blogg

Mycket ilska kring bloggen

~ Carita Liljendahl ~ 44 kommentarer
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.

Den senaste veckan har jag fått en del förtäckta hot angående mitt sätt att skriva på bloggen. Jag anklagas för att lämna ut personer, men tycker själv jag skriver helt sakligt bland annat om känslor som skilsmässan förde med sig. Jag har inget agg mot någon och brukar alltid fråga lov av berörda parter då det gäller att sätta ut bilder.

Fick i går en andra kommentar av killen som för några veckor sedan skrev fult på fyllan. Jag har ett förnamn och en gmail-adress och två ip-adresser men när jag mejlar honom ger han sig inte till känna.

Han skrev att jag var så ful då jag var ung att killar var med mig för att dom tyckte synd om mig. I dag är jag också gammal och ful. Och att han skulle skämmas som hans fruntimmer skrev om ”sina sexiga eskapader” på en blogg. Heh – det är nog inte många ord om sex som nämnts på min blogg.

Jag hade kunnat låta hans kommentar gå ut om han inte hade nämnt andra personer jag känner vid namn. Han skrev att han hade talat med dem om mig och att många tycker illa om mig.
Vad killen anser kommer ju delvis fram här nu, men som sagt – i sin helhet kan kommentaren inte publiceras eftersom jag tror att de som nämns vid namn i den inte skulle tycka det var så kul.

I morgon har jag tänkt blogga om en rolig skylt jag hittade i Kotka.
En rolig sten och några fina fönster har jag också på lager!

Fina fönster, del 74

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Den somriga inramningen gör verkligen det här fönstret extra fint.
Den somriga inramningen gör det här fönstret extra fint.

Ytterligare ett fint fönster från Postbacken i Illby där vi var och såg en fars i söndags.

Nu har det för övrigt hänt så mycket på mindre än tolv timmar i mitt liv att jag inte hinner återge allt här just nu.
Blev utskälld i går av en person som inte tycker om att jag är öppen om mitt liv på bloggen. Och ändå har ju majoriteten av inläggen handlat om mig och mina vänner och vad vi gjort under sommaren.

OBS! Personen som gav mig en avhyvling är INTE min ex-make, inte heller kvinnan han är tillsammans med. Hon har inte bråkat med mig – kort sagt, vi har ingen kontakt och bägge mår säkert bäst så. Jag unnar henne all lycka och framgång. Över ett år har gått sedan den smärtsamma skilsmässan, terapin har hjälpt mig och jag går vidare i livet.

Att jag sedan då och då, ytterst sporadiskt, berättar om mina känslor – det har jag all rätt att göra. Jag skriver inte elakt om någon, jag vill bara få ut det som gör ont inom mig och kanske samtidigt hjälpa andra i samma situation.

Den andra grejen som hänt inom de senaste tolv timmarna är bara positiv. Mer än så säger jag inte nu, för så fort jag är glad över något brukar saker och ting skita sig…

Njut av solen och sommaren, lev i nuet – kram ❤

Om man aldrig har tråkigt…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… kan man inte uppskatta de stunder man har roligt.
I dag har varit en sådan där dag då jag mest suttit inne och hört hur regnet smattrat allt hårdare mot plåttaket. Först fick vädret mig att städa, dammsög till och med skåp 🙂
Sedan började jag titta på sista-minuten-resor för visst vill jag ha sol och värme och upplevelser på sommarlovet. Men alla andra har tydligen tänkt samma sak för det fanns inga intressanta resor kvar.

Har hittat ett beroendeframkallande spel som är idealiskt att fördriva tiden med under regniga dagar.
Har hittat ett beroendeframkallande spel som är idealiskt att fördriva tiden med under regniga dagar.

Slutligen tittade solen fram i alla fall. Klockan hade hunnit bli halv sex då.

Hade fått en kommentar här på bloggen av en kille/man som påstår att jag känner honom – men jag vet inte vem han är. Han skrev att han inte var nykter då han plitade ner sina ord, så därför publicerar jag dem inte. Det var inget fräckt eller sexistiskt, men kändes olustigt ändå. Bland annat skrev han ”Ta en bisi som passar dej men ids int skriva hit om de. Int vill nån bisi vara med på nåns blogg”.

