Överlag har jag långt tålamod

Två timmar i en god väns sällskap på en restaurang där det inte rådde trängsel gav mig ny styrka. Det här är efterrätten, och på bordet råkar även min penna med handsprit finnas 😀

Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.

Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.

Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.

Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.

Kvällens tanke:
Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.

 

Att du ORKAR vara positiv

… kan jag få höra ibland. Det finns människor som tycker att jag skulle vinna på att vara negativ. De talar om den hälsosamma effekt det lär ska ha att låta negativa känslor komma ut.

Och det är helt sant. Allt det svåra, negativa, arga och tunga man eventuellt bär inom sig – det SKA ut. Men man har ju rätten att välja i vilka forum man låter ilskan pysa ut.

Många häver ur sig ilska på sociala medier och tycker det är en bra plats där man kan kritisera andra. Man gör det för det mesta i sitt eget namn, men inte ansikte mot ansikte med dem man kritiserar.

Jag väljer, för min egen skull, att alltid åtminstone försöka se det positiva. Jag mår själv bättre då. Jag vill också uppmuntra andra, säga snälla saker, stötta och finnas till. Till och med fastän det i enstaka fall lett till att jag fått skit i nacken. Välmenande personer är lätta att utnyttja, att frysa ut och att förtala – det är sällan snälla personer ryter ifrån.

En gång skapade jag en grupp på Facebook. Då jag slutade med verksamheten inom gruppen bad andra personer mig om att ge över administrationsrättigheterna till dem. Jag tvekade men gick sedan ändå med på det. Så fort som jag hade gett rättigheterna ifrån mig blev jag blockerad och kunde inte längre delta i diskussioner eller gilla inlägg där. Flera år efter att det här hände fick jag en fråga, ”varför skriver du eller gillar du inte längre något där?”

Samma gällde några personers inlägg som jag förut hade gillat och uppmuntrat. Personerna hade blockerat mig för att de tyckte att jag var ”äckligt positiv” och nu skulle jag få stå där med mitt ”så kallade stora hjärta”. Jag skulle inte tro att jag hade några vänner…

Alla kommentarer, privata mejl och Messenger-meddelanden har jag förstås sparat, om jag någon gång skulle behöva bevisa att den här formen av trakasserier förekommit.
Men för det mesta försöker jag intala mig själv att ställa mig ovanför den här formen av utstuderad vuxenmobbning.

Allt fler bröd…

… ser ut på det här sättet numera.
Ett nytt bantningstips?

Inte mycket att breda smör på.

Man kanske inte ska klaga då det finns folk i världen som inte får bröd alls.
Och bröd anses ju så ohälsosamt.

Vilket osökt får min att tänka på allt som anses ohälsosamt i dag… grrr! Vi får ju inte äta nånting. Helst ska vi inte dricka något heller. Bara svälta och törsta och dö. Det blir billigast så.

Förlåt mig ironin och sarkasmen, men det här för mig också in på en fråga man ofta stöter på i enkäter, och även i dejtingsammanhang.

Alkoholanvändning. Svar: Aldrig, sällan eller regelbunden.
Aldrig, det är ju ett svar klart som korvspad.
Men sällan. Är det 1–2 gånger i året eller 1–2 gånger i veckan? Och vilka mängder talar vi om?
Jag brukar svara REGELBUNDEN, för jag tycker det är ärligast så. Sedan får de som vill veta mer ta reda på. Betyder det varje dag eller 1–2 gånger i veckan. Allt är så relativt. Även mängderna.

Hahaa! Tänk att denna ilska kunde utlösas av några håliga brödskivor 😀
Jag tror att jag åter kan börja kalla mig ”arga tanten”!

Februaribilden – och tankar kring ilska

Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.
Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.

Man blir glad och varm om hjärtat när man ser den här bilden. Vi har säkert vinter några månader än och mera snö att vänta, men en snögubbe som ser ut så här kan man ju inte bli arg på.

Men arg, det var en läsare i går. Jag publicerade ändå inte personens kommentar under ”Glad måndag” eftersom hen nämnde en annan person vid namn där.

Den arga personen skrev att jag bara kopierar alla mina texter. Hen tycker jag försöker vara lika glad och positiv som en Namngiven Person, att jag försöker efterlikna den Namngivna med hårfärg och inredning och mycket annat.

