blogg

Känslor kring flytten och så vill jag dementera en sak…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
De här lådorna är klara för flytten.
De här lådorna är klara för flytten.

Vår lägenhet är ingen vacker syn just nu. Första flyttlasset ska gå fjärde augusti och jag har den här veckan på mig att få allt klart.

Det har varit årets mest svettiga veckor och att bära lådorna från ett rum till ett annat har varit tungt. Att föra ut sopsäckar med sådant som ska slängas likaså. Under två veckors tid har jag fört saker till loppiset, tiden för bordet där tog slut igår. Med pengarna som kom in finansierar jag kanske en fjärdedel av vad flyttkalaset kostar.

Jag känner i alla fall att jag gjorde en miljögärning då jag inte kastade allt det jag inte behöver i soporna. Jag har sorterat och donerat men onekligen blir det ändå en del över.

Här har vi lådor som håller på att fyllas.
Här har vi lådor som håller på att fyllas.

För att ingen ska tänka att min man är en slöfock som inte hjälper till vill jag i ärlighetens namn säga att han lovat hjälpa mig bära ut en del av det som ska till välgörenhetsaffärer, till skräpcontainern och till sorteringskärl.

Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.
Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.

Det där med att dementera hör ihop med en annan blogg. Jag lägger inte ut länken till den här och jag nämner inte personens namn. Jag sprider inget på Facebook heller, bara länken till min egen blogg.

Men jag måste förstås säga att bloggtexten jag nu nämner handlar om mig och att det är min mans nya kärlek som skrivit inlägget.
Jag hade bestämt mig själv för att inte läsa hennes blogg, men en väninna berättade för mig att där bland annat står ”She constantly reports where we have been spotted together”. Med she menar hon mig.

Ni som läst min blogg sedan 18 juni då jag första gången berättade om skilsmässan vet att jag inte konstant rapporterar om var maken och hon befinner sig. Så det vara bara det jag ville dementera.

Att jag aldrig någonsin skulle kunna skriva om min man eller hans nya kärlek, för att vara rädd för att stämplas för att skriva något fult – det går ju inte om jag vill skriva om min stora sorg, och det vill jag.
Jag har försökt förhålla mig sakligt från början till slut och gör det även nu.

I kväll har jag tänkt gå på trav med en vän, ska försöka komma ihåg att ta bilder där!

Kramar till er alla ❤

Jag fick ett paket

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Fick ett litet brevpaket från Sverige i dag.
Fick ett litet brevpaket från Sverige i dag.

… och det hade prytts med frimärken av Zlatan!
I paketet fanns en sten. Då jag kramar den ska jag få de krafter jag behöver.

Ibland frågade min man då jag bloggade och var på Facebook om man kan ha riktiga vänner där.
Jag försökte förklara för honom att jag lärt mig känna en massa fina människor via FB och speciellt via min blogg.

Och se nu – den här energistenen fick jag av en vän som bloggar HÄR.
Jag har aldrig träffat henne men jag läser hennes blogg, vi kommenterar hos varandra och ibland skickar vi mejl.

Så jag tycker inte vi längre behöver ifrågasätta om man kan skapa vänskapsband via FB och bloggar eller om man inte kan det.

Via bloggen har jag lärt mig känna många människor, speciellt från Sverige. Jag har aldrig träffat dem men ändå känns det som om jag varit vän med dem länge.

Så vad du än har för åsikter om kontakter IRL och kontakter via nätet, så tänk efter innan du uttalar dem. Om du själv inte har en bloggvän eller en FB-vän som du aldrig träffat, så behöver det inte betyda att de vänner man har lärt sig känna via nätet är mindre värda en de man träffar öga mot öga.

Kramar till er alla ❤

… OJ, glömde visa bilden på den fina stenen!

Så här stenen ut! Är den inte fin?
Så här stenen ut! Är den inte fin?

