glass

Bildkavalkad från veckan som gått

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Dags för Veckans foton, Skyltsöndag och Färgsprakande november.

Här sprakade det ännu av färger, i onsdags med mycket gult. Nu regnar det och blåser också så jag tror att de flesta löven har kommit ner.

Lite färg på vita glassen serverad hos Ajuri i torsdags. Chokladsås och en ätbar blomma.
Tapastallriken som jag delade med Moa glömde jag ta foto av.

Skyltbidraget är från en innebandyresa till Tammerfors tidigare i i år.
Ladda din bil med ABC-mobilen. Genom att ladda samlar du S-Bonus.

Ljus till kära pappas grav igår på alla helgons dag. Nytt här är också ljungen som är gulfärgad och lyser upp tillsammans med blommorna och löven i höstfärger, gjorda av tyg.

Regnig måndagskväll utanför mitt hem.
Mycket man ser genom linsen på en vecka. Blev foton överstående också.

Även idag är det blött ute så nu är det åter dags att elda. En kär sysselsättning.

Utmaningen Veckans foton basar Nacka-Åke för.
Färgsprakande november-foton inspireras vi till av LillaSyster.
Skyltar i massor fanns förr och ibland även ännu hos BP-Konst eller Konstigt, och traditionen lever vidare hos Professordeutsch-Christian.

Läckert för ögon och för gom

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Förrätt på restaurang Ajuri. Burrata och pestotomat. Verkligt gräddigt god ost och en njutning för såväl öga som gom.

Bilden tagen från terrassen.

Här används lokala råvaror, allt från blommor till ostar, kött och glass. I detta fall företaget Il Duos gräddigt goda vaniljglass. Vi hoppade över huvudrätten eftersom förrätt med efterrätt var mättande nog.

Kvällen var lagom varm, +20 och sol, en frisk bris drog över staden då och då. Kvällstidningarnas löpsedlar hotar med ny värmebölja. Kommer den, så är det ok, jag är beredd!

Annars var det i dag som vanligt hjälpa-mamma-dag och då kändes det härligt med en avslutning i goda vänners lag. Vi hade inte setts på typ fyra veckor, så vi hade en hel del att ventilera 😀

Hgsh, glassen åker i cykelkorgen

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I min kategori Hur galet som helst är det i dag glassen som i cykelkorgen åker hem från kiosken. Det hade varit svårt att cykla med en strut i handen. Det var inte så varmt ute, bara +12 grader, så glassen klarade den 150 meter långa turen galant!

Kvällens selfie blev också lite hur-galen-som-helst, eftersom tomatplantorna inte är mer än 10 cm höga. Här på bilden ser pappstickan jättestor ut, den har information om vilken planta det är frågan om – alltså så att kunden visste vad hen köpte.

Har varit en bra dag. Började med att jag skrev två artiklar. Sedan dagbok och andra dagsrutiner, och Finland som besegrade Lettland med 2-1. Målen avgör, men Lettland hade nog hand om spelet och sköt mycket flitigare mot mål än Finland gjorde. Så vi får vara glada för de tre poängen.

Gjort favoriträtten nachos som går snabbt. Väntar nu på att eurovisionen ska börja. Få se om jag orkar vaka till halv två i natt… varför måste dessa shower visas så sent? Kan de inte börja klockan 18 😂 ?

Glad måndag och svar på bilfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Slår i dag ihop på två utmaningar i ett och samma inlägg.

Glass med smak av choklad och apelsin, toppat med citronmeliss, jordgubbe och blåbär. Det gjorde min torsdag glad men kanske också gör din måndag glad. Efterrätter ska ses som en del av livets goda, för dem som kan och vill äta sådana. Att vi inte är för stränga mot oss själva och säger ”nej tack, jag ska nog inte äta någon efterrätt med tanke på min vikt” 🙂

En arkivbild från 2018 blir det för att illustrera veckans Varför/Därför som handlar om bilar.
Det är Klimakteriehäxans utmaning och för en gångs skull kom jag ihåg att delta redan i början av veckan.
Bilden tog jag utanför huset där jag bodde innan jag flyttade hit som jag bor nu. Det var Lovisa Historiska Hus då och massor av bilar på gatorna i stan.

