Frankrike (vi landar där och lyfter hemåt från Nice), bland annat ska vi besöka Monaco.

Resebyråns foto av Monaco från vårt resebrev.

Dagen har gått i jobbets tecken, enligt normala rutiner med texthantering, mejl och sånt.

I går diskuterades ordet HEN i Sveriges tv. Somliga gillar det, andra inte. Det slog mig att vissa människor i Sverige förknippar ordet med sexualitet.

I Finland är ”hen” ett ypperligt ord, tycker jag (alla tycker INTE lika här)… men för mig har det mer med översättningar att göra.

I finska språket betyder ”hän” både hon och han. Om en nyhetstext om t.ex. ett rattfyllo ska översättas vet vi inte alltid om föraren var en kvinna eller en man. Då använder vi ”hen”. Ibland står det dock ”nainen ajoi ylinopeutta” (kvinnan körde för fort) eller ”mies puhalsi 2,5 promillea alkometriin” och då vet vi att det är frågan om en man (mies).

 

Skam att säga…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… så finns det mycket att känna skam för i dag.
Tillåt mig raljera lite om ett allvarligt ämne.
Barnskam. Första gången jag läste ordet var i dagens ledartext i Hufvudstadsbladet. Nå väl, jag känner ingen sådan då jag inte har satt barn till världen.

Den moderna västerländska människan får skämmas för det mesta. Så börjar ledaren i dagens Hbl.

Här tas även upp flygskam. Ja, sådan får jag känna då jag flyger iväg på läsarresa den 29 september.
Köttskam. Det får jag också känna då jag äter kött i någon form nästan varje dag. Men jag äter också tomater, varje dag, av förekommen anledning.

Båtskam, bilskam, prylskam.
Har ingen båt, har ingen bil och gör mig dagligen av med prylar (fastän nya kommer in då och då).

På Facebook skrev en kollega i dag ”Ibland är det bästa en kan göra för att minska sitt kolavtryck att hålla käften” (Jan-Erik Andelin).

Någon miljöbov tycker jag inte att jag är. Jag sorterar kartong, papper och plast. Jag har ett kärl för bio-avfall hemma. Jag returnerar tomma flaskor och burkar.

Närmast anser jag att de som tycker att andra ska känna skam för ditt och datt själva borde skämmas för det.
Jag lanserar det nya ordet sprida-skamkänsla-skam!

Detta betyder ändå inte att jag förringar  Greta Thunbergs insatser. Jag är ju inte en gammal gubbe som är rädd för sanningar som unga kvinnor säger.