Bilder av bostaden

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
En ickestajlad bild av vardagsrummet.
En ickestajlad bild av vardagsrummet.

Nu finns vår bostad utlagd på oikotie.fi. Är du intresserad av att köpa bostaden eller bara nyfiken på att se hur det ser ut hos oss, så hittar du fler bilder HÄR.

I sovrummet brukade vi aldrig ha ett sängtäcke, jag tycker det som finns på bilden inte är särskilt vackert. Men vi ansåg ändå att vi var tvungna att lägga något på lakanen, speciellt som den ena sidan av sängen helt saknade sådana…

I dag har jag för övrigt fått höra att jag borde börja blicka framåt, kanske gå till en ny frissa, plocka ögonbrynen, se över garderoben och så vidare. Inte så mycket för andras skull men för min egen.

Jag kan förstå att människor menar väl men JAG själv tycker så här:

– det har inte ens gått TRE månader sedan jag fick veta att min man hade lurat mig under flera månaders tid, så jag har inte kommit genom alla faser av sorg, ilska och besvikelse ännu, JAG vill låta den här processen ta den tid den kräver

– jag ser inte enbart bakåt, jag har en viss framtidstro och jag har gjort framsteg sedan den där katastrofala dagen första maj

– sorgen är MIN och ingen annans, ingen utomstående ska komma och säga när det är dags att bli glad och gaska upp sig och bara se framåt, inte bakåt, att tänka på gamla minnen och att vårda dem är inte fel

– om jag inte duger sådan som jag är så har jag inget annat att tillägga till de människor som tycker jag borde göra något åt mitt utseende än ”det är inte mig du vill ha då, varsågod och leta efter nån som motsvarar dina ideal”!

Dessutom är det här MIN blogg. Här skriver jag precis vad jag vill, inte vad någon utomstående anser att jag ska skriva. Den som inte gillar det jag skriver behöver inte läsa. Punkt och slut.

Till alla er som stöder mig och som tycker om min blogg vill jag säga:
Tack snälla ni för att ni kommenterar, stöder mig, ger mig kramar både på riktigt och virtuellt. Den här månaden ser det ut som om jag får lika många läsare som ifjol under hela året, över 30 000.

30 flyttlådor anlände!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Tack och lov har vi i Lovisa en bra flyttfirma, GP-muutot.
Tack och lov har vi i Lovisa en bra flyttfirma, GP-muutot.

Flytten känns allt mer konkret. I dag anlände trettio lådor från GPmuutot.
Och i mitt stilla sinne undrar jag. Behöver jag så många lådor? Är det för mycket eller för lite?

Det känns väldigt mycket, för jag vill ju inte ha så många saker med mig.

En del möbler får också plats i bilen, och plastsäckar till exempel med kläder.

Första flyttlasset går fjärde augusti. Slutligen kan jag flytta till mitt nya hem först i slutet av månaden. Vilket betyder att jag först ska packa ner det jag inte har så där jätteakut behov av.

Och det jag inte har jätteakut behov av… behöver jag det alls?

Du som vill veta hur allt utvecklar sig, hur jag klarar flytten, hur mitt liv formar sig efter den, hur jag ser på skilsmässan och mitt liv överlag efter ett år eller två. Häng med här på min blogg så får du veta!

Tänk, jag VÅGADE!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.

 

Siffror

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.

Jag tycker om siffror och att jämföra dem med varandra. Speciellt då siffror formar sig till statistik. Däremot är jag inte speciellt prismedveten, brukar sällan kolla kilopriser.

I dag ser himlen en aning ljusare ut än i går. Väderprognoserna hotar inte med regn. Från och med i morgon borde vädret bli bättre och till lördag utlovas äntligen sommartemperaturer.

Bloggen har haft massor av besök.
Bloggen har haft massor av besök.

Temperaturerna har varit låga nästan hela juni månad men på min blogg har siffrorna skjutit i höjden.