… jag måste nog bara säga att jag inte har nån sådan brådska med nya män att jag vill ta nån åt mig, men vem han nu än i framtiden är så måste han ha ryggrad nog att vara med på min blogg. Herregud, inte vill jag ha någon som skäms över mig och min blogg! 🙂

Jag ska inte tro att jag har några riktiga vänner

~ Carita Liljendahl ~ 46 kommentarer

Den här bloggen handlar väldigt långt om mitt liv. Min vardag med alla upp- och nedförsbackar som hör därtill.

Sedan juni 2014 har jag skrivit rätt mycket om hur det kändes att bli övergiven efter sexton års äktenskap. Stundvis mådde jag riktigt dåligt. Jag försökte berätta hur det kändes och varför.

Med tiden blev inläggen mindre ledsna, helt enkelt för att jag själv blev både starkare och gladare. Livet är mycket positivare i dag än för ett knappt år sedan, och jag kan tänka mig att många tycker att det nu är dags att fokusera endast på det positiva.

Men skriver jag inget om ”eländet” i mitt liv är den här bloggen inte ärlig.

Från den här hyllan i K-Supermarket hade jag velat köpa alla blommor!
Från den här hyllan i K-Supermarket hade jag velat köpa alla blommor!

Om jag hade haft möjlighet att få med mig alla de här blommorna från affären och om jag hade kunnat dela ut dem alla på en och samma dag, så är ni många som hade fått blommor. Jag tror att ni alla som varit med på min lilla helvetiska resa och som stöttat mig känner igen er. Vare sig ni gjort det i verkliga livet, via Facebook eller bloggen. Så de här blommorna är till er ❤

Bara två ögon och en ledsen mun fattas från den här moppen. Då hade den beskrivit hur jag kände mig i går.
Bara två ögon och en ledsen mun fattas från den här moppen. Då hade den beskrivit hur jag kände mig i går.

För ni ska veta att det ännu finns dagar då jag känner mig som den här moppen.
Till först av allt måste jag ändå förtydliga att min ex-make inte är den skyldige då jag berättar vad som senast gjorde mig ledsen.

Via FB fick jag häromdagen ett meddelande som i sin korthet lät så här:
Jag har inte i denna dag hört ett enda positivt ord om dej. Tänk på det. Inte ett enda.

Jag har också fått höra att jag inte ska tro att jag har några riktiga vänner. Sådana får man inte via bloggar.

Eller att de flesta lär ha tröttnat på mitt skilsmässopladder och helst vill springa sin kos då de ser mig.

Jag vore väl inte en människa om jag inte blev ledsen för de här påhoppen.
Fastän jag vet att personer som skriver så här har det jobbigt själva.

Så i dag beslöt jag mig för att berätta hur det känns ibland. Inte ofta men fortfarande då och då.
Och de här skoporna av ”ovett och sanningar” får jag kanske just för att jag är öppen om allt, för att jag inte ”har vett att hålla tyst om mitt liv”.

Det finns alltså människor som inte tycker om
– att jag vågar säga att jag är stolt för att jag åter är på benen
– att jag ids och täcks berätta att jag träffat nya män som är yngre än jag själv
– att jag berättar att min blogg har hundratals och ibland över tusen läsare varje dag
– att jag skriver hur jag genom terapin lärt mig förlåta och därmed även med handen på hjärtat önskar min make och hans nya allt gott.

Till råga på allt vågar jag kalla mig själv storsint och påstå att jag har ett gott hjärta 🙂

Till tårar rörd

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Tack Dimi Granell ❤ Finns så mycket symbolik i nallen som har vingar.

Jag vet inte hur jag ska tacka er alla.
Ni har gett mig kramar, värmande ord, små gåvor.
Ni har funnits till för mig, via Facebook, via bloggen, i verkliga livet.
Under mer än tio månaders tid.

Jag är ordlös.
Jag kommer aldrig att kunna tacka er alla tillräckligt synligt, så mycket som jag vill av hela mitt hjärta.