Varför har jag (bil)körkort? 
Därför att jag tyckte det hörde till att ta ett fastän jag inte hade bil då jag fyllde arton. Senare har jag ägt bland annat olika Volvobilar och en BMW.

Varför minns jag inte första bilturen på egen hand med nytt körkort?
Den första, inte på egen hand, fick jag göra med morbror Boris bil och han var med. När jag sedan körde första gången på egen hand minns jag inte.

Varför vill jag inte köra bil i vänstertrafik?
Det skulle kännas otryggt helt enkelt.

Varför byter jag inte bil till en miljövänligare som går på el, eller åtminstone en hybrid?
Därför att jag inte äger en bil, så jag kan inte byta. Men även om jag skulle ha en egen bil skulle den vara bensindriven, min lånebil är en sådan.

Varför tvättar jag bilen ganska sällan? 
Därför att det just nu inte är någon idé att tvätta den då det ännu dammar fruktansvärt på vägarna. Och för att jag inte äger bilen jag ibland kör med. Men jag tvättar den ändå, låt säga, minst två gånger varje sommar. Antingen i tvätthall där det finns maskin, eller spolar av den med bara vatten från slang utomhus.

Gott att äta med goda vänner

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Igår ville jag inte alls kommentera valresultatet i USA. Att vakna till samma mardröm som jag gjorde i januari 2017 var inte roligt. Jag tittade från och till på nyheterna men inser att jag inte kan göra något åt slutresultatet, och vad allt det för med sig, så jag bytte ofta kanal. Jag har gjort det förr då jag inte velat se en viss gubbes tryne.

Satsade på träff med två goda vänner. Började med att dela en varm macka med en av vännerna och sedan tog jag ännu den här efterrätten. Vaniljglass med färska bär och chokladsås. Ett par härliga timmar då det nästan gick att glömma allt som händer ute i världen.

Julgrejer finns ju redan till salu i massor. Jag köper inga prydnader men gärna sådant som jag kan använda i vardagen och den här tändsticksasken köpte jag från Bistro Kronan, platsen där vi åt.

Fem en fredag, mjukstart

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu fortsätter åter Fem en fredag, efter att Elisamatilda semestrat lite. Frågorna har i dag med Mjukstart att göra. Bilden är tagen tidigare i somras, vaniljglass (som inte syns på bilden) och glass med kaffesmak toppat med kex, får utgöra symbol för sommaren.

Kan du nå ner till tårna om du böjer dig framåt?
– Ja, det kan jag faktiskt fortfarande 😀

Vad är något du gör långsamt?
– Äter frukost, ibland vid datorn då jag har mycket jobb, eller då jag bloggar som nu. Men långsamt och lugnt i alla fall.

Vad kommer du snart börja med igen?
– Mer regelbundna promenader såsom förra hösten och vintern. Att jag snart inte längre har bil bidrar ju också till det.

Hur behåller du sommarkänslan?
– Är ute i naturen alltid då jag har tid. Sitter på balkongen och ser solnedgången, pysslar med mina blommor.

Har du något planerat för hösten?
– Inte direkt något ännu eftersom jag räknar med att hösten kommer först efter mitten av september.

Glass i iskall blåst, och svar på fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Inspirerad av ett inlägg på Facebook cyklade jag ner till Skeppsbron i dag. Solen sken ju, det var +9 grader varmt. Och jag behövde röra på mig efter många timmar vid datorn med administrativt arbete för Nya Östis.

Det är härligt nu när jag kombinerar steg med cykelturer. Ett sådant lyft att inte bara för det mesta traska ensam.
Jag kommer ut på lite längre turer då jag får rulla iväg och ryggen tar inte heller stryk av cykelturerna.