I början av året hade jag mellan 100 och 300 besökare per dag och runt 3000-4000 läsare per månad.

Men den 18 juni började siffrorna skjuta i höjden. Det var då jag kände att det var dags att berätta om den stora förändringen i mitt liv. Om makens skilsmässoansökan som kom som en total chock för mig.

Sedan dess har jag haft allt mellan 600 och cirka 2000 besökare, per dag.

Redan i går, sex månader innan året är slut, har jag haft lika många besökare som under fjolåret, nästan 36 000. På tretton dagar, mellan 18:e juni och 30:e juni, hade jag cirka 14 000 besök.

Så som jag tidigare har sagt så vet jag inte vem det är som läser det jag skriver. Väldigt få ger sig till känna genom kommentarer, så gärna skulle jag se fler av dem.

Jag har haft den här bloggen sedan september 2009 och just nu skriver jag i terapeutiskt syfte. Tycker det är skönt att inte behöva dra storyn om den stora livsförändringen gång på gång då jag möter människor.

Jag hoppas tonen i bloggen så småningom blir ljusare, närmast nu då jag snart kan visa bilder från nya bostaden. Och jag försöker hålla min egen humor, och Adrians torra, kvar här – också under de dagar då allt bara känns nattsvart.

En ny, bättre dag?

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad <3
Uppmuntran från en vän, ett paket Royal, salt choklad ❤

Har vaknat upp till en ny dag.
I går lästes min blogg 1361 gånger så visst kan man säga att livsöden intresserar folk. Alla kommenterar inte, så jag vet inte alls vad de anser. Det är risken jag får ta då jag nu öppnat mig om min sorg.
Å andra sidan fick jag massor av kommentarer och peppande tillrop på Facebook där jag länkar mina inlägg. Många kontaktade mig också privat där.

Vad jag fort lärde mig är att jag inte är ensam om min upplevelse. Människor jag aldrig hade kunnat tro att har varit i samma situation, lågt nere i ett träsk där självömkan och känslor av total tomhet och meningslöshet råder, hör av sig.

Frukostlektyr, midsommarläsning.
Frukostlektyr, midsommarläsning.

Försöker göra det bästa av den här dagen, vara snäll mot alla jag möter, mot dem som är snälla mot mig.
Annars tror jag att den överdrivet hänsynsfulla, tysta och snälla Carita ska ta en liten paus nu. Hon ska säga rakt ut vad hon tycker, också om obekväma saker, men helst på ett respektfullt sätt.

I dag ska jag
– äta frukost och njuta av prasslet från papperstidningarna
– göra några ärenden på stan
– åka till kiosken och jobba där så att maken får några lediga timmar (ja, vi har den tillsammans och jag hoppas jag för alltid kan vara hans bästa vän)

Skilsmässobloggen?

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Nä, det är nog inte riktigt min tanke att den här bloggen bara ska handla om vår stundande skilsmässa, som min make begärt men som jag inte alls hade gått med på lika gärna.
Men just nu är jag så mitt uppe i alla de känslor som rörts upp efter den första maj då jag fick veta att han hade en annan.

Så just nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, och en dag i framtiden skriver jag säkert om helt andra saker, till exempel presenterar jag min nya bostad 🙂

Idén till att börja skriva om det här föddes egentligen då min mans nya kvinna bloggade om blommor hon fått av honom. Hon har ju också sin fulla rätt att visa bilder av hennes nya lycka på Facebook. Men då jag inte har sådan lycka att beskriva än, så visar jag hur mitt liv ser ut i dag.
Rätt eller fel, vad tycker ni? Jag står i alla fall till hundra procent bakom det jag skriver.

Och av någon anledning har min blogg de senaste fyra dagarna haft 1800 besök… Inte så många som lämnar kommentarer, men desto fler som läser.

Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!
Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!

