Femte frågan i Orsakullans utmaning.
Jag minns inte när jag åt den första eller den andra, men två har jag ätit i år.
Den 16 januari bloggade jag om en av fettisbullarna, alltså semlorna.
Helst vill jag ha en med mandelmassa, men sylt går också an.
Kanske jag ska äta en i dag också, då det är riktiga fastlagstisdagen!
Orsakullans frågeutmaning fortsätter.
Jag var den i högstadiet som…
… ville att alla i klassen skulle vara schyssta mot varandra. Påtalade det en gång, då jag tyckte att stämningen blivit sämre. Jag minns att alla inte tyckte om att jag lyfte fram det som jag såg som ett problem.
Annars minns jag inte högstadietiden som särskilt jobbig, eller så har jag förträngt det om det var så. Jag gillade språk, teckning och gymnastik, var inte särskilt bra på matematik.
Jag började spela volleyboll då jag var i högstadieåldern. Troligen började jag under den här tiden i mitt liv bli smått intresserad av kläder och killar. Hjälp! Så lite jag minns från den tiden!
Och högstadieskolan jag gick i då har nyligen rivits eftersom den drabbades av inneluftsproblem som så många andra byggnader nuförtiden gör. Men ibland hade vi lektioner i gymnasiebyggnaden också, den ligger granne med högstadiet, och det minns jag att vara kul.
Vädret ute är grått och ganska kallt. Den här bordsdekorationen går ton i ton med färgerna utomhus just nu.
Själv känner jag mig ganska seg efter att ha suttit i buss över åtta timmar i går. Skrikit och kämpat fram Tors innebandyherrar till en seger i förlängningen.
Att åka i samma buss som spelarna var roligt. Och att vi kom till slutspelet är kul. Lite surt var det dock att vi landade på femte plats i den mycket jämna serien och inte fick välja motståndare själva. Nu tvingas spelarna åka upp till norra Finland två gånger på fyra dagar.
Men – i slutspelet gäller det att besegra alla motståndare man möter, vem de än är – så nu är det bara GLAD MÅNDAG och SE FRAMÅT som gäller 🙂
I dag fortsätter Orsakullans bildutmaning med frågan för den tredje mars.
Sådan var jag som liten.
Jag minns att jag var en ganska vild pojkflicka som gillade att klättra i träd. Då jag fick en fotboll till en födelsedag lär det ha lyst i mina ögon och jag rusade direkt till bakgården för att sparka boll mot liderväggen.
Som av kläderna synes var jag ingen prydlig flicka. Säkert hade jag många gånger gräsfläckar på byxorna, och jag kunde knäppa en jacka eller tröja fel. Hade jag skjorta med krage var den ena snibben garanterat invikt så att det såg galet ut vid skolfotograferingen.
Jag lärde mig läsa då jag var fyra år gammal och skrev min första lilla bok som jag vek till av ett A4-papper. Boken hette ”Flugan Frippe på äventyr”. Så man kan säga att intresset för texter och skriverier fanns redan då jag var mycket ung 😀
Snart tar skyltlagret från Spanien slut, men inte riktigt än 🙂
I dag är jag hela långa dagen med innebandylaget på match. Start klockan tio tillsammans med laget, match klockan 17 i Raumo, och hemma kanske runt halv två på natten.
Visst är man en sann supporter då man hänger med på så långa utfärder, för att se en två timmar lång match 😀
Fler skyltar finns hos Skyltsöndags förvaltare, bloggaren BP!
Bloggaren Orsakullan har startat en bloggutmaning som handlar om att vi ska besvara en fråga varje dag i mars, och på det sättet berätta med om oss själva för våra bloggvänner.
En fråga per dag verkar rimligt, så jag tänkte haka på utmaningen.
Jag tänker också göra så som Orsakullan, fokusera på det positiva.
Frågan för första mars lyder så här:
Vem är jag, med mina egna ord?
– Jag heter Carita Liljendahl, jag bor i staden Lovisa i södra Finland. I maj fyller jag 57 år. Sedan 2016 har jag ett eget medieföretag. Huvudsysslan är i dag för totalt lokala tidningen Nya Östis där jag är redaktionschef.
Jag har också skrivit tre böcker och är medlem i Finlands svenska författareförening.
Jag är en öppen människa som tycker det är bra att våga tala eller skriva om alla känslor, både sådana som anses förbjudna, och sådana som det är lättare att lufta.
Jag är singel sedan våren 2014 då ett sexton år långt äktenskap tog slut. Nu trivs jag med mitt jobb och med livet i en liten tvårummare i centrala Lovisa.
Frågan för andra mars lyder så här:
Vem är jag, med andras ord?