Väldigt märkligt, för jag har ju berättat här att jag är missnöjd med min nya hårfärg. Min maskulina spartanska inredningsstil skiljer sig också totalt från den som skribenten påstår att jag vill härma…

De är tragiska de här påhoppen. De som lämnar elaka avtryck här verkar nämligen vara riktiga nättroll.
De gömmer sig bakom mejladresser man inte får svar från, de har inga bloggar som visar vem de är, de använder Avatarer – dvs. inte sina riktiga ansikten. Ofta är meddelandena skrivna via mobiltelefoner så att IP-adresserna ska vara svåra att spåra.

Det är sorgligt att det finns människor som känner så stor ilska och så stort hat att de till vilket pris som helst måste trycka ner andra.
Kunde inte den arga skribenten istället vara glad för att jag äntligen, efter ett par jobbiga år åter hittat glädjen i livet.

Våga prata, lyssna, gråta

Ser på Tillsammans mot cancer på Sveriges TV4 i kväll.
Blir väldigt berörd av alla öden där. Men speciellt av den berättelse som mannen som miste sin hustru och som blev kvar med två barn i tonåren hade att berätta.

De valde att prata öppet om allt. Om rädslorna innan hon gick bort, om sorgen efteråt, om saknad, om ilska, om kärleken de fortfarande känner … ja, de pratar moget och finstämt om precis allt som har med sjukdomen att göra.

Även om jag själv inte drabbats, kan jag säga att jag kanske är en av dem som får cancerbesked i morgon – och om det är så, då vill jag också vara en av dem som talar öppet om precis allt.

Men samtidigt härmed sagt. Alla gör sina individuella beslut. Och alla har rätt till dem och till sina känslor.

Livet. Det är här och nu.
Livet. Det är här och nu.

Mycket ilska kring bloggen

Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.

Den senaste veckan har jag fått en del förtäckta hot angående mitt sätt att skriva på bloggen. Jag anklagas för att lämna ut personer, men tycker själv jag skriver helt sakligt bland annat om känslor som skilsmässan förde med sig. Jag har inget agg mot någon och brukar alltid fråga lov av berörda parter då det gäller att sätta ut bilder.

Fick i går en andra kommentar av killen som för några veckor sedan skrev fult på fyllan. Jag har ett förnamn och en gmail-adress och två ip-adresser men när jag mejlar honom ger han sig inte till känna.

Han skrev att jag var så ful då jag var ung att killar var med mig för att dom tyckte synd om mig. I dag är jag också gammal och ful. Och att han skulle skämmas som hans fruntimmer skrev om ”sina sexiga eskapader” på en blogg. Heh – det är nog inte många ord om sex som nämnts på min blogg.

Jag hade kunnat låta hans kommentar gå ut om han inte hade nämnt andra personer jag känner vid namn. Han skrev att han hade talat med dem om mig och att många tycker illa om mig.
Vad killen anser kommer ju delvis fram här nu, men som sagt – i sin helhet kan kommentaren inte publiceras eftersom jag tror att de som nämns vid namn i den inte skulle tycka det var så kul.

I morgon har jag tänkt blogga om en rolig skylt jag hittade i Kotka.
En rolig sten och några fina fönster har jag också på lager!

Det här med eget förlag…

… kanske låter snofsigt. Nu är det ju så att jag faktiskt har ett sådant och även ISBN-nummer reserverade för ett antal böcker till.

Men jag har inga anställda och egentligen inget specifikt utrymme för lådorna med böcker. Några finns ju kvar i lager än av den andra och den tredje boken. Läs mer om dem på www.debutsky.fi om du är intresserad.

Får då och då beställningar, men de duggar inte lika tätt som då böckerna är nya. Min senaste, ”Skuggor av svek”, kom ut hösten 2012.

Har med facit i hand ofta märkt att jag på sätt och vis skrivit om mig själv. Trots att huvudpersonen är en man. Omedvetet har jag bakat in saker jag upplevt själv, och lite skrämmande är det att jag också skrivit att Adrian drabbats av sådant som senare kommit att hända mig själv…

Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.
Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.

Tanken är att skriva en fjärde bok om Adrian. Just nu finns ändå inte den energin och kreativiteten, men kanske den dyker upp längs hösten då jag flyttat in i min nya bostad?