I dag har det varit en tuff dag. I går grät jag inte alls, kände mig stark. Men just i dag har jag varit väldigt svag och mitt självförtroende ligger på minus 50. Hade ändå en bra terapistund med en god vän och började då jag kom hem banka på väggar och kasta dynor. Äntligen kommer ilskan ut.

Har börjat plocka lite bland våra grejer.
Har börjat plocka lite bland våra grejer.

Ska flytta först i slutet av augusti men har redan plockat lite bland alla saker. Mest vill jag ha med mig ljus 🙂 … och mina Bond-prylar. Och en bok som maken köpt och som är ett bevis på att han en gång älskade mig.

Den där plastkorgen är nog bara till för själva flytten.
Och i mitt nya hem ska det inte finnas några gardiner. Dessutom ska sängen finnas mitt på golvet, vem har sagt att den måste stå med kortsidan mot en vägg?

Australien-Holland VM gruppspel.
Australien-Holland VM gruppspel.

Och vad annat gör jag i min ensamhet? Ser på fotboll förstås! Och suckar för att inte ens tippningen i Lången tycks gå min väg. Men är man idiotoptimist och tror att Australien ska kunna slå Holland får man väl stå sitt kast.

I morgon är det en ny dag.
Kanske en lite bättre sådan än den här dagen var.

När allt inte blir som man tänkt sig

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

PlagenÄn dröjer det ett tag tills det myllrar av människor på de den här stranden och gräsmattan. Vår badstrand Plagen ligger rätt öde med fjolårets löv på marken och kala trädstammar. Viken var ännu delvis täckt av is, men så som det blåst i dag kan islossningen ske vilken dag som helst.

Picknick_K16Hade bestämt att vi skulle ha picknick på sommarstället i dag.

I mitt inre hade jag redan sett bilder av den fina maten, tillbehören, solstrålarna som letade sig in genom fönstret i farstun där vi skulle äta.

Picknick_K16_2Jag hade alltså planerat att vi skulle äta här. Men jag kom inte ihåg hur kallt det är i stugan så här års. Att sitta utomhus var ändå inget alternativ. Solen lyste i och för sig, då och då. Men den kalla vinden skulle förmodligen ha fört bordduk, tallrikar, vinglas och salladstillbehör all världens väg.

tillbehörDet var i alla fall roligt att förbereda maten. Här syns en del av tillbehören. Ananas, tomater, grönsallad, mozzarella och paprika.

tortillasOch som sagt. Allt blev inte så som jag hade tänkt mig.
Mina tortillaplättar med fyllning av köttfärs, ananas och tomat blev inte vackra, men de var i alla fall goda.

Om någon hade kollat spåren efter mig hemma i köket hade de kanske trott att en fyraåring härjat där… (sorry alla fyraåringar, ni grisar säkert inte lika mycket!)

När jag skulle skära en tomat flög innehållet i väg, när jag skulle vända tortillan i stekpannan gick den sönder och en del av fyllningen ramlade på golvet.

På en nischad blogg skulle de här bilderna aldrig ha publicerats. Jag menar… en av tortillorna är ju bränd!

Jag tänkte också efter en stund – ska jag eller ska jag inte visa allt det här som inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig.

Och som ni ser beslöt jag mig för att göra det.

Livet är ju sällan perfekt, allt blir inte så som man tänkt sig.
Men mycket kan bli bra ändå. Om man inte tar allt så allvarligt.

Utlottning hos Mitt i idyllien

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Idyllen-utlottningMånga bloggare arrangerar utlottningar av olika saker på sin sajt. Själv gör jag det för att det är roligt när den som vinner blir glad. Man får ofta också lite fler läsare, och en del nya sådana, då man har utlottningar.
Jag tycker att en utlottning ska vara lätt att delta i, det vill säga att inga stora krav ställs. De som har bloggar brukar förstå principen på utlottningarna och länkar gärna till tävlingsbloggen – i det här fallet Mitt i idyllien. Där lottas riktigt mysiga prylar ut fram till och med 31 mars.