Har jag skrivit det förr? Att tiden bara rusar i väg! Nu har vi redan den sista måndagen i juli, men jag hoppas den blir glad för dig.
Glad måndag! 30-07-2018
Lura getingar?
Vi försökte också i dag med det här knepet.
Vatten i en genomskinlig påse.
Solens strålar som reflekterar i den ska störa getingens flygradar, eller vad deras flygsinne nu må kallas.
Ibland tyckte vi att det funkade, ibland inte 🙂
Men en trevlig eftermiddag i trädgården blev det ändå. Tack för den mina vänner!
Hålligång i Lovisa
I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.
Skyltsöndag, den 29 juli 2018
Ytterligare ett minne från födelsedagsfesten i lördags för en vecka sedan.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP. Hon visar skyltar själv och har länkar till andra bloggare som skyltar.
Veckans ord – ÖNSKAR
Veckans tema var svårt, tycker jag.
Så det blir ett lite mer abstrakt bidrag.
Här sitter jag vid havets strand. Njuter av svalkan som vinden gav på dagen och stillheten på kvällen. Jag ÖNSKAR mig allt möjligt i mitt stilla sinne. Mest av allt att nära och kära ska ha det bra, att vi får vara friska.
Men kanske också att jag kan hitta en ny kärlek någon dag.
Och jag ÖNSKAR att den fina sommaren fortsätter länge till, samtidigt som jag ÖNSKAR lagom med regn och speciellt mycket vatten över bränderna i Sverige.
Det är Sanna som håller i trådarna för Veckans ord.
Jag trivs bäst i öppna landskap
… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.
Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.
*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Typiskt finländskt?
Är det ett typiskt finländskt fenomen att skura mattor?
Det vill säga att tvätta dem för hand?
Vi har ju nuförtiden, av miljöskäl, platser för mattvätt på land.
Många tvättar nog sina mattor vid stugorna, på bryggor och de flesta använder troligen miljövänligt tvättmedel.
I dag ska jag tvätta mattor 🙂
Hur gör ni, mina bloggvänner i Sverige?
Oense med Ernst?
Missar ogärna ett avsnitt av ”Sommar med Ernst” eller nåt annat av programmen med honom.
Men i dag var jag LITE oense med honom.
Han uttalade växten klematis så här: KLEE-matis.
Jag säger kleMAAtis.
Sedan talade han om kåbåjjfilmer och menade troligen cowboyfilmer som jag uttlar KAUVBÅJfilmer 😀
Men. Man kan inte få allt här i livet, inte ens med Ernst.
Och i hans program är det som i finlandssvenska Strömsö. Han tillreder mat och andra smakar. ”WAU så gott, så underbart”, säger alla. ”Fantastiskt”!
Ja men inte kan de ju på TV säga ”fy fan så äckligt, uääk – och huj”!
Vacker vägg, del 106
Det är fortsatt tryckande varmt. Jag orkar inte så mycket nu och säger till mig själv att jag inte måste orka. Jag är säker på att en gör klokast i att ta det så lugnt som möjligt i värmen.
Jag hoppas att min fläkt inte ger upp. Den är allt jag har. Trettio grader varmt inne, men med fläkten klarar jag mig tillsvidare.
Tänker på vännen Svante
Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.
Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.
Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.
Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!
