Snart dags för lucia!

Ja, alltså tiden rusar, det är helt obegripligt. Nyss satt vi (läs: i våras) och pratade om att nästa möte om Nya Östis lucia arrangeras i september.

Kändes avlägset då, men i dag var det dags. Mycket planering behövs inför upprop efter kandidater och hela det praktiska arrangemang som ljusfesten innebär.

Hade dessutom en hel del papper som skulle till tidningens bokföring, så nu är det liksom lite dubbelt upp med sådant – då jag också har eget företag.

Således. Koppla av med ost och chilimarmelad.

Och gläd dig över tomaterna som ännu mognar i lugn takt. I dag fick min syster fyra stycken.

Tisdag_tomater_3sept
Den skarpögda ser att där finns blommor i bakgrunden. Jag som trodde att det inte kommer fler tomater än de ungefär sextio jag hittills fått / får…

Nu varvar jag ner

Efter elva dagar av oavbrutet och ganska intensivt jobb är det dags att varva ner. Energi har också gått åt till diskussioner på olika sociala forum, där jag alltid försöker hålla mig saklig. Men påhoppad blir man ändå 🙂
Vissa frågor är berättigade, kritik ibland ävenså – men också sådant ska kunna framställas i vänlig och saklig ton.

Pelargoner på Saltbodans terrass.

Slutade jobba vid tvåtiden, hoppade på cykeln och åkte till bokföringsbyrån med månadens alla kvitton och fakturor. Där fick jag kasta boll åt bokförarens hund en stund 🙂

Nödvändig elektronik.

För att kunna se de tv-kanaler från Sverige som jag abonnerar på var jag tvungen att köpa en ny kortläsare. Lite surt, sa räven, då tekniken förnyas så ofta att man med jämna intervaller tvingas köpa antingen ny läsare, digibox eller tv! Men vad kan man göra?
Och min skrivare slukar bläck, den är tydligen bläckoholist 😀

Diana i blåsväder.

Ett besök på Saltbodans terrass, lite snack med goda vänner, ett glas vin och sedan ett besök i utställningsbodan där Paul Suominens konst visas just nu – det hjälpte mig att varva ner.

Diana i lugn hamn.

När jag sedan skrev datumet 4 juli 2018 kom jag på att det i dag skulle ha varit 20-års bröllopsdag för ex-gubben och mig.
Äh, säger jag numera. Ingenting att sörja. Det blev som det blev. Inte riktigt som jag hade väntat mig, men det blev slutligen riktigt bra ändå 🙂 Livet ❤

Only sky is the limit

Gamla knotiga tallar är fina.
Gamla knotiga tallar är fina.

Det känns fortfarande så, att det inte finns någon gräns.
Jag önskar så kunna hålla kvar den här känslan, hitta redskapen som behövs för att jag ska orka se det positiva. Klart att det kommer dalar, jag har små svackor ibland då jag tvivlar på allt… ska jag klara det här?

Var hos min bokförare i dag och fick viktiga saker förklarade för mig. Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i försäkrings-, pensions- och skattefrågor.
Men han har hittills varit en klippa.

I och med att jag inte äger någon bil cyklar jag mycket nuförtiden, det känns bra. I dag blev det sju kilometer.

I morgon har jag ett möte som jag ser fram emot.
En hel del av det jag ska syssla med i framtiden vill jag berätta om först efter 16 juli då min uppsägningstid gått ut. Snart är vi där.

 

1756 kottar senare

Två och en halv säckar fylldes med kottar.
Två och en halv säckar fylldes med kottar. En har redan burits bort. Sammanlagt räknade jag till 1756 kottar.

Den som kom närmast i gissningen var således Pamela Tuominen som gissade 1700 kottar. Inte illa! Gratulerar!

Hade själv trott att där fanns runt 500-600 och endast stora kottar, men där fanns en massa små också.

Har jobbat en timme och än finns det många kottar kvar.
Har jobbat en timme och än finns det många kottar kvar.
Så här såg arbetshandskarna ut efter utfört värv.
Så här såg arbetshandskarna ut efter utfört värv.
De stora kottarna var lätta att plocka men det fanns massor av små också.
De stora kottarna var lätta att plocka men det fanns massor av små också.
Förde bok över kottarna, iakttagelserna i naturen och lite annat :-)
Förde bok över kottarna, iakttagelserna i naturen och lite annat 🙂

Bokföringen fortsätter på baksidan av papperet där det slutliga antalet blev 1756.

Sorgmanteln poserade på begäran för mig.
Sorgmanteln poserade på begäran för mig.

Anteckningar från dagen på Kretsgången:

– Jag är en stor pedagog, med mig själv. Inkludera lek i det tråkiga jobbet!
– Härligt med doft av gräs, förmultnade löv, jord, fukt, salt havsbris.
– Träning av alla muskler, kändes från topp till tå, helt gratis utomhusgym.

Naturiakttagelser:
en tjädertupp, en orre, två sädesärlor (de första på gården den här våren och jag anser att de var nära och kära som bott i huset innan), två katter, nässelfjäril, citronfjäril, sorgmantel, humla, flugor, måsar.
– flera små bajshögar bland kottarna, bruna och svarta kulor (av harar, ekorrar?)