innebandy

Hälsostegen, dag 22 – och vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Jag älskar att åka buss. Gjorde jag inte det skulle jag inte ha följt Tors innebandylag i medgång och motgång hela Finland runt i tjugofem års tid. Här sitter jag i den abonnerade bussen för fansen på väg till Pargas och tar ett foto genom fönstret.

Vi startade från Lovisa klockan 10 och var hemma strax före klockan 20. Matchen spelades mellan klockan 14 och 16.
Först låg vi snöpligt i underläge 3–0 men sedan jobbade Tor upp sig steg för steg och vann slutligen med siffrorna 3–4.
Eftersom nästan hela dagen gick till bussresan gällde det att passa på att samla steg under de pauser vi hade. Här har vi fikapaus nånstans i trakterna kring Halikko och jag kutade ett varv som gav mig 1500 steg.
Sedan var jag ute på en av periodpauserna under matchen och gick ett varv runt idrottshallen.
Googlade lite och kom fram till att det här är Malms skola i Pargas, ligger ett stenkast från idrottshallen PUNT.
Slutligen, efter alla korta promenader och alla steg som togs under pauser här och där fick jag ihop 3922 steg för den här dagen 🙂

Nya pusslet och Pargas-resa

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
… är förstås ett med motiv av Jan van Haasteren. Det här är en detaljstudie av pusslet, som jag inte öppnat än eftersom det jag håller på med nu inte är klart 🙂

Det här är ett förhandsinställt inlägg från igår, eftersom hela den här dagen torde gå i innebandyns tecken. Bussen startar klockan 10 och matchen i Pargas börjar klockan 14. Hemma är vi kanske kring 20–21.

För att få stegen till dagens promenad ska jag gå så mycket jag kan under våra pauser på resan och även då det är periodpauser i matchen sticker jag ut och bekantar mig med omgivningen vid idrottshallen där i Pargas, en plats som jag aldrig besökt förr 🙂

Hälsostegen, dag 12

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Totalt blev det 4478 steg i dag, rekord under mina kampanjdagar. Lite över tusen samlades ihop på dagen under ett arbetsärende och resterande 3200 då jag gick fram och tillbaka till idrottshallen, där Lovisa Tor spelade sin femte innebandymatch för säsongen. I de två första blev det förluster, ganska knappa sådana. De tre senaste har vi vunnit med siffrorna 11–2, 11–3 och i dag vann vi med 10–3.
Gymnasiebyggnaden ligger granne med idrottshallen.
Jag blev två gånger erbjuden skjuts hem, och lite frestande var det i mörkret och kylan (+5 grader), men jag var ståndaktig och sa ”tack, det var vänligt, men jag samlar steg” 😀

Någon kanske samlar på Muminmuggar, nån annan på frimärken, men Carita samlar just nu steg 💪
Och om någon blir irriterad på mina ständigt återkommande hälostegsinlägg, så är det ju bara att sluta läsa bloggen 🙂

Surt sa räven, men säsongen igång!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag tror att det är 24:e säsongen som jag följer Lovisa Tors innebandylag. Det har varit uppförsbacke och nedförsbacke, härliga segrar och bittra förluster. Vi har spelat på högsta nivån i landet, innebandyligan, men håller nu till i Finlandsserien som är steget under division ett, även Divari kallad i Finland.

I går startade säsongen på bortaplan mot Borgålaget PSS inför en ganska stor publik, där en stor del hejade på Tor. Det räckte ändå inte till med supporterskapet denna gång, förlustsiffrorna skrevs 5–2. Tor hade mycket boll och dominerade stundtals stort, men PSS gjorde flesta målen och det är ju de som räknas. Alltid extra surt att förlorade ett ”lokalderby” mot Borgå eller mot lag från Sibbo. Men vi får ta och komma igen!

För mig också dags att ”damma av innebandykameran”. Bra belysning i en hall och möjlighet att sitta nära sargen underlättar då det gäller att få hyfsade bilder i en fartfylld sport.
Systersonen, och min gudson, Conny till höger på bilden och Tors målvakt Riku Ahtiainen i bakgrunden. På fotot som finns på Nya Östis webbsajt syns JAG 🤣 En ljushårig typ med svart munskydd och svart jacka.