Senast i dag fick jag den här nallen av Dimi Granell. Hon sa att hon vill ge den till mig för att jag ska kunna krama något mjukt och fint då jag är riktigt ledsen. Jag lyckades nästan hålla tårarna tillbaka då jag fick gåvan (varför kämpade jag emot?) … men då jag återvände till jobbet och ställde nallen bredvid tangentbordet … då kom tårarna.

Det som för mig fortfarande känns nästan obegripligt är… hur jag i de svåraste stunderna, hur ofta de än upprepar sig… kan resa mig, tack vare vänner jag knappt visste fanns.

Samtidigt vet jag att det finns människor som är arga på mig.
Personer som inte tycker om att jag är öppen.
Människor som ser ner på mig, tycker jag gör mig till en driftkucku.

Men varje kram jag får, varje uppmuntrande ord vare sig den ges i affärens kassakö, på torget i stan eller via sociala medier… gör mig starkare och hjälper mig gå vidare.

Eller som Dimi och många av mina bloggvänner sagt…
Tänk ljusa tankar, se framåt, sprid kärlek.
Fortsätt våga vara öppen om dig själv.
Du hjälper andra.

Och det är ju det jag alltid velat göra – hjälpa andra och visa att om jag vågar vara öppen så vågar också du.

Hemligheter

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Alla bär på hemligheter, så har jag också gjort för er bloggläsare ett par veckor. Hemligheter är en av rubrikerna i programserien Lasso som börjar sändas nu på onsdag.

Avsnittet där jag intervjuas går ut den 25 mars. I huvudsak handlar det om min blogg. Varför började jag skriva om min skilsmässa till exempel? Vad tror jag det beror på att antalet visningar ökade från 35 000 år 2013 till 140 000 följande år?

Jag tackar Anne Hietanen som intervjuade mig för att jag fick frågorna på förhand. Det gav mig tid att reflektera över svaren.

För vem vill att allt man säger blir ett evigt svammel, harklande och ursäktande av grodor som hoppar ut ur munnen? Det var också viktigt för mig att känna att jag kan stå för det jag säger och veta att jag inte sårar andra, tredje eller fjärde part.

Möbler flyttas och lampor riggas upp.
Möbler flyttas och lampor riggas upp.

Så det var inför tv-teamets ankomst jag hade stajlat bostaden med en orkidé, tänt levande ljus, städat hyllorna i arbetsrummet… Och så går kameramannen och flyttar på allt 😀

Tack, ni var härliga! Anne till vänster, Eero till höger :-)
Tack, ni var härliga! Anne till vänster, Eero till höger 🙂

Craig sade som vanligt inte mycket och slutligen flyttade Eero på honom. Pappgubben ställdes i en vrå, med ansiktet bortvänt 🙂

Ja, vad ska jag säga? Annat än att det var härligt att ha med avslappnade proffs att göra då jag själv var så nervös att jag blev hes av anspänningen. Tack och lov var det inte direktsändning. Och jag litar på att Ylegänget klipper och photoshoppar så det härliga står till.

Årets julklapp

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… för mig var den här selfiepinnen. Och selfiepinne är i sin tur ett av flera nya ord på Språkrådets nyordslista 2014.
Annars lär årets julklapp varit aktivitetsarmbandet.

En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen som är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.
En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.

Ser nu att jag borde ha putsat telefonen innan jag fotograferade, men… ska jag ha en vardagsblogg ska den visa sanningen 🙂

Den här selfiepinnen symboliserar en del av mitt liv just nu. Jag har ingen sambo eller äkta hälft som kan fotografera mig, och då kommer pinnen väl till pass. Nu slipper jag förvrängda ansiktsbilder och en arm som ser extra tjock ut.

För att ännu återgå till julen och nyåret kan jag säga att julhelgen förlöpte bra. En kväll firade jag med systerns familj och andra kvällar med vänner.
Att nyårskvällen skulle kännas extra svår hade jag inte väntat mig, men redan kvällen innan var jag ledsen.
Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer på släktens sommarställe och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

Nå, nu har det låsets brutits upp och nya vindar blåser i mitt liv. Nyårskvällen blev helt bra trots allt. En stund var jag med min syster och sedan sköt vi fyra små raketer hos mor. Vid tolvslaget stod jag ensam på balkongen och tittade på fyrverkeripjäserna som andra avfyrade.