– Med fokus på det positiva säger mina vänner att jag har ett stort hjärta. Jag har lätt för att förlåta även de mest elaka kommentarer jag ibland blir utsatt för.
Mina vänner beskriver mig som kunnig i mitt jobb och privat som en generös och empatisk person.
Någon kanske ser mig som en tuff person, som tål vad som helst, men de som känner mig vet att jag innerst inne är en känslig och ibland osäker person.
I morgon på eftermiddagen kommer ett tidsinställt inlägg med svar på fråga nummer tre 🙂
Vi skulle behöva duktiga Trolljägare i Finland också.
I Sverige gör dom ett bra program, Trolljägarna, där programledarna letar upp troll och konfronterar dem. Ofta är trollen helt vanliga människor. En del av dem ångrar sina elaka, anonyma utspel – men andra saknar helt vett och etikett, och särskilt saknar de empati. De tycker att de har rätt att skriva och göra vad som helst.
Nu har jag och en del av mina bloggvänner i Sverige som skriver via WordPress anmälts av någon på Facebook, då vi länkat våra inlägg via denna sociala kanal. FB har inte brytt sig om att ta reda på om innehållet är stötande, såsom anmälarna (trollen) påstår utan blockar direkt vår möjlighet att länka upp via FB.
En gång anmälde jag en sida/grupp på FB. Den hette något i stil med ”Låt oss ta livet av Alexander Stubb”, han var på den tiden utrikesminister i Finland. Facebook svarade mig rätt fort att man inte såg något som var fel eller som stred mot deras policy med denna grupp.
Jag skriver ju mest om mig själv, mina innersta känslor, mitt privatliv, mina resor, prylar och växter jag köpt osv. Jag visar bilder från Lovisa, olika vyer och byggnader. Som det här fina trähuset på Alexandersgatan.
Det tycker trollen inte om.
Den här härliga vårbilden får jag njuta av i trettioen dagar ❤
I mars månad har vi också fem fredagar, fem lördag och fem söndagar!
En stor gul sol, en fors av smältvatten. Och ser ni Lilla My där långt borta? Hon hjular eller står på händer av lycka ❤
Det blåser lite, det ser man på träden, men snart får de knoppar. Lite grönt syns också här och där på marken.
Tack kära syster för den här julklappen som ger glädje hela året ❤
I dag har det varit plus tre grader, ganska grått, lite regn då och då, och även byig vind. Det är helt okay, vi har ju sista dagen i februari. Vi längtar efter våren men den är inte riktigt här än.
Så det gäller att leva på de reseminnen man har, och så småningom se fram emot nya upplevelser utomlands 🙂
Annars har jag de senaste dagarna funderat mycket på vad vänskap betyder. Vem är din sanna vän, vem kan du lita på?
Jag är en ganska blåögd och snäll person som vill tro gott om de flesta. Det har genom åren gett mig några käftsmällar och folk har skrattat bakom min rygg.
Om jag har en åsikt om en person, och serverar den för någon annan, brukar jag säga ”det här är min åsikt, jag vill att du bildar din egen åsikt om personen”. För jag vägrar själv att med hull och hår sluka allt som andra berättar om andra. ”Hon är sådan, han är sådan, hon sa si och han sa så”. Ord står mot ord och skvallret frodas.
I chefsposition får man stå ut med allt möjligt. Folk är sura, missunnsamma, avundsjuka, arga och besvikna. ”Vad tror du att du är” har jag fått höra ibland, eller ”du skulle bara veta vad andra sagt om dig”, eller ”du ska inte tro att du har några vänner”.
Klart att jag vet att mycket som sägs om mig inte är vackra ord. Men dagligen får jag också tack för jobbet jag gör, bland annat peppande mejl och kommentarer på Facebook och på bloggen. Tack vare dem har jag orkat kämpa vidare.
Och jag skulle vilja påstå att de personer som har behov av att påpeka att någon annan minsann borde veta att folk talar illa om dem – de är inga empatiska människor, inga riktiga vänner. En sann vän har inget behov av att trycka ner en medmänniska.
Veckans ord i Sannas utmaning är VIS. Synonymer till ordet är bland andra klok, insiktsfull, erfaren, lärd, förståndig, förnuftig, vettig, kunnig och klarsynt.
Motsatsorden är dåraktig, galen, oförnuftig och okunnig.
Som substantiv beskriver ordet VIS ett sätt, ett skick, en metod. ”På så vis, jaså? Är det så? På sätt och vis, i viss mån, på intet vis alls.
Språk och ord är intressanta!
Här kan man fråga sig varför Rangers-spelaren med nummer 27 på bröstet gör på detta vis? Det är inte förnuftigt att sparka bollen… han är således inte vis.
