Kulet och blåsigt

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!

Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.

Pigga gröna blad och några vissnade bruna.

Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.

Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂

Hur galet som helst, del 54

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!

Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.

Hundparkering.

Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.

Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…

Suosi suomalaista

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Gynna inhemskt – i detta fall finskt (suomalaista), brukar man säga.
Jag är ju en supporter av Muminfamiljen och jag gillar även Marimekko. Behöver alltid papper, olika sorters block och häften att göra anteckningar i, så i dag blev det inköp i lokala bokhandeln.

Hör och häpna – jag köpte en julklapp också! Det händer mycket sällan att jag är ute i SÅHÄR god tid 😀
Och så blev det dokumenthållare och plastfickor (ja, tyvärr… plast), vilka jag behöver då de administrativa uppgifterna ökade i jobbet.

Medan städfirman torkade golven i mitt hem och tvättade fönstret som en fågel bajsat på… (tror inte att jag får fast marodören och kan ställa den inför rätta så att den skulle tvingas tvätta efter sig)… var jag runt på stan med min syster, bland annat på paj och bulle i Café Vaherkylä.

Nej, Lovisaborna parkerar inte såsom bilisten där borta verkar göra 😀

Glad och trött efter en bra dag!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Fick små presenter av min syster och min mamma i dag. Helt oväntat och därför så roligt ❤

Min syster är bra på att dela med sig av kloka ord, sådana som att ”alla dagar är kanske inte bra dagar, men det finns något bra i varje dag”.

Och mitt första redaktionsmöte som chefredaktör kändes också bra.
På mötena ska alla kunna vara sig själva, bolla olika idéer. Allt kan inte förverkligas, men för det mesta föder en idé en annan, och det vi inte hinner göra i dag gör vi någon annan gång. På vårt eget sätt, så att vi är unika i det vi publicerar.

Utöver de redan nämnda klokorden fick jag också en annan liten dikt av min syster. De talar direkt till mig, då jag rätt ofta oroar mig och tvivlar fastän jag vet att jag bara behöver släppa taget och känna tillit.

Sometimes you have to stop worrying,
wondering and doubting.
Have faith that things will work out,
maybe not how you planned,
but just how it´s meant to be.

Månadsbilden, augusti 2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.

Monstret var inget monster

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Det var ju… hmmm… bara ett moln 🙂
Och tandläkaren var inget monster. Hon skrattade och skämtade. Då jag sa att jag kanske svimmar, att jag behöver terapeut och att vi kanske borde kalla in en läkare för säkerhets skull eftersom jag kan få hjärtfel…

Vi skojade också om att tandläkaren kanske skulle svimma, och då skulle JAG få kalla på hjälp. Sådan ska en tandläkare vara!

Hon eller han ska inte stöna och sucka och säga att du borde ha kommit för länge sedan hit, dina tänder är förfärliga! Tandläkaren ska bara göra sitt jobb och jag ska betala.

Jag fattade nog inte mycket av allt hon rabblade upp och som en sköterska bokförde, men facit var – bara ett hål. Däremot har jag diverse andra problem som ska åtgärdas under hösten.

Nu har jag också varit på tandröntgen. Det var lite scifi-feeling över det hela.

Tackar min vän Pia för stödet och för att hon kom med mig den här första gången på många år hos en tandläkare. Det här är ett problem jag inte vågat tala om med någon annan, eller egentligen har jag antytt att jag har tandläkarskräck, men ingen verkar ha förstått hur rädd jag var…

Bara någon som upplevt samma skräck kan förstå. Och hjälpa en att komma över den första hemska, höga tröskeln.

 

Testade…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… med att lägga handen framför blixten.
Med blixt = sällan bra foton.
Utan blixt = för mörkt i dag inomhus.

Det blev helt spännande färger!
Blommorna har slagit fort ut i värmen.
Men nu är det svalare utomhus, rejält svalare. Vi har kring +12 i kväll. Kanske +20 i morgon. Allt är lagom tycker jag, för +32 var lite FÖR mycket 🙂

Nu kollar jag en repris av Strömstedts, tillsammans med härliga Lars Lerin och hans Junior ❤

Känns ibland icke-östnyländskt…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… att framhäva sig själv. Här i våra bygder ska man vara anspråkslös. Här fanns förr torpare som levde under adelns förtryck. Vi ska buga och bocka, inte tro att vi är nåt 😀

Med anledning av mitt nya jobb gjorde finska lokaltidningen Loviisan Sanomat en intervju med mig (jag tillträder ju som chefredaktör den första augusti). Jag tyckte att bilden blev fin och intervjun var trevligt skriven. Jag tror inte att det finns en webbartikel med texten men här kommer ett litet smakprov.

Skrivandet som livsstil.

Nu åter full fart med jobb

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ett av många foton som jag tog hos min syster för några dagar sedan.

Det var skönt att ladda batterierna under några dagar. Fastän jag numera bara kan drömma om sex veckors betald semester klagar jag inte. För då som jag kan vara två eller tre dagar ledig, eller såsom nyligen – hela fem dagar, känns det riktigt lyxigt. ‘

I framtiden tror jag att jag kan planera in ledigheter mer systematiskt då jag nu har en vikarie som blivit insatt i delar av mitt jobb.

Hittills i dag har jag hanterat texter, skickat mejl och svarat på mejl. Haft kontakt med medarbetare via Messenger, Whatsapp och telefon.

Fyra timmar har gått vid datorn. Men att få jobba hemifrån är ändå underbart. Ibland går jag ut på balkongen och vattnar tomaterna, nyss åkte kycklingfiléer in i ugnen. Jag har inte behövt kamma håret eller ens klä mig anständigt 😀