Facebook

Mina händelserika nätter

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

På Facebook skrev jag i dag så här:

Det var en händelserik natt. Förutom att jag fick en lång och passionerad kyss av Daniel Craig så var jag också med i Let´s Dance. Jag begrep inte hur jag hade hamnat där, men mitt par och jag fick stående ovationer och någon i publiken skrek ”En sådan kreativ lösning!” Jag var lite besviken då jag vaknade för jag hade gärna hört hur många poäng vi hade fått av domarna.

Ja, alltså jag är en människa som drömmer ofta och mycket. För det mesta roliga och knasiga saker, ganska sällan mardrömmar.

Jag brukar faktiskt tacka Gubben Gud för att jag också har händelserika nätter. Jag är nöjd då jag får kramar och kyssar i drömmarna, och att allt möjligt annat roligt händer då.
Vardagslunken kan ju vara nog så trist och slitande ibland – så tack för att jag har ett spännande liv om nätterna 😀 ❤

Församlingshemmet, en härligt blå himmel och numera kala träd eftersom det blåste så friskt i natt i all snö försvann från grenverken.

Har haft en intervju i dag, varit på apoteket och köpt diverse medikamenter och från affären köpte jag ett härligt bröd med tranbär i.
Solen lyser från en klarblå himmel, det är fredag, jag ska på massage och har lite lugnare arbetsdag.
Hoppas ni alla som läser min blogg mår bra och kanske rentav också har ett härligt rikt nattliv 😀

Sköna maj!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Endast en och en halv vecka återstår av dig. Jag har försökt suga in varje minut, varje timme, varje dag. Och i år har jag lyckats se vilken dag björkarna fick mössöron, så jag tackar dig våren för att du tagit tid på dig i år.

Snart ser jag inte från balkongen till grannarna mer och dom ser inte mig 🙂

På redaktionsmötet bjöd jag på toscakaka. Jag har inte hunnit fira desto mer i dag, men snart ska jag ta ett par glas vin och skåla för mig själv.

Har inte bakat själv 🙂

Jag har jobbat och jobbat och jobbat i dag. Skrivit artiklar och haft mejlkontakt som har med kommande uppdrag att göra.

Men jag har också ägnat ett par timmar längs med dagen till att personligen tacka för alla gratulationer som i första hand kommit via Facebook men även via Whatsapp, Messenger, mejl och telefonsamtal.

Riktiga kramar, post i form av handskrivna brev och kort, telefonsamtal där man hör rösten av en människa – klart att de står i en klass för sig. Men alla andra hälsningar från när och fjärran har också känts oerhört värdefulla. Då jag har skrivit tack till er har jag tänkt på er, och för det mesta sett en bild av ert ansikte.

Hjärtligt tack till er ALLA för att ni också tänkte på mig ❤ ❤

Supermånen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Eller ska man skriva super månen? För den är ju full ibland 😀

Den här bilden publicerade jag på Facebook i går. Fick många kommentarer om hur månen påverkar människor medan andra inte påverkas alls.

Min tanke där var ju inte att driva med någon. Jag har själv haft tider då fullmånen påverkat min sömn.
Jag tyckte bara det såg roligt ut då lampan i sovrumstaket speglade sig i fönstret. Just nu då supermånen varit så aktuell 😀

Ingen riktig supermåne, men med lite fantasi ser jag den :-)
Ingen riktig supermåne, men med lite fantasi ser jag den 🙂

Och jo, jag kunde sova under supermånen, för den lyste inte ovanför mig hela natten. På morgonen när jag tände den såg det ut så här.

Godmorgon-mys!
Godmorgon-mys!

Med ett skadat knä

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.

Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.

Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!

Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.
Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.

När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.

Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation.
Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation. Konstnärligt inte sant?

På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.

Carita Liljendahl
Suomusjärvi, Egentliga Finland ·
Kvällens bästa! En supporter från Mariehamn var på väg hem från fotbollsmatchen mot HJK. Vi möttes på ett café. Han såg min Tor halsduk. Frågade om jag varit med i Tour the ski? Han ville pussa mig men vågade inte då han var rädd för doping balsam och norskor 😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!