Skyltsöndag, den 17 april 2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Surt sa räven, men vi förlorade den avgörande kampen med Tor i går med siffrorna 6–4. Därmed är det Jyväskylälaget Happee Steamers som spelar i division ett nästa säsong och vi fortsätter i Finlandsserien.

Vare sig vi vinner eller förlorar är resorna alltid roliga och andan mellan fansen god. Stämningen i bussen är aldrig nere på noll i moll då vi åker hem från förluster. Inte ens fastän vi har 3,5 timme i buss framför oss och vi kommer hem först till midnatt. Livet går vidare, det kommer nya matcher. Det är ups and downs.

ABC-stationerna på olika håll i landet blir bekanta med åren då vi reser land och rike runt för att heja på laget. Här är vi i Heinola och där finns numera en parkeringsruta (parkkiruutu) där kunden kan vänta på sin mat i bilen. Portionen som du har beställt via en applikation på mobilen hämtas ut till dig. Det går också att betala via applikationen.

Gårdagens lunch var pizzabord och ett sådant hade jag inte heller sett tidigare. Pizzorna står på ett uppvärmt serveringsbord under ”tak”. Här finns också många små ”skyltar” att beundra.

Från vänster strimlad kycklingfile med ananas och auraost, sedan tonfisk med räkor och rödlök, pulled pork med tomat och paprikasylt, köttfärs och längst till höger skinka med ananas.

Flera söndagsskyltare hittar du hos min bloggvän BP.

Skyltsöndag och superskön seger

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Restaurangen som ligger ett stenkast från mitt hem. Här sitter jag ofta med vänner och efter en dryg månad kanske det är möjligt att sitta ute på terrassen också.

Fler bloggare som är med i denna utmaning hittas via BP:s blogg.

Prisutdelning efter nagelbitaren till match igår. Här finns ett kort referat om hur det gick. Efter matchen var jag hes, hade ont i alla muskler av spänningen men gick förstås med ett saligt leende, i eufori svävande en halv meter ovanför marken, till träffen med två väninnor efter matchen.

Att laget ligger under så gott som hela matchen, och sedan gör tre avgörande mål på tjugo sekunder, som gör att man kommer ikapp och går förbi – det är oförglömligt. Likaså att gästerna åter kvitterar, det blir en mållös förlängning på 20 minuter då alla är trötta, både på planen och på läktaren. Och sedan en nervpirrande straffslagstävling som slutar med ett jubel som nästan får taket i Lovisahallen att lätta.

Vår kvalresa fortsätter 💙💛

Sortering och storseger

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.

Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.

Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.
Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.

Så roligt att vi kom iväg igen!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Efter matchen, laget samlat inför prisutdelningen. Vår målvakt Olli Härkänen, längst till höger, höll nollan då vi vann med siffrorna 0–4.

Kosken Dynamo som stod för motståndet hade blåvit dräkt. Det har tidigare ofta också varit så, att motståndaren haft blåvita kläder. Och då blir det lite Sverige-Finland stämning 😀 Men nu kändes det också som att vi spelade i Ukrainas färger.

Det var jätteroligt att träffas med supportervännerna igen. Hoppas det blir åtminstone en resa till som jag kan åka med på. Mitt i veckan har jag inga möjligheter att åka iväg, men en av vårens bortamatcher är på en lördag så hoppas vi får ihop gäng till en bussresa då.

Canadas VM-lag i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Det var högtidligt i vår idrottshall i går då Canadas VM-trupp besökte Lovisa. Innebandy-VM börjar fredagen den 3 december och Canadas lag spelade en av sina träningsmatcher i vår idrottshall mot Lovisa Tor.

Bilden är från öppningen av matchen då vår lokala förmåga Sarita Pihtsalmi sjöng solo bägge ländernas nationalsånger, utan musik – det var vackert. Kanadensarna höll om varandra och sjöng med, jag tror dom blev överraskade och glada av initiativet med sångerna.

Tor ledde efter första perioden 4–0. Sedan knappade Canada in, kanske för att Tor lät hela truppen spela och inte hela tiden satsade på att ha sina starkaste femmor på planen. Eller också lade gästerna bara i en ny växel 🙂 I fulltid var ställningen 6–6 och i förlängningen var det Canada som gjorde mål.

Bästa spelaren i Canadas lag, Matthew Smith, och bästa spelaren i Tors lag, Arttu Vuorela, fick halsdukar och mössor med Tors emblem som pris. De delades ut av innebandysektionens ordförande Mikael Forstén.