Funderar också på att skriva en bok om skilsmässan. Men först måste jag få perspektiv på vad som hänt och sedan fundera på upplägget. Det kan vara svårt att skriva öppet om allt det jag varit med om, utan att på något sätt såra eller uppröra andra människor.

Ändå skulle jag vilja dela med mig av mina erfarenheter, och kanske få in analyser av olika proffs, till exempel terapeuter. Då de säger till mig att alla känslor ska ut och att jag reagerar fullständigt normalt med min gråt, min ilska och min sorg, och att nästan alla kvinnor som blir dumpade känner sig värdelösa – så skulle jag vilja att allt fler förstod att just de här känslorna är helt normala.

Men tiden att skriva böcker är inte just nu – den kommer.
Just nu ska jag hänga tvätt, packa lådor, träffa terapeuten och hjälpa lite i kiosken den här näst sista dagen vi har öppet.

Skilsmässobloggen?

Nä, det är nog inte riktigt min tanke att den här bloggen bara ska handla om vår stundande skilsmässa, som min make begärt men som jag inte alls hade gått med på lika gärna.
Men just nu är jag så mitt uppe i alla de känslor som rörts upp efter den första maj då jag fick veta att han hade en annan.

Så just nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, och en dag i framtiden skriver jag säkert om helt andra saker, till exempel presenterar jag min nya bostad 🙂

Idén till att börja skriva om det här föddes egentligen då min mans nya kvinna bloggade om blommor hon fått av honom. Hon har ju också sin fulla rätt att visa bilder av hennes nya lycka på Facebook. Men då jag inte har sådan lycka att beskriva än, så visar jag hur mitt liv ser ut i dag.
Rätt eller fel, vad tycker ni? Jag står i alla fall till hundra procent bakom det jag skriver.

Och av någon anledning har min blogg de senaste fyra dagarna haft 1800 besök… Inte så många som lämnar kommentarer, men desto fler som läser.

Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!
Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!

I dag har det varit en tuff dag. I går grät jag inte alls, kände mig stark. Men just i dag har jag varit väldigt svag och mitt självförtroende ligger på minus 50. Hade ändå en bra terapistund med en god vän och började då jag kom hem banka på väggar och kasta dynor. Äntligen kommer ilskan ut.

Har börjat plocka lite bland våra grejer.
Har börjat plocka lite bland våra grejer.

Ska flytta först i slutet av augusti men har redan plockat lite bland alla saker. Mest vill jag ha med mig ljus 🙂 … och mina Bond-prylar. Och en bok som maken köpt och som är ett bevis på att han en gång älskade mig.

Den där plastkorgen är nog bara till för själva flytten.
Och i mitt nya hem ska det inte finnas några gardiner. Dessutom ska sängen finnas mitt på golvet, vem har sagt att den måste stå med kortsidan mot en vägg?

Australien-Holland VM gruppspel.
Australien-Holland VM gruppspel.

Och vad annat gör jag i min ensamhet? Ser på fotboll förstås! Och suckar för att inte ens tippningen i Lången tycks gå min väg. Men är man idiotoptimist och tror att Australien ska kunna slå Holland får man väl stå sitt kast.

I morgon är det en ny dag.
Kanske en lite bättre sådan än den här dagen var.

Dialoger är kul

Jag tycker om att läsa dialoger i andra författares böcker. En bok ska förstås inte i sin helhet bestå av sådana, det förstår väl var och en, men dialogerna gör läsningen lättare – anser jag.

Att skriva dialoger är också kul. Särskilt då mina käraste karaktärer kommer i farten. Adrians diskussioner med kollegan Lucas eller bästa vännen Anders är skojiga att skriva. Killarna har en lättsam jargong och svär ganska mycket.

Jag gillar också att skriva kapitel där Adrian är förbannad. Det är kanske ett sätt för mig att kanalisera egna undertryckta känslor, inte vet jag 🙂
Då han säger varför gör du satan ingenting själv eller be honom dra åt helvete eller jag bryr mig fan i vem som gör vad där hos er – så är det inte jag som säger det men jag kanske någon gång har haft lust att säga något nästan liknande.
Så det här är väl ändå ett sunt sätt att avreagera sig – genom att skriva dialoger 😀