Här är svärmor och jag på väg mot de öppna trädgårdarna. I det röda huset i bakgrunden bodde Inge-Maj som liten.Här har vi anlänt till Engströms trädgård, öppen för första gången på Öppna Trädgårdar i Lovisa. Det här är husets gårdsbyggnad.En hektar stor är Elise Engströms och Sakari Tolas tomt. En härlig oas där fåglarna kvittrar, humlorna surrar och fjärilarna fladdrar runt.Engströms gård sedd från öst mot väst. En tvättkorg fylld med blommor utgör ett fint blickfång.Här bor Olga Isaeva och Markku Pulkkinen. Konungsdammen är en sevärdhet i Lovisa, inte minst för blommornas skull. En massa olika rosor kommer upp senare i sommar.Hos Olga och Markku är det alltid lika underbart att avnjuta kaffe ur porslinskoppar. Olgas kålpiroger är också försvinnande goda.Fråga mig inte vilka tulpaner det här är, men fina är de – och bara en del av blomsterprakten i Konungsdammens trädgård.Vi besökte tre trädgårdar i Garnison. Här är vi på väg mot Annelis trädgård. Stannar upp på en av broarna som går över ån. Räcket har väl sett sina bästa dagar, men det är charmigt också. Lovisa är en vacker stad.Hos Anneli finns närmare fyrahundra olika växter och hon kan namnet på så gott som alla.Ett sådant fint hem för fåglarna!Alla möjliga trevliga prydnader finns bland växterna hos Anneli.Från Annelis gård köpte jag två plantor. Iris och hasselört. Pengarna går till Siws barnhem Corazon Grande i Bolivia. Fint initiativ av Anneli.
Missade du Lovisas öppna trädgårdar i dag hinner du se dem söndagen den 2 juni och söndagen den 9 juni samt söndagen den 4 augusti.
Fler trädgårdar än de tre jag flaggade för håller då öppet klockan 10-17. Hos många säljs plantor och annat fint som har med trädgårdar att göra.
Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.
Jag har ju inga egna barn men om någon frågar mig det brukar jag svara att jag har två, ett i Kenya och ett i Bolivia. Tjejen i Kenya har jag haft sedan 2001. Hon är född 1996 så hon var fem år då vi började och blir sjutton i maj.
Vi har aldrig träffats men jag har tänkt på det. Så omvälvande det skulle vara att få se henne.
I Bolivia har jag som bäst en tjej som är ungefär fyra år gammal. Hon heter Laura. Tidigare hade jag en annan tjej, men hon återförenades med sin far.
Laura bor i Corazon Grande (det stora hjärtat) som drivs av min vän från skoltiden, Siw Broman. Vill du bli fadder för ett barn hos henne hittar du information på hemmets sajt. För mig känns det bra att stöda Jepkoech i Kenya, men Siws hem upplever jag mig ha mer personlig kontakt till. Kanske jag någon dag kan besöka det också?
Läser flitigt andras bloggar under semestern och blir inspirerad av många. Då jag läste den här, http://barfota.ratata.fi/post/288697/ väcktes en massa minnen till liv. Interrailresan på 1980-talet till exempel. På barfotas blogg är ju bilden bara så underbar i sin enkelhet. Att studera kartor, fundera vart man är på väg, drömma och fantisera om resmålen. Det är ju en STOR del av resandet!
Ett av mina drömresmål är Transsibiriska järnvägen. Ett annat är Hurtigruten i Norge, ett tredje vuxeninterrail. En safari i Kenya, kombinerad med ett besök hos min Sponsorchild Jepkoech, skulle också vara spännande. Likaså en resa till Bolivia för att träffa Siw och flickan jag hjälper just nu, Laura, på Corazon Grande.
Och drömmar – är inte dom till för att förverkligas?