Min vän Siw som driver flickhemmet Corazon Grande i Bolivia är i Finland på besök. På grund av coronapandemin är det tre år sedan hon senast var i Lovisa. Då jag fyllde 60 år meddelade jag att jag skänker en del av de pengar som jag får i gåva till Siws verksamhet. Det blev totalt 600 euro.
I dag träffades vi på ett café i stan. Hon berättade om sånt som hänt under de svåra pandeminåren i Cochabamba, och min syster och jag berättade om våra liv. Vi hade mycket att prata om förstås då så lång tid gått sedan vi sågs senast. Men såsom jag tidigare sagt, med goda vänner är det lätt att ta upp tråden där den ”tappades” förra gången.
Fick den här gåvan, ett bolivianskt hantverk, av Siw. Tack ❤
Jag sover länge på lördag och söndag om jag kan, det vill säga om inga ljud utifrån eller något bankande i huset väcker mig. Telefonen har jag alltid på stör ej tills jag är redo att höra den plinga kring ditt och datt.
Inga måsten i dag. Förutom ett litet. Jag hade bett föreningen Corazon Grande sätta en bondost åt sidan åt mig vid torgförsäljningen, så att jag inte enkom för den skulle vara tvungen att stiga upp före klockan 9 och hasta till torget klockan 10. Jag behövde hinna till torget före klockan 13 och var faktiskt där redan strax efter 11.
Torgets ståtliga och yviga julgran. Jag ska någon gång ta en bild av granen då den är upplyst underifrån med ett lite blåaktigt sken. Senare tror jag att den får lampor också.
I ståndet med det blåvitrandiga taket till vänster om granen höll föreningen Corazon Grandesfaddrar till. Det känns bra att understödja den. Siw som driver hemmet var klasskamrat med mig och vi tog studenten samtidigt.
Utöver bondosten köpte jag ett ljus, det är ett vackert blockljus som brinner väldigt jämnt och länge. Dessutom fann några pepparkakor och små frallor vägen ner i min inköpsväska.
Köpte i dag tre ljus som stödjer verksamheten för Corazon Grande i Bolivia som drivs av en mycket god vän till mig.
… hoppas stressen av dig kan rinna, det är mörkt nu… men det blir ljusare igen…
Lite omformad text för låten så att den passar mig 🙂
Jobbat klart för i dag. I morgon några timmar planering för nästa års första tidning och lite administrativt som hör ihop med bokföring och arvoden.
Men sedan ska jag inte göra många knop. Efter reiki-timmen blir det hushållssysslor hemma, sådant som man kan göra i riktigt långsam takt, slow motion 🙂
Under mina lediga dagar ska jag också försöka få en början på det som jag ska ta itu med nästa år. Dagliga meditationsövningar.
Låter kanske avancerat, men jag tror inte att det måste vara så. I boken ”Ovillkorligt älskad” läser jag bland annat ”vi behöver lära oss leva varje dag, varje timme, varje minut, som vore den en ny början, en unik möjlighet att göra allting nytt”.
… här hemma, och just nu är min säng full med saker.
Ett bra sätt att få något gjort, det här saker måste hitta en vettig plats, åtminstone tillfälligt – annars kan jag inte gå och lägga mig 😀
Det är sovrummet jag inte varit helt nöjd med hittills. Jag skulle vilja ha färgharmoni. Men allt kan inte ske på en gång. Jag testar mig fram och får tacka dem som orkar ställa upp och släpa de tyngsta möblerna med mig, i dag min syster ❤
Saker som ska hitta någon plats, om inte annars, så tillfälligt – innan natten.
Ljus har jag alltid användning för. Så det här var det enda jag köpte från välgörenhetsbasaren för Corazon Grande.
Den tanken blev särskilt tydlig i går på Corazon Grandesstora sommarfest i Lovisa. Siw Broman, som är en ungdomsvän jag gått i skolan tillsammans med, har bott länge i Sydamerika. Där har hon gjort ett otroligt jobb med att låta bygga ett hem för utsatta flickor. Mer info för intresserade finns på hemsidan, tryck på Corazon Grande-länken lite högre upp.
Siw hälsar på i Finland varannan sommar och då arrangeras en fest där hon berättar senaste nytt. Fler faddrar behövs eftersom alla kostnader stigit i Bolivia.
Några av de fina vinsterna i lotteriet.
Tänker jag på den insats Siw gjort kan jag också tänka att allt i livet är möjligt, så länge viljan och tron finns.
På festen uppträdde Zaray Dancers med dans.
Ibland känner jag oro förstås. Hur ska jag hinna få allt klart så att flytten går smidigt? Men i nästa sekund känner jag att jag har läget under kontroll, jag har varit med förr. Flyttföretag och lådor är redan beställda, hyror betalda, nytt elavtal fixat.
I natt hade jag första drömmen som tangerade min kommande utlandsresa… Jag hade inte packat med mig nästan nånting i klädväg…
Men i drömmen bubblade jag av glädje 🙂
Både vad gäller väder och upplevelser.
Dagen började på ett pressinfoom Corazon Grandeskommande sommarfest. Siw som har startat verksamheten är en ”gammal” klasskompis till mig. Hon har bott tiotals år utomlands, de senaste tolv åren har hon haft hand om barnhemmet.
Vackert dukat med bullar, bärpaj, kaffe,te och rabarbersaft. Kolla den fina buketten på bordet.
Pajen var jättegod!
… och Annelis trädgård, där vi satt och fick informationen, prunkar.
Så härsåg trädgården ut den 29 maj då den var öppen för allmänheten. Våren var sen, nu tror jag det mesta hunnit i kapp. Många växter verkar ha vuxit över en meter!
Finland 100 år, till Helene Scherfbecks ära arrangeras ett offentligt ”måla-landskap-evenemang”.
Och det här var eftermiddagens program. Att skriva en kort artikel om målningsjippot utanför Galleri Theodor.
… har jag nu för en gångs skull på ett av mina foton.
En av mina bloggvänner i Sverige brukar säga att det är så folktomt i Lovisa. Så jag har tänkt försöka satsa på bilder som visar att jag inte bor i en spökstad 🙂
I dag var utmaningen inte svår. Besökte en fest som arrangerades till förmån för Corazon Grande, ett flickhem i Bolivia som Siw Broman startat. Siw är en barndomsvän som bor där i Sydamerika nu. Hon kommer på besök vartannat år.
Jag är fadder till ett av barnen i hennes hem. Men det behövs fler än de cirka 150 faddrar hon har. Levnadsstandarden har blivit högre i Bolivia, och bra så. Vilket dock betyder att lönekostnaderna för Siws anställda stigit, och överlag har allt blivit dyrare.
Vill du bli fadder eller annars bara veta mer om hemmet, läs mer HÄR.
Kring 120 personer kom på välgörenhetsfesten i Österstjernans hall.
För deltagaravgiften fick alla laxsoppa och kaffe med dopp. Här bjöds på sång och musik och trevlig samvaro. Många köpte lotter och vinsterna var fina.
Dessutom såldes bolivianska hantverk. Jag köpte ett ljus.
Kasserade många gamla lakan då jag flyttade. Blev med ett par och köpte ett par nya. Nu tycker jag de jag hade med mig från före detta hemmet börjar kännas slitna. Dags att köpa nya!
Varför ligger lakanen på golvet? Jo, för att de snart ska i tvätten, har hört att man bör tvätta ny lakan innan man använder dem på grund av något medel det är stärkta med?
Klockan i bakgrunden ska jag ge som vinst till ett lotteri som arrangeras i slutet av juli då faddrarna till barnen på Corazon Grandeträffas i Lovisa.
Och samma dag som jag kom hem med de nya lakanen visade det sig att Inge-Maj hade med sig ett par från Sverige som blivit överlopps. Så gott som nya. De är svarta med vitt mönster, passar min färgskala perfekt. Tack!
Här är svärmor och jag på väg mot de öppna trädgårdarna. I det röda huset i bakgrunden bodde Inge-Maj som liten.
Här har vi anlänt till Engströms trädgård, öppen för första gången på Öppna Trädgårdar i Lovisa. Det här är husets gårdsbyggnad.
En hektar stor är Elise Engströms och Sakari Tolas tomt. En härlig oas där fåglarna kvittrar, humlorna surrar och fjärilarna fladdrar runt.
Engströms gård sedd från öst mot väst. En tvättkorg fylld med blommor utgör ett fint blickfång.
Här bor Olga Isaeva och Markku Pulkkinen. Konungsdammen är en sevärdhet i Lovisa, inte minst för blommornas skull. En massa olika rosor kommer upp senare i sommar.
Hos Olga och Markku är det alltid lika underbart att avnjuta kaffe ur porslinskoppar. Olgas kålpiroger är också försvinnande goda.
Fråga mig inte vilka tulpaner det här är, men fina är de – och bara en del av blomsterprakten i Konungsdammens trädgård.
Vi besökte tre trädgårdar i Garnison. Här är vi på väg mot Annelis trädgård. Stannar upp på en av broarna som går över ån. Räcket har väl sett sina bästa dagar, men det är charmigt också. Lovisa är en vacker stad.
Hos Anneli finns närmare fyrahundra olika växter och hon kan namnet på så gott som alla.
Ett sådant fint hem för fåglarna!
Alla möjliga trevliga prydnader finns bland växterna hos Anneli.
Från Annelis gård köpte jag två plantor. Iris och hasselört. Pengarna går till Siws barnhem Corazon Grande i Bolivia. Fint initiativ av Anneli.
Missade du Lovisas öppna trädgårdar i dag hinner du se dem söndagen den 2 juni och söndagen den 9 juni samt söndagen den 4 augusti.
Fler trädgårdar än de tre jag flaggade för håller då öppet klockan 10-17. Hos många säljs plantor och annat fint som har med trädgårdar att göra.
Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.
Jag har ju inga egna barn men om någon frågar mig det brukar jag svara att jag har två, ett i Kenya och ett i Bolivia. Tjejen i Kenya har jag haft sedan 2001. Hon är född 1996 så hon var fem år då vi började och blir sjutton i maj.
Vi har aldrig träffats men jag har tänkt på det. Så omvälvande det skulle vara att få se henne.
I Bolivia har jag som bäst en tjej som är ungefär fyra år gammal. Hon heter Laura. Tidigare hade jag en annan tjej, men hon återförenades med sin far.
Laura bor i Corazon Grande (det stora hjärtat) som drivs av min vän från skoltiden, Siw Broman. Vill du bli fadder för ett barn hos henne hittar du information på hemmets sajt. För mig känns det bra att stöda Jepkoech i Kenya, men Siws hem upplever jag mig ha mer personlig kontakt till. Kanske jag någon dag kan besöka det också?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 