Så här nästan på dagen åtta månader efter första maj då mina framtidsdrömmar krossades kan jag säga att livet går vidare. Svackorna är inte lika många mer, gråtattackerna färre.
Men inte är jag riktigt så glättig som jag kan verka här på bloggen. Ändå är den ett andningshål. Här får jag respons och kramar och uppmuntrande ord – och jag hoppas många av er vill följa mig också under 2015 – då jag med öppna sinnen vill gå mot nya äventyr.

Ni får vänta ett tag…

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

på bilder från resan. Senare i kväll lägger jag ut några, resten sparar jag till veckan som kommer.
Men först har jag en del praktiska saker som måste fixas.

En massa tidningar väntar på att bli lästa... tror jag skummar genom de flesta, förutom de riktigt lokala då :-)
En massa tidningar väntar på att bli lästa… tror jag skummar genom de flesta, förutom de riktigt lokala då 🙂

Finns ganska mycket post att kolla 🙂
Resväskorna ska tömmas. Hade från början bara en men shoppade lite så väskornas antal ökade till två…
Och så måste jag sätta på en tvättmaskin.
Men – vi hörs lite senare! Kramar till er alla, och tack för att ni läste min blogg också medan jag var borta ❤

Fröprojekt, del 7 och förnyad blogg

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer
Flera centimeter har växten vuxit. Undrar om det alls kommer fler en de här två upp?
Flera centimeter har växten vuxit. Undrar om det alls kommer fler en de här två upp?

På nio dagar har det hänt så här mycket. Den 14 november såg växten ut såhär!
Och som den uppmärksamma läsaren ser har jag förnyat utseendet på min blogg. Hade tänkt göra det redan i början av september då jag flyttade till nya lägenheten. Det var ju en nystart i livet och bloggen skulle också få ett nytt liv. Men av olika anledningar blev det inte av.

Det var också ett stort steg att ändra på utseendet. Krävde en hel del mod 🙂 Inspirerad av Rabarberpolisen, som två gånger på rätt kort tid förnyat sin blogg, skred jag till verket.

Ny design, hoppas mina läsare gillar den!
Ny design, hoppas mina läsare gillar den!

Men erkännas bör… medan jag satt och valde bland teman, fonter med mera tryckte jag faktiskt i misstag på knappen Aktivera… och så var det hänt, det gamla utseendet försvann 🙂
Jo, visst hade jag kunnat få det tillbaka, men tänkte att det var lika bra att det gick som det gick.
Mitt liv fick i somras en ny vändning då maken valde att lämna mig. Bloggen fick nu också ett nytt liv.
Hoppas ni gillar det ni ser och att ni fortsätter läsa och kommentera!

I morgon är en ny dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Frukostbröd i morgon.
Frukostbröd i morgon.

… och då ska jag äta focaccia till frukost. Man får glädja sig åt det lilla i vardagen.

I dag har jag haft min fjärde ledsna dag på raken. Väldigt mycket ilska har kommit ut och många tårar har det blivit. Hade kunnat vattna grödorna med dem, men natten mellan måndag och tisdag kom det faktiskt ett rejält skyfall så det får räcka med det.

I dag hade jag en ganska lugn dag på jobbet, skrev lite sport, bokade en intervju för nästa vecka och startade onsdagens layout. Jag är tacksam för att jag har förstående kollegor, och några som kramar om mig och ja… till och med bakar en kaka!

På eftermiddagen kollade jag läget i nya bostaden där renoveringen ännu är oavslutad. Men gården har i alla fall fått ny asfalt nu!

Kvällen avslutades med sista avsnittet av Allsång på SVT i goda vänners lag.

I dag har jag fått en del fin respons på min blogg. Både i kommentarsfälten och via sms. Så även om jag ibland har en känsla av att jag är knäpp som öppet skriver om mitt liv, känner jag också att det jag skriver om berör många.

Jag vill aldrig nånsin undertrycka mina känslor. Och om jag i dag eller i framtiden kan hjälpa någon annan olycklig människa som tvingas gå igenom något liknande som jag de senaste månaderna – då vill jag finnas där. Jag kan lyssna, stödja och förstå för jag vet vad det innebär att bli övergiven.
Kanske jag i framtiden kan bli en stödperson.