Tack för all uppmuntran!

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

Jag är överväldigad av den uppmuntran jag har fått efter att jag skrev blogginlägget i går och länkade till artikeln om mig i Östnyland.
Just nu har 224 reagerat på blogglänken på Facebook och 90 personer har skrivit hälsningar.
Min blogg hade 2145 besök i går av vilka 1588 läste om mitt stora beslut.
Ja, ni som känner mig – statistiknörden är i farten 🙂

Ett ❤ -ligt tack till alla er som ägnat mig en tanke!

Små presenter till mig själv.
Små presenter till mig själv.

Även om det nu känns som att jag måste vara ännu mer noggrann med mina pengar passade jag i går på att köpa ett doftljus från Herttanen på Mariegatan. Priset var nedsatt och just den dagen fick kunderna en ekoprodukt på köpet.

I går kväll hade jag kontakt med några vänner via Messenger och till en av dem skrev jag ”Om jag dör i dag så dör jag lycklig, bara så att du vet”. För precis så kändes det då.

Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.
Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.

Att vara företagare kommer troligen inte att vara det lättaste, men på något sätt ska jag klara det. Bilden av skogsstigen är från Fagerö i Sibbo, tagen då vi hade paus i seglatsen. Den får symbolisera livets stig.

Jag är hoppfull och förväntansfull inför framtiden. Såsom jag sa i intervjun i Östnyland, allt har sin tid.
Att skriva, att uttrycka mig verbalt, helst med ord på papper eller digitalt – men också i kommunikation mellan människa och människa – det är det bästa jag vet. Ju mera lokalt och människonära, desto bättre.

Min lediga dag, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Verkar ha lite mer ork just nu, men ska kanske inte ropa HEPP innan jag är över bäcken. Om det är något virus som lurar bakom hörnet såsom en vän antydde på Facebook. Den som lever får se, dör jag så var det till döds…
Tillåt mig ha lite svart humor – den har hjälpt mig många gånger 🙂

Så himla skönt då någon annan tvättar mitt hår och gör lite lockar i det.
Så himla skönt då någon annan tvättar mitt hår och gör lite lockar i det.

En andel i mitt välbefinnande kan jag säkert ge min frissa Heli. Oj oj så roligt vi har när det bara är vi två där, vi fnissar åt allt möjligt 😉
Jag löper lite risk att upprepa mig med de här frissabilderna men den här gången bytte jag i alla fall stol!

Och så en Lovisabild. En vy tagen från Östra Tullgatan. Huset till vänster har adress Mariegatan, huset i mitten är en del av det stora lopptorget Suurkirppis och huset till höger en del av huset där också biografen ligger.

Gatuvy från Lovisa.
Gatuvy från Lovisa.

Och hördu BP, här syns FYRA människor och fyra bilar 😀

Dessutom har jag fotograferat en grind i dag. Kanske början på en ny serie med grindar och portar?

 

Gumma i blåsväder

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
En påskgumma, en ninja, en taliban?
SE DET POSITIVA. Motvind men inte uppförsbacke.

Att det snart är påsk betyder inte att det blir vår. Påsken infaller tidigt i år. De gånger den kommer mot slutet av april finns chanserna att vädret är bättre.
I dag har vi ett par grader minus och snål blåst med snöyra.
På mindfulnesskursen lärde jag mig att saker och ting är som de är.
Jag kan inte ändra på vädret, bara klä mig rätt.

I dag är jag kompensationsledig från jobbet på grund av lördagsjour.
Inga måsten tynger mina axlar. Jag ska som vanligt pynja här hemma, och så ska jag läsa alla mina fina vänners bloggar!

Och ser ni – visst har jag en framtid som jordbrukare!

Sex dagar efter sådden.
Sex dagar efter sådden.