Sagt och gjort alltså! Iväg för att köpa glass!
Nere vid stranden blåste en stark vind från sydost. Men skam den som ger sig. Glassen, smak apelsin-choklad, avnjöts!

Med vinden i ryggen vidare mot Rosenstranden. Där har nu Kronobron, som förbinder västra stranden med den östra lagts ut. Den leder från Strandparken till bostadsmässans område. Nu återstår bara tre månader så har vi bostadsmässa i Lovisa. Välkomna alla! Den pågår 7 juli – 6 augusti 2023. Till stadens förväntas ungefär 4000 besökare per dag under fyra veckors tid. Kan blir mer ibland, och mindre vissa dagar. Men det är stora mängder människor i en ganska liten stad.

Och så är det dags att svara på Elisamatildas frågor, under rubriken Ordspråk.

Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast?
– Det är rätt länge sedan. Spelade volleyboll förr, rentav i division två i Vallentuna då jag bodde i Sverige 1998. Efter det spelade jag beachvolley och volleyboll på bolagsnivå i Lovisa.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på?
– Att lagom sommarvärme ska återvända. Och just nu väntar jag också på läsarresan till Sverige-Danmark-Tyskland, och på en kort stugsemester i juni.

Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem?
– Minns inget specifikt tillfälle, men det finns trista tillställningar med intetsägande långa tal. Är sällskapet stelt, hittar jag ingen att diskutera något vettigt med, då slinker jag iväg.

Den som spar han har – vad sparar du till?
– Inget speciellt, men jag försöker hålla mig med en buffert av pengar om jag som ensamföretagare skulle bli sjuk.

En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats?
– Glasögon och mobiltelefon.

    Ditt och datt från min hemstad

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
    Vackra båtar på rad vid föreningen Klassiska Båtars brygga i Lovisaviken vid Skeppsbron.
    Den nyaste restaurangen på området, uppförd med tillfälligt tillstånd denna sommar. Degeri Summer Bar and Dine. Maten verkar utsökt bra och glassportionen var också speciell men mycket god.
    Inte världens vackraste restaurang med presenningar som tak och ett containerkök, men huvudsaken är att servicen funkar och maten är god. Jag har inte ätit här ännu, bara glassen tillsvidare. Dels för att det har varit en mycket het sommar, dels för att jag vill undvika platser där det är trängsel.

    Överlag har jag långt tålamod

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Två timmar i en god väns sällskap på en restaurang där det inte rådde trängsel gav mig ny styrka. Det här är efterrätten, och på bordet råkar även min penna med handsprit finnas 😀

    Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.

    Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.

    Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.

    Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.

    Kvällens tanke:
    Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.

     

    Skyltsöndag, den 21 juni 2020

    ~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

    Dagens lektion i finska för dem som gillar ”kurserna” här 🙂
    Italialainen = italiensk. Vegaani = vegansk. Laktoositon = utan laktos.
    Resten är ju italienska och engelska 🙂
    Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP.

    Det vackra vädret fortsätter och jag njuter varje minut av att ha en minisemester. Det har hänt en olycka under midsommaren, tyvärr… men jag måste inte nu ta yttersta ansvaret för att vi ska få den texten fixad.

    Vi jobbar ju inte heller som vanliga redaktioner. Vi har inga anställda, inte ens jag är anställd (mitt företag säljer tjänster). Då alla som jobbar för Nya Östis är frilansare, pensionärer eller studerande kan chefen inte ge order och säga ”nu lämnar du allt du håller på med och tar hand om detta”, såsom man gör på redaktioner med anställda. Vi som ansvarar för produktionen kan bara hoppas att någon har tid och kunskap att ta sig an nyheter.
    Det här är något jag ofta får förklara, då läsare som inte känner till vårt arbetssätt kanske tycker att vi är tandlösa och rädda av oss, eller långsamma.
    Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har 🙂