För några dagar såg det ännu ut så här.
Då jag i går lade ut en fråga på Facebook om det är normalt att jorden ”jäser” och att stråna är bruna innan de blir gröna fick jag några riktigt bra svar.
Thomas Antas skriver så här: ”Jorden ”jäser” för att fröna sväller och skjuter ut olika delar i jorden (rötter och grodden). Det bruna/röda/vita som först kommer upp heter koleoptil och är ett skyddshölster för groddbladet när det tränger genom jorden.”

Så säg inte att man inte kan lära sig något via bloggar och FB 😀

Relationsstatus: Singel

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
När man är singel har man tid att läsa både tidningar och böcker.
När man är singel har man tid att läsa både tidningar och böcker. Den här högen väntade på mig då jag kom hem från Sverige.

Eftersom jag fortfarande får många frågor om hur jag mår och om jag har det bra i förhållandet som jag deklarerade på Facebook i november ser jag mig tvungen att förklara allt på nytt.

Kort sagt – det förhållandet gick upp som en sol och kom ner som en pannkaka.
Lite längre sagt finns en del förklaringar här. Men alla läser ju inte min blogg så därför vill jag ändra min relationsstatus offentligt på Facebook nu.
Vem vet vilka godbitar till nya bekantskaper jag går miste om ifall så många fortfarande tror jag har ett förhållande…

Jag var godtrogen då han och jag träffades, och jag tror att jag även i fortsättningen kommer att vara det – det vill säga, jag vill inte utgå från att alla nya bekantskaper är som han. Alltså personer som är så bra på att berätta sagor att de tror på allt de säger själva…

I mina följande inlägg blir det lite bilder från Sverige, lite sådant som jag upplevt och lite sådant som jag köpt där.

Borta mycket bra – men hemma ändå bäst. Fastän det fortfarande gungar under fötterna på mig som en följd av nattens storm till havs.

Alltså dessa selfies…

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer
Man kan ju inte se normal ut då man tar bilder på sig själv :-)
Man kan ju inte se normal ut då man tar bilder på sig själv 🙂

På Facebook uppmanas människor nu visa selfies från vardagen. Jag fick också utmaningen men alla bilder jag tar på mig själv blir så konstiga. Hur är det möjligt att anletsdragen blir så förvrängda? Tycker inte att jag ser lika ut på fotot som i spegeln.

Men det är väl inte heller helt normalt det här med att ta bilder av sig själv, med eller utan selfiepinne… Hur naturlig kan man vara liksom?

För att få EN selfie som såg ens någorlunda normal ut krävdes tjugo bilder och dit for en halvtimme av min värdefulla vardagstid 🙂 Så nä, det blir ingen selfieserie på Facebook.
Hoppas det i framtiden finns andra som vill ta bilder av mig 🙂

Vykorten – kom ihåg dem!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

När jag kom hem från jobbet hittade jag ett vykort på hallmattan. Det hade jag fått av min bloggvän Gerd! Vi har aldrig träffats på riktigt men vi spelar Wordfeud, har kontakt via Facebook och läser varandras bloggar. Man kan således finna riktiga vänner via nätet. Och Gerd är ingalunda den enda. Jag har lärt mig känna många fina människor via nätet, och då inte minst via bloggen.

Kortet ser ut som en stor plansch på bilden. Luciamärket som är ungefär 1 cm x 1 cm får fungera som jämförelsematerial i stället för den klassiska tändsticksasken :-)
Kortet ser ut som en stor plansch på bilden. Luciamärket som är ungefär 1 cm x 1 cm får fungera som jämförelsematerial i stället för den klassiska tändsticksasken 🙂

Det fina med ett vykort är att man också får se vännens handstil. Gerds är på något sätt så ungdomlig och fräsch!

Luciamärket köpte jag ute på gården av en ung flicka som cyklade runt i kvällsmörkret och sålde sådana. Hon hade reflexbrickor och hjälm och var väldigt trevlig och artig.
Så min sena eftermiddag lystes upp av de här två vardagliga sakerna 🙂

Kom ihåg att skicka vykort